Herr talman! Vi behandlar nu det årliga betänkan-
det om krigsmaterielexport. Det är förklaringen till att
vi kan känna igen de flesta frågor som kommer upp i
debatten och även dem som det finns reservationer på.
Jag vill inte förneka att det finns positiva inslag i
regeringens skrivelse. Det sker förbättringar. Jag vill
också passa på att välkomna att regeringen i går till-
satte en utredare som riksdagen efter KU:s betänkan-
de begärde i våras och vill instämma i det Helena
Nilsson sade, att det är viktigt att MR-frågornas bety-
delse för följdleveranserna belyses i det samman-
hanget.
När det gäller utredningen och frågorna om vape-
nexport i det säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i i
dag i Europa är det inte säkerhetspolitisk sekretess
som är problemet, utan det är möjligen frågor som
kan handla om industri- och företagssekretess och
liknande. Såvitt jag kan förstå kommer den här ut-
redningen inte heller att behandla eller ta ställning till
konkreta ärenden. Då tycker jag faktiskt att det hade
varit bra för öppenheten, bra för att undvika tveksam-
het, oklarhet och misstänksamhet kring dessa frågor
om utredningen hade fått full parlamentarisk insyn.
Det är politiska frågor som utredningen skall ta ställ-
ning till.
Jag går inte in på de övriga punkter som finns be-
handlade i reservationer, eftersom vi haft debatter om
dem tidigare, men en fråga vill jag ta upp. Det är den
som Helena Nilsson berörde i slutändan och som
handlar om vapenexporten till Indonesien. Vi vet alla
att förtrycket av oppositionella och minoriteter i In-
donesien fortsätter, och det är omfattande. Någon
vilja från regeringens sida att genomföra verklig de-
mokrati och tillåta demokratiska spelregler har inte
förevarit. Man bedriver sedan tjugotalet år en brutal
ockupationspolitik gentemot Östra Timor.
Suhartoregimen i Jakarta har nu över 30 år på
nacken. Den här politiken har bedrivits hela tiden. Det
går inte att hävda att åsidosättandet av demokrati och
mänskliga rättigheter i Indonesien inte skulle vara
systematiskt. Det går inte heller att hävda att utveck-
lingen de senaste åren inte har gått åt fel håll när det
gäller mänskliga rättigheter, demokrati och ockupa-
tionen av Östra Timor.
Det har i debatten ibland även här i kammaren för-
sökts göra gällande att det skulle råda oklarhet om
Folkpartiets inställning till dessa frågor. Jag vill då
passa på att läsa upp det uttalande som Folkpartiets
landsmöte - vårt partis högsta beslutande organ -
gjorde i allmän enighet i augusti i år. Man sade föl-
jande:
"Det är uppenbart att Indonesien idag inte är kva-
lificerat för tillstånd till nya leveranser av krigsmate-
riel från Sverige. På senare tid har emellertid i flera
fall tillstånd givits till s k följdleveranser, efter det att
detta begrepp givits en allt vidare tolkning, vilket
varit djupt olyckligt. Begreppet följdleverans måste
ges en mer strikt och inskränkt tolkning. Export av
kompletterings- eller ersättningsleveranser bör inte
kunna betraktas som följdleveranser och inte kunna
ske till stater som inte uppfyller riktlinjerna för svensk
vapenexport. Det måste vidare klargöras under vilka
villkor följdleveranser bör förvägras i enskilda fall.
Respekten för mänskliga rättigheter måste i framtiden
beaktas även vad gäller tillstånd för följdleveranser.
Därav följer att ingen form av krigsmaterielexport
som omfattas av svensk exportkontrollagstiftning bör
ske till Indonesien."
Det har förvisso hänt en del i Indonesien och dess
grannområde under den gångna hösten. Det råder stor
ekonomisk och annan turbulens. Det kan mycket väl
visa sig - kanske efter de krav som Internationella
valutafonden och andra ställer när det gäller den eko-
nomiska saneringen i Indonesien - att Indonesien inte
kommer att ha råd med några kostsamma vapeninköp
under överskådlig tid.
Kanske tvingar dessa krav och reaktionerna från
den indonesiska befolkningen fram en väg successivt
mot ökad demokrati i Indonesien. Kanske tvingar
utvecklingen också fram en omprövning av ockupa-
tionen av Östra Timor. Här kanske inte minst Indo-
nesiens nya vän i Pretoria kan göra en historisk insats.
Om dessa saker vet vi i dag ingenting. Därför vill
jag - liksom Helena Nilsson tidigare gjorde - yrka
bifall till reservation nr 11 om krigsmaterielexport i
varje form till Indonesien.