Herr talman! Odell frågade mig vad jag tycker om de här redovisade skattesänkningarna. Det sade jag redan i mitt inledningsanförande: Rent teoretiskt kan några av dem vara ganska vettiga. Jag sade ju det. Jag försökte föra en riktig dialog, men då frågar han vad jag tycker om skattesänkningarna. Jag sade det i mitt huvudanförande. Det är sättet att finansiera dem på som jag inte gillar.
Vi kan ta det på arbetsmarknadspolitiken. Ni vill ta bort 20 000 programplatser. Ni säger nej till en utökning med 11 000. Ni vill slopa friåret, och det är 12 000. 43 000 sådana sysselsättningar ska bort. Sedan vill ni slopa anställningsstöd och avskaffa plusjobb. Det är totalt 97 000 jobb som ska försvinna, och det med en gång!
Ni säger att undersköterskan får 1 000 kr i sänkt skatt. Men det ger inte 97 000 fler människor anställning. Ni tror att det ska ske någon gång i framtiden - det är er förhoppning.
Då säger jag: Vi har inte råd att spela hasard. Jag tror att det var någon inom alliansen, möjligtvis Odell, som sade "låsa in folk i arbetsmarknadspolitik". Men det är precis tvärtom. Arbetsmarknadspolitiken är vägen tillbaka till arbete. Tar man bort de 97 000 låser man in dem i öppen långtidsarbetslöshet, och det är det som är det stora problemet.
När man går steg för steg mot sextimmarsdagen - det kommer att ta mycket lång tid, enligt min bedömning - och om man gör det lagstiftningsvägen, måste man i så fall naturligtvis understödja det med skattesänkningar för de mindre företagen för att de ska ha råd med det. Men det är i så fall ett sätt att ta ut en ökad tillväxt.