Fru talman! Jag måste precis som tidigare debattö-
rer konstatera att vi är upprörda över att man från
myndighetens och regeringens sida inte har beaktat
det som vi i utrikesutskottet, och i förlängningen även
riksdagen, har sagt om de mänskliga rättigheterna i
Indonesien. Det har inte beaktats, och det är vi
mycket upprörda över.
Jag kan inte hålla med om att det arbete man utför
i Exportkontrollrådet skulle kunna definieras som en
kontinuerlig utvärdering av om kriterierna för export
till olika länder beaktas. Det blir i sådana fall en så-
dan typ av intern utvärdering som många av oss inte
anser är tillräcklig. I ett fall som detta, där det blir så
pass mycket diskussion om frågorna, räcker det inte
med den typen av intern utvärdering. Vi efterlyser
någonting annat, där man öppet kan diskutera om de
länder man exporterat till har uppfyllt kriterierna i
allmänhet.
Om inte en sådan diskussion förs när frågorna är
levande, riskerar vi att i ett senare skede hamna i
samma situation som vi nu befinner oss i, t.ex. när det
gäller säpo och tvångssteriliseringarna. Där efterlyses
utredningar flera år i efterskott. Det är väl inte så vi
vill ha det? Det är den nu sittande regeringen som
skall ta ansvar för dessa frågor.