Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till re-
servationerna 1 och 5. Reservation 11 har det redan
yrkats bifall till, och vi står naturligtvis bakom den
också.
Vi kristdemokrater anser att de kriterier som vi har
för krigsmaterielexport är väl avvägda, men natur-
ligtvis är tolkningsproblemen ibland ganska besvärli-
ga. Det är detta som gör att vi kräver en kontinuerlig
utvärdering av läget i de länder som export sker till,
också med avseende på huruvida de olika kriterierna
kan anses ha uppfyllts i fråga om dessa länder när
exporten har skett.
Det har ju diskuterats om vi i utrikesutskottet över
huvud taget skall ha några synpunkter på att export
har skett till vissa enskilda länder, t.ex. att vi tycker
att kriterierna när det gäller mänskliga rättigheter inte
är uppfyllda i landet i fråga eller att vi menar att stor
konfliktrisk föreligger. Där beslut redan har fattats av
den myndighet som skall sköta om det här, Inspektio-
nen för strategiska produkter, skall vi tydligen tycka
att man har fattat ett ansvarsfullt beslut. Då har vi inte
något mer att säga. Men det är faktiskt så att utrikes-
utskottet är det utskott i riksdagen som har det största
ansvaret för att bereda ärenden som gäller mänskliga
rättigheter. Det ansvaret ligger inte lika tungt på den
myndighet som fattar beslut i de här frågorna.
Nu skall vi inte överpröva beslut som myndigheter
har fattat, och det är därför som det anses att vi inte
skall uttala oss i sådana här frågor. Men precis som
Helena Nilsson påpekade står man inför en svårighet,
både som parti och som enskild riksdagsman, om man
i vissa fall tycker att det hela inte riktigt stämmer. Var
skall man då uttala sig? Hur skall man uttrycka sin
uppfattning? Hur skall man försöka att påverka den
fortsatta inriktningen av de beslut som fattas?
Vi menar att det ändå är angeläget att vi har någon
form av kontinuerliga utvärderingar för att utröna om
de olika kriterierna är uppfyllda med avseende på
samtliga de länder till vilka export sker. Vi har inte
gått in närmare i detalj på hur det här skall ske. Men
säg mig den verksamhet som vi bedriver utan att ut-
värderingar sker. Det anses i andra sammanhang
mycket ansvarslöst att bedriva verksamhet där man
har satt upp vissa mål och riktlinjer utan att man se-
dan utvärderar om måluppfyllelse sker för denna
verksamhet. Detta måste också kunna ske när det
gäller den här verksamheten.
Vi kan säga att det som har skett i konstitutionsut-
skottet är en typ av sådan utvärdering. Den gäller
speciellt följdleveranser. Men vi menar att det inte
bara är i fråga om följdleveranser som detta är intres-
sant. Det är naturligtvis speciellt intressant då, därför
att när det gäller följdleveranser menar man sig vara
mer bunden att fatta ett positivt beslut i någon bemär-
kelse än man annars är. Men vi tror att kontinuerliga
utvärderingar skulle ge ett större förtroende för de
beslut som fattas. Vi tycker att de här kriterierna har
gällt en så pass lång tid, och myndigheten har också
varit i verksamhet under några år, att det skulle vara
skäl till att någon typ av utvärdering som inte bara
gäller följdleveranser nu kom till stånd. Jag vill alltså
yrka bifall till vår reservation i det här avseendet.
Vi är också med på reservation nr 1. Vi har där
framhållit att man i den norska redogörelsen för ex-
port är mer detaljerad. Man talar om vilka vapenslag
det gäller och man talar också om vilka företag som
har varit inblandade. Det tycker vi gott att man kan
göra i Sverige också. Man har från utskottets sida
talat om att det finns problem när det gäller sekretess
o.d. Men kan Norge klara av detta och ändå exportera
borde också Sverige kunna klara av den balansgången
utan större svårigheter.
Jag vill till sist uttrycka min stora häpnad över att
man under 1996 har sänt nya leveranser till Indonesi-
en. Även om det har varit följdleveranser har det varit
nya sådana som har skett. Jag tror att alla partier är
överens om att Indonesien har kränkt de mänskliga
rättigheterna på Östtimor. Jag skulle också vilja ha ett
svar på hur man har ansett sig kunna göra detta när
man har varit helt på det klara med att åtminstone fem
av riksdagens sju partier har uttalat sig mycket klart
emot att sådana leveranser skall göras. Det tycker jag
är upprörande.
Detta visar att riksdagen på något sätt måste säga
ifrån när man tycker att det går snett. Indonesien är
inte det enda landet. Men det har varit mest graveran-
de. Vi har varit restriktiva när det gällt att peka ut
länder. Därför tycker vi att det skulle vara bra med
kontinuerliga utvärderingar, så att utrikesutskottet
slipper att peka ut speciella länder när denna redogö-
relse blir aktuell varje år. Vi skulle vilja ha en mer
övergripande översyn.