Krigsmaterielexport

Herr talman! När vi i dag behandlar detta betän-

kande från utrikesutskottet kan det vara lätt för många

att säga: Ja, nu har ni årets debatt, och den upprepar

sig från år till år och resulterar i ungefär samma ställ-

ningstagande.

Då är det väsentligt att se debatten i perspektiv till

den allmänna upprustningen i världen. Som vi tidigare

här har varit inne på i dag har den trend mot nedrust-

ning som har ägt rum under flera år brutits. Sedan mer

än ett år tillbaka ökar världens resurser när det gäller

rustningar, framför allt i de asiatiska länderna.

Det är också viktigt att hålla i minnet att det efter

andra världskriget är mer än 45 miljoner människor,

varav 90 % civila, som har dödats i 170 krig. Det är

nästan lika många som dog under andra världskriget.

Omfattningen av världens rustningar ligger fortfa-

rande på ca 3 % av BNP. Det är vad som går till va-

pen och militära satsningar runt om i världen. Genom-

snittet gäller även för u-länder där satsningarna borde

vara helt annorlunda. I 84 länder är satsningen på

militär rustning och vapeninköp större än satsningen

på hälsosektorn.

Jag kan fortsätta att redogöra för den typen av sta-

tistik som återfinns i UNDP:s rapport från 1997 och

även i tidigare rapporter. Men man skall veta att det

är den typen av uppgifter och verklighet som vi har

när vi skall diskutera svensk vapenexport. Det har

naturligtvis gjorts en hel del framsteg internationellt.

Jag vill då gärna framhålla minkonferensen i Oslo där

man nu i höst fick till stånd ett internationellt förbud

och där Sverige var väldigt aktivt. Det är välkommet.

Det är förhoppningsvis ännu fler länder som kommer

att skriva på i Ottawa.

Det är angeläget att hålla i minnet hur nedrust-

ningen ser ut. Förutsättningarna i dag är mindre än

vad de tidigare har varit, trots att det kalla kriget har

upphört. Det är också utifrån det perspektivet som jag

vill hänvisa till Vänsterpartiets ställningstagande. Vi

vill se en avveckling av svensk krigsmaterielexport

över huvud taget.

Vi vill också peka på att det säkerhetspolitiska lä-

get är annorlunda i dag i Sverige. Vi står alla bakom

det säkerhetspolitiska begreppet att man skall lägga

ökad vikt vid miljöhot och hot mot människor i form

av sociala konflikter. Det är dessa som är de övergri-

pande hoten, inte de militära hoten.

Vi anser att det på sikt är fullt möjligt att genom-

föra en avveckling av svensk krigsmaterielexport.

Men det är inte det som framför allt står på dagord-

ningen i dag, utan för vår del är det dels hur man kan

förändra lagstiftningen, dels hur man skall se till att

de nuvarande riktlinjerna följs.

När det gäller förändring av lagstiftningen vill jag

särskilt peka på följdleveranser. Jag skall inte gå in på

någon lång diskussion om detta. Det är bra att det nu

skall göras en ordentlig utredning på den punkten.

Däremot beklagar jag - liksom Lennart Rohdin gjorde

- att det inte är fråga om någon parlamentarisk ut-

redning. Det hade varit väldigt bra med en sådan. Då

hade man kunnat få med de politiska avvägningar som

man senare ändå kommer att bli tvungen att göra.

Förhoppningsvis hade man också kunnat nå en bred

uppslutning kring en sådan utredning. Det är beklag-

ligt att regeringen inte har valt den modellen, men det

är ändå angeläget att utredningen kommer i gång.

Herr talman! Jag vill också ta upp detta med att

lagreglera riktlinjer och betydelsen av att jämställa

övrig krigsmateriel med krigsmateriel, eftersom man

nu för övrig krigsmateriel ställer lägre krav för att

medge tillstånd till export. Det är angeläget att det

råder samma villkor.

Det finns även mycket att göra för att se till att de

nuvarande riktlinjerna, som vi internationellt gärna

framhåller som restriktiva, skall tillämpas på ett bättre

sätt.

Jag tycker att det är välkommet att se Leif Pag-

rotsky här. Jag har vid många tidigare debatter av den

här typen efterlyst närvaro av regeringen. Jag har sett

frånvaron som ett tecken på svagt intresse hos rege-

ringen för dessa frågor. Därför är det välkommet att

se Leif Pagrotsky här. Förhoppningsvis kommer han

också att delta i debatten i dag.

Vad man kan göra åt situationen i dag är att för-

bättra detaljredovisningen. Man har gått mot en ökad

redovisning i detalj i den skrivelse som vi nu behand-

lar. Men det finns mycket mer att göra för att man

skall se exakt vilka produkter som har exporterats och

vilket land som har importerat krigsmateriel med

tillstånd från Sverige. Det finns exempel från Norge.

