Fru talman! Vad riksdagen uttalat om MR-läget i
Indonesien är väl inte obekant för någon. Det gjorde
vi så sent som vi våras när riksdagen beslutade om det
betänkande som utrikesutskottet då hade skrivit. Jag
tycker inte att det är något problem på den punkten.
Jag är inte författningskunnig och kan därför inte
uttala mig om sådana frågor som Lennart Rohdin tar
upp. Man kan å andra sidan säga att riksdagen kan
uttala sig om allting och besluta om allting. Det före-
ställer jag mig är möjligt. Men det skall då föregås av
en beredning och kräver i så fall ändring av de regler
vi har. På vilket sätt det skall ske vet jag inte.
Utskottet har ägnat mycket tid åt att gå igenom
den principiella frågan om riksdagens behandling av
ärenden som enligt författningen ankommer på rege-
ringen, domstolar eller andra myndigheter. Vi har där
kommit fram till att det inte är riksdagen som har att
besluta i den här typen av förvaltningsärenden. Det är
detta som är bakgrunden till det resonemang vi nu för.
När det gäller utredningen tycker jag att det är upp
till ledamöterna i Exportkontrollrådet att visa aktivitet
och engagemang. Jag tror att utredaren kommer att
vara mycket intresserad av att ha kontakt och också
vara lyhörd för de synpunkter som ledamöterna för
fram. Även om ledamöterna sitter i rådet i kraft av sin
personliga kapacitet representerar de ju ändå indirekt
sitt parti i sammanhanget.