Fru talman! Jag känner naturligtvis till att vi är
överens i de principiella frågorna i de här samman-
hangen, Lennart Rohdin. När det däremot gäller det
Lennart Rohdin säger om öppenheten, att vi skulle ha
en större begränsning i vår informationsgivning än
vad man har i andra europeiska länder, som vi här
talar om, tvivlar jag litet grand på det Lennart Rohdin
säger. Han kan kanske återkomma och ge något ex-
empel på den punkten. Vi har alla ett intresse av att ha
öppenhet i dessa frågor, så långt det går med hänsyn
till utrikessekretess, affärssekretess och över huvud
taget den sekretess som man måste ålägga sig.
Det viktiga i all slags utredningsverksamhet är att
man kan få fram ett förslag och ett betänkande så
snabbt som möjligt. Såvitt jag förstår skall utredaren
arbeta snabbt och vara färdig under nästa höst med
sitt betänkande. Jag tycker nog att just det förhållan-
det att utredaren skall ha kontakt med Exportkontroll-
rådet gör att alla partierna därmed får ett inflytande på
utredningsförfarandet. Jag är faktiskt inte särskilt
orolig på den punkten.
Sedan återkommer vi igen till Indonesienfrågan.
Det är precis som Lennart Rohdin säger. Det är så det
förhåller sig med det delade ansvaret mellan riksda-
gen och myndigheter. Debatten här i kammaren och
vad som sägs i utrikesutskottets betänkande om denna
fråga är uttryck för en opinionsyttring. Även frågor av
denna karaktär kan behandlas i Utrikesnämnden,
vilket också sker emellanåt när det gäller ställningsta-
ganden i dessa sammanhang.