Fru talman! Här ska vi nu, för sista gången denna mandatperiod, diskutera regeringens och oppositionspartiernas förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken de närmaste åren.
För min egen del är det också den sista gången jag står i riksdagens talarstol. Det har varit 15 oerhört arbetsamma, intressanta och på alla sätt givande år.
När jag kom till riksdagen 1991 fick vi en borgerlig regering. Saneringsåren under senare delen av 90-talet vill jag bara inte tänka på, så jobbigt var det för Sverige och för svenska folket, men också för mig som enskild riksdagsledamot.
Därför känns det som en bra avslutning för mig att jag i dag kan stå här som inledare i den debatt som förhoppningsvis ska handla om den goda ekonomiska situation vi har i Sverige i dag, hur arbetslösheten minskar och hur det växer i hela landet, mest i mina hemtrakter, Norrbotten och Västerbotten.
Jag är stolt, fru talman, men inte nöjd, och detsamma är majoriteten i utskottet. Utskottet pekar på att arbetslösheten visserligen minskar, men att det är långt till full sysselsättning. Därför föreslås ytterligare åtgärder. Här har vi en politisk skiljelinje. Oppositionspartierna räknar arbetslösheten på ett annat sätt än den officiella och talar om en så kallad verklig arbetslöshet. Enligt utskottets mening är det av största vikt att beskrivningen av arbetslösheten grundar sig på internationellt vedertagen praxis och internationellt vedertagna konventioner.
Sveriges tillväxt är hög. Helt avgörande för tillväxten och därmed sysselsättningen är ett bra konkurrens- och företagsklimat. Villkoren har förbättrats, till exempel genom enklare regler och skatteminskningar. Utskottet ställer sig bakom satsningar på ökad kompetens och utveckling och vill inte se en utveckling mot låga löner och otrygga villkor.
En socialdemokratisk vårproposition skulle inte vara socialdemokratisk om den inte innehöll välfärdssatsningar. Utskottet välkomnar satsningarna på de äldre när det gäller vården, boendet och ekonomiska villkor för de sämst ställda. Förslagen om tandvård innebär ett första steg mot en tandvårdsreform.
Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om budgetpolitiken. Den inriktning på ansvarsfullhet och långsiktighet som präglat regeringens budgetpolitik sedan 1994 ligger fast. De budgetpolitiska målen har uppnåtts, och de offentliga finanserna är starka oavsett vilket mått man väljer. Enligt utskottets och min personliga åsikt har denna budgetpolitik goda förutsättningar att även i framtiden, genom sunda offentliga finanser, fortsätta främja tillväxt och välfärd.
Motionerna avstyrks, och oppositionspartierna reserverar sig.
Med dessa ord som inledning avslutar jag mitt uppdrag i kammaren och ser fram emot en konstruktiv debatt.