Jag vet att regeringen har tittat på dessa, men man

kommer ingen vart. Jag efterlyser en snar förändring

på den punkten. Det vore välkommet.

Man måste också diskutera Exportkontrollrådets

uppgifter, där jag själv, Nils T Svensson och andra

här från riksdagen ingår. Det borde vara möjligt med

en betydligt större öppenhet kring de frågor som där

behandlas än vad det är i dag. Den ambition som ändå

finns hos regeringen om en bred och offentlig belys-

ning av dessa frågor borde kunna omsättas i större

praktik.

En annan svår fråga är detta med dual use-

produkter, dvs. produkter som kan användas både

civilt och militärt. Det är väsentligt att se att de pro-

dukter som kan tyckas vara för civil användning ändå

kan användas i rustningsavseende.

I betänkandet tar vi upp frågan om Europasamar-

betet. Det ägde nyligen rum en viktig konferens här i

Stockholm som var initierad av den kristna fredsrörel-

sen. Vi är överens på Europanivå om att det är viktigt

att utveckla den etiska koden för krigsmaterielexpor-

ten. De åtta kriterier som är fastlagda i Europasamar-

betet är bra, men de behöver vidareutvecklas så att de

blir förpliktande och mer specifika. Jag tycker att det

var välkommet. Jag har förstått att Leif Pagrotsky tog

upp frågan. Vi kan förvänta oss signaler från Frankri-

ke och England, som hittills har hört till de största

exportörerna av krigsmateriel. Vi kan på det området

förvänta oss att den etiska koden omsätts i praktiken.

Det krävs med tanke på dessa länders betydelse.

En annan viktig sak är registret över tyngre vapen.

Man har i FN-sammanhang framfört att det också

behövs ett register över lättare vapen. Det är konven-

tionella vapen som i lika hög grad kan döda männi-

skor. Vi skall följa upp det på europeisk nivå. Det är

också en angelägen fråga.

Vad gäller Europasamarbetet tror jag däremot att

det är oerhört väsentligt att slå fast att koden inte bör

gälla konkret samarbete i WEAG, och att det inte får

innebära att man försvagar svenska regler och på

bekostnad av dem genomför de etiska reglerna eller

koden från Europasamarbetet.

Vi går sedan igenom de enskilda länderna. Om vi

tittar på den statistik som kommit från regeringen kan

vi konstatera att gamla problem finns kvar vad det

gäller Indien och Pakistan, där ingenting har föränd-

rats. Det är mycket beklagligt att det fortfarande sker

svensk vapenexport dit.

Det är kanske lika intressant att se på de nya län-

der som tillkommer och de nya problem som uppstår.

Jag vill peka på en svår fråga, nämligen frågan om

Baltikum. Hur ställer vi oss till den? Skall vi ge ex-

porttillstånd till en rad nya länder? Jag ser det som

problematiskt.

Jag vill också peka på Latinamerika. Vi har inte

haft en så omfattande export dit tidigare, men expor-

ten till Brasilien var omfattande förra året. Vi vet att

det finns fler länder i Latinamerika som är intressera-

de. Diskussioner pågår.

Jag tycker att det är helt fel signal. Det är andra

insatser som behövs i Latinamerika. Vi måste bidra

till den sociala utvecklingen. Det är beklagligt om den

svenska insatsen i så stor utsträckning består av ex-

port av krigsmateriel.

Ytterligare ett geografiskt område är Afrika. Dis-

kussioner pågår. Många länder är drabbade av enorma

konflikter, och problemen har varit stora. Jag menar

att det är uteslutet med ökad export till Afrika.

Till slut vill jag ta upp Indonesien, som Lennart

Rohdin och Helena Nilsson var inne på. Det är upprö-

rande att regeringen trots väldigt tydliga signaler från

fem partier här i riksdagen förra året ändå har fortsatt

med vapenexport till Indonesien. Jag vill fråga både

Nils T Svensson och Leif Pagrotsky, som jag hoppas

kommer att delta i debatten, hur de kan försvara det.

Det är oerhört tydligt att fem partier i riksdagen säger

nej till fortsatt export till Indonesien. Det finns väldigt

tydliga skäl till det. Det gäller ockupationen av Östti-

mor och oroligheter i Indonesien. Därför har vi i år

betonat att vi säger nej till alla typer av krigsmaterie-

lexport inklusive följdleveranser.

Herr talman! Jag vill till slut konstatera att det är

viktigt att riksdagen tar ställning i enskilda fall och

pekar ut länder. Majoriteten vill över huvud taget inte

att vi skall befatta oss med det. För Vänsterpartiets

del vill jag därför konstatera att vi står bakom alla

reservationer och särskilda yttranden och understryka

att vi yrkar bifall till reservation 6 om följdleveranser

och till reservation 11, som gäller enskilda länder. Vi

pekar särskilt på Indonesien. Vänsterpartiet står för

övrigt också bakom reservation 9 från Miljöpartiet,

som gäller komponentleveranser.