Fru talman! För några veckor sedan vann demo-
kratin ännu en seger i Europa. Slobodan Milosevic
drevs bort från makten och Vojislav Kostunica valdes
till ny president i Jugoslavien.
Demokratin i Jugoslavien är ännu ung, har många
problem framför sig och behöver vårt stöd. Men vi
har alla skäl att glädjas. Kanske kan vi nu äntligen se
en fredlig framtid för Balkan.
Vi minns sommaren för drygt fem år sedan - Vu-
kovar i Kroatien, Srebrenica i Bosnien och, några år
senare, Racak i Kosovo. Tusentals döda, många fler
drivna från sina hem. Balkan var ett öppet sår, och
omvärlden stod alltför passiv. Det får inte hända igen.
EU är ju i grunden ett fredsprojekt. Det är inte en
sliten fras; det är lärdomen av ständiga krig i Europa
som sedan har blivit grunden för EU. I dag är krig
mellan EU:s medlemsländer otänkbart. Det är en stor
framgång.
Därför är det så viktigt att EU förblir öppet för
nya medlemsländer. De länder som nu förhandlar om
medlemskap måste få komma med så snart de upp-
fyller kraven. Utvidgningen är den viktigaste frågan
för Sveriges ordförandeskap nästa halvår. Vi vill bana
väg för ett genombrott i förhandlingarna. Hur långt vi
kommer beror naturligtvis inte bara på oss. Kandi-
datländerna måste göra klara framsteg, de 15 med-
lemsländerna måste ena sig och EG-kommissionen
måste göra det grundliga förarbetet.
Därför är jag besviken, tyvärr, på den tidsplan
som kommissionen presenterade i går. Den riskerar
att fördröja de underlag vi behöver. Vi kommer ändå
att försöka intensifiera förhandlingarna under vårt
ordförandeskap för att få viktiga genombrott, börja
diskutera de svåraste frågorna med de bäst förberedda
länderna, öppna en stor mängd nya områden med de
länder som börjat förhandla i år och diskutera tidspla-
ner för fortsättningen. Målet är att de första länderna
ska kunna bli medlemmar 2003.
Därför är det också viktigt att vi kan avsluta den
pågående regeringskonferensen i Nice i december så
att EU i framtiden kan fungera med 25-30 medlem-
mar efter de nya traktaten.
Fortfarande återstår dock en rad svåra frågor att
lösa. Hur ska framtidens kommission se ut? Striden är
hårdare än väntat mellan dagens medlemsländer för
att varje land ska få ha en ledamot i kommissionen.
Hur ska rösterna fördelas? De stora länderna ska
enligt tidigare beslut kompenseras med fler röster för
att de förlorar en kommissionsledamot. Det är också
viktigt att en rimlig andel av EU:s befolkning står
bakom besluten. En rad tekniska lösningar diskuteras
nu, t.ex. omviktning och dubbel majoritet. Fler beslut
bör fattas med kvalificerad majoritet i stället för en-
hällighet - men på vilka områden? Det diskuterar vi
också. Vi stöder majoritetsbeslut för bl.a. minimireg-
ler om sociala frågor samt asyl och migration, för
inremarknadsfrågor och för handelspolitik. På andra
områden, som skatter, anser vi att enhälligheten bör
finnas kvar. Slutligen diskuterar vi i regeringskonfe-
rensen det som kallas närmare samarbete. Ska det bli
lättare för grupper av länder att gå före? Vi tycker att
det är rimligt och bra när unionen blir större, men vi
vill inte ha en uppdelning i ett A- och ett B-lag i EU.
Därför är grundreglerna för ett sådant samarbete
utomordentligt viktiga, liksom en fortsatt samman-
hållen utrikes- och säkerhetspolitik.
Fru talman! En lärdom av krigen på Balkan är att
EU måste bli bättre på att förebygga och hantera
kriser. Europa måste kunna agera tidigt och enigt när
man ser förtryck av minoriteter, demokrati som hotas
eller militära spänningar. Vid toppmötet i Nice om en
månad kommer en rapport om förebyggande att pre-
senteras. Det arbetet vill vi utveckla under det svens-
ka ordförandeskapet. Arbetet med den civila kris-
hanteringen sattes i gång på svenskt initiativ. Avsik-
ten är bl.a. att snabbt kunna sätta in poliser i situatio-
ner som Kosovo och att snabbt kunna hjälpa offer för
jordbävningar och liknande, som vi senast såg i Tur-
kiet. Toppmötet i Nice kommer att behandla en rap-
port även om detta.
Men när inga andra åtgärder hjälper måste EU
också ha militära medel. Inom EU pågår arbetet med
att uppfylla målet att en styrka på upp till 60 000 man
ska bildas med relevanta sjö- och luftstridskrafter.
EU:s medlemsländer ska formellt anmäla sina bidrag
vid en kapacitetskonferens den 20 november. Rege-
ringen har i dag fattat beslut om det svenska bidraget,
en anmälan som omfattar enheter ur armé, marin och
flyg och som helhet summerar till ca 1 900 man.
Viktiga förutsättningar är att Sverige i varje enskilt
fall och i enlighet med svensk lag fattar beslut om
medverkan i internationella fredsfrämjande insatser
och att det finns ett FN-mandat för fredsframtvingan-
de insatser.
Nicetoppmötet ska också besluta om hur det här
samarbetet ska organiseras. Hur ska besluten tas? Hur
ska de förberedas? Hur ska samarbetet ske med Nato,
bl.a. när det gäller försvarsplanering? Hur ska samar-
betet ske med länder utanför EU? Det blir sedan en
uppgift för det svenska ordförandeskapet att fortsätta
detta arbete.
Ett nytt inslag i arbetet med krishantering, som
har börjat på svenskt initiativ, är samarbetet mellan
EU och FN. Självfallet ska EU:s resurser, EU:s nya
förmåga, ställas till FN:s förfogande. FN har legiti-
mitet och ansvar; EU har resurser. Tillsammans kan
vi göra väsentliga framsteg för den globala freden och
krishanteringen.
För att bättre förankra EU bland medborgarna be-
höver EU kunna visa resultat i frågor som är viktiga
för medborgarna - t.ex. freden, som jag har talat om,
men också på områden som jobben, miljön, jäm-
ställdheten och kampen mot brott, för att ta de vikti-
gaste exemplen.
Bindande samarbete är viktigt på många områden.
På nya områden kan öppna samarbetsformer vara en
bättre väg. Sysselsättningen är ett bra exempel, där
EU sätter upp gemensamma mål och riktlinjer, med-
lemsländerna nationellt bestämmer hur de bör upp-
nås, och resultaten utvärderas gemensamt.
Toppmötet i Stockholm i mars ska handla om
jobben i framtidens Europa - om social delaktighet,
livslångt lärande, människor i arbete och hur den nya
tekniken ska kunna spridas till alla regioner i Europa.
Toppmötet i Göteborg ska anta en strategi för
hållbar utveckling - kemikalier, klimat och ökad
miljöhänsyn på alla politikområden är viktiga frågor.
En väl fungerande ekonomisk och monetär union
är också viktig för EU:s framtid.
Fru talman! EU har också viktiga uppgifter i rela-
tion till vår omvärld:
- att hjälpa till att nu trygga freden och bygga upp
Balkan igen,
- att bidra till fredsprocessen i Mellanöstern,
- att förstärka samarbetet med Ryssland och andra
länder i EU:s närhet,
- att försvara och förstärka demokratin i och om-
kring Europa,
- att driva de globala miljöfrågorna och
- att stå på de fattigas sida och bidra till en rättvis
global utveckling.
Ordförandeskapet är en möjlighet och en uppgift
för hela Sverige. Vi hoppas på ett brett samarbete och
en spännande dialog med riksdagen framöver. Vi är
glada över samarbetet som vi hittills har haft kring
dessa frågor. Och med engagemang och entusiasm så
hoppas jag att vi gemensamt ska göra ett bra svenskt
ordförandeskap.