Fru talman! Prata runt går, sade Arne Kjörnsberg. Det var ett mycket auktoritativt uttalande som presenterades.
Jag har inte klagat på att Arne Kjörnsberg anklagar mig och andra icke-socialdemokrater för att gynna vissa grupper. Det jag vänder mig mot är att Arne Kjörnsberg gjorde gällande att vår drivkraft var att vi ville söndra, att vi ville komma åt vissa grupper, att vi ville gynna andra. I min värld - det är möjligt att jag har en för positiv syn på min omgivning - drivs alla som arbetar med politik av en ambition att åstadkomma ett bättre samhälle för alla de medborgare som lever och verkar i det samhället.
Sedan har vi väldigt olika uppfattning om vilken konkret politik som leder till det målet. Men att ifrågasätta icke-socialdemokraters drivkrafter tycker jag inte är särdeles värdigt.
Man kan diskutera olika delfrågor, och man kan ha olika synpunkter på vad ett avskaffande av förmögenhetsskatten innebär. Jag har respekt för Arne Kjörnsberg om han hävdar att ett avskaffande av förmögenhetsskatten ökar klyftorna. Jag tycker dock att han har fel. Det är väl också ett skäl till att P.-O. Edin och andra framstående LO-ekonomer har ansett att det vore klokt för folkflertalet att avskaffa förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten är i dag i huvudsak frivillig skatt där Socialdemokraterna har skattebefriat de allra rikaste människorna i vårt land för att kunna behålla beskattningen. Så avslutar Arne Kjörnsberg genom att läsa upp den pamflett som han har fått utsänd på stencil från partihögkvarteret vid Sveavägen om att Moderaterna ska sänka skatterna med 250 miljarder kronor. Detta är och förblir kvalificerat nonsens.
Om Arne Kjörnsberg i stället tar fram det betänkande som han har framför sig, 2005/06:FiU20, kan han där läsa om de skattesänkningar som vi går till val på att föreslå. Det rör sig om i storleksordningen 50 miljarder kronor.