Fru talman! Nils T Svensson vet att Folkpartiet
delar synen på de principiella grunderna för varför vi
skall ha krigsmaterielproduktion i Sverige och varför
vi också skall ha krigsmaterielexport. Däremot delar
jag inte Nils T Svenssons syn på öppenheten.
Det är förvisso så att Sverige har en långtgående
yttrande- och tryckfrihetslagstiftning i formell me-
ning. Men samtidigt vet vi, inte minst i ett väster-
ländskt perspektiv, att respekten för myndigheter och
överhet i Sverige gör att den faktiska öppenheten i
frågor som gäller säkerhetspolitik och sådana saker
många gånger är mycket större i andra jämförbara
länder oavsett den formella lagstiftningen.
Nils T Svensson för fram en mycket krystad moti-
vering till varför regeringen har valt den här formen
för utredningen. Jag vet att regeringen har full frihet
att välja vilken form för utredningen som helst. Det är
inte vad frågan handlar om. Att välja den här formen
är att skaffa sig ett formellt alibi. Men det är definitivt
inte någon förtroendeskapande åtgärd i den ganska
infekterade debatt som ändå förs i Sverige kring dessa
frågor. Det hade varit intressant om regeringen hade
tagit hänsyn till det när den utsåg utredningen.
Slutligen till frågan om Indonesien. Riksdagen
skall inte uttala sig i enskilda ärenden som behandlas
av fristående myndigheter. Men det som står i utskot-
tets betänkande är ju att riksdagen skall uttala sig mer
övergripande. Det står också att utskottet årligen har
gett till känna bl.a. vad man tycker om läget i Indo-
nesien. Det konstateras också: "Utskottet utgår från
att regeringen vid sina ställningstaganden" i dessa
frågor "noga beaktar vad utskottet därvid anför".
Det är alldeles solklart att regeringen inte har gjort
det. Det är därför rätt rimligt, vilket fem partier även i
år konstaterar, att det är nödvändigt att riksdagen gör
en övergripande bedömning av krigsmaterielexporten
till Indonesien.