Herr talman! Nils T Svensson talar om det åtagan-
de som Sverige har som land gentemot ett land som
Indonesien när man en gång har börjat bevilja ex-
porttillstånd. Men gäller då andra åtaganden gentemot
människor på Östtimor, som sedan mer än 20 år är
ockuperat av Indonesien? Där har det ju inte skett
några snabba och plötsliga förändringar, vilket Nils T
Svensson efterlyste som skäl för att exporter skall
avbrytas. Men är det inte skäl nog att detta förtryck
har pågått i mer än 20 år? Vilka åtaganden har man
inte i det sammanhanget mot folket i Östtimor och
naturligtvis också gentemot folket i Indonesien? Jag
menar att utskottsmajoriteten över huvud taget inte
beaktar den frågan.
Det sägs att vi inte skall plocka ut något enskilt
land, men det är en haltande argumentation. I MR-
betänkandet tittar vi ju i högsta grad på olika länder
och kommenterar dem. Varför är det möjligt, när det
inte är möjligt att göra detsamma på detta område?
Nils T Svensson säger att vi har givit betänkande-
na om MR-frågor till känna för att regeringen skall
kunna studera dem, men det har ju inte lett till något.
Regeringen har ju, trots att vi har givit väldigt tydliga
signaler, gjort precis tvärtom. Det är uppseendeväck-
ande och väldigt märkligt att regeringen har valt den
vägen.
Jag menar därför att vi i den extrema situation som
nu råder måste avbryta leveranserna, trots att det
innebär internationella problem för Sverige. Jag be-
traktar inte de leveranser som ägde rum som följdle-
veranser. Jag hoppas också att den utredning som
skall arbeta med detta kommer att visa att det inte var
följdleveranser, att den typ av leverans som skedde
till Indonesien inte borde ha skett ens under den be-
nämningen.
Jag efterlyser svar från Nils T Svensson på mina
andra frågor om bl.a. redovisningen. Jag fick inga
svar på de frågorna tidigare.