Fru talman! Vi har i utskottet uttryckt den upp-
rördhet vi känner inför läget för de mänskliga rättig-
heterna i Indonesien. På den punkten är vi naturligtvis
helt överens. Det är inte där problemet ligger.
Problemet är helt enkelt att man en gång öppnat
för leveranser, och enligt den lagstiftning vi har finns
det rätt till följdleveranser. Har man inte en sådan rätt
får man inte heller exportera något. Det är den enkla
sanningen. Det finns ingen som köper om man inte får
en garanti för att man kan komplettera sina system
med reservdelar och ammunition. Dessa system är
långvariga. De har en livslängd på åtskilliga år. Däri
ligger problemet som vi har att hantera. Vi hoppas
naturligtvis att utredaren utifrån sin kommande analys
kan finna förslag som kan förbättra regelverket och
göra det tydligare.
Sedan kommer vi åter till frågan om utvärdering.
Myndigheten är väldigt ny. Den har varit i funktion i
drygt ett år. Det är väl litet tidigt att kräva utvärde-
ring, även om man naturligtvis inte skall avvisa såda-
na krav principiellt. Allting skall utvärderas, och så
småningom kommer det att vara dags att starta en
utvärdering av det slag som Ingrid Näslund talar om.
Men det skall man väl inte göra redan efter ett år eller
två? Myndigheten skall väl få lov att arbeta en tid?