Fru talman! Den enskilda människan och det en-
skilda hushållet är i dag på ett helt annat sätt än nå-
gonsin tidigare beroende av internationella relationer.
Jag skulle faktiskt vilja säga att vi alla är ganska dåli-
ga pedagoger när det gäller att förklara detta. Att vi
inte klarar av det tror jag till dels är orsaken till att
inte de positiva EU-vindarna i Sverige är starkare.
Morgondagens uppgifter måste lösas genom sam-
arbete över nationsgränserna. Då är det vår plikt som
politiker att finna vägar för ett sådant samarbete och
se till att det blir både effektivt och demokratiskt
förankrat. Man skulle kunna