Fru talman! Ja, det är faktiskt en hel del som vi i
Miljöpartiet skulle vilja omorientera i den svenska
politiken. Vi vill ha en ökad internationell solidaritet
där man går från ord till handling och där man inte
skall behöva ha den sits man har nu. Nu kan man hitta
svenska vapen i Indonesien, i Indien, i Pakistan och i
en mängd länder där det finns konflikthärdar och där
man inte kan säga att det inte bryts mot några mänsk-
liga rättigheter osv. Det borde vara en självklarhet att
det inte finns några svenska vapen. Annars menar vi
ju ingenting med alla de vackra ord vi säger i andra
sammanhang när det gäller internationell solidaritet.
Det får inte vara så att vi i Sverige av egoistiska och
ekonomiska skäl - för att vi vill sälja vapen och för
att det skall gå bra för svensk industri - struntar i
mänskliga rättigheter och struntar i konflikter i andra
delar av världen. Sverige får faktiskt ta de konsekven-
ser det innebär att säga nej.
Jag skulle önska att regeringen i större utsträck-
ning vågade ta de konsekvenserna och vågade säga
nej. Det skulle nämligen visa på en styrka internatio-
nellt. Vi skulle slippa se svenska vapen som dödar
människor i konflikthärdar där vi redan i förväg hade
kunnat säga att vapnen varken bidrar till fred och
nedrustning eller löser konflikter, utan innebär en
ökad anledning till konflikt. Det är därför jag ifråga-
sätter just exporten av vapen till Indien och Pakistan.
Å ena sidan säger man att av ekonomiska skäl är det
helt okej att exportera dit, å andra sidan säger man i
alla svenska biståndsprogram att detta är länder som
har en konflikt som Sverige borde hjälpa till att lösa.
Den socialdemokratiska politiken är inkonsekvent i
det här fallet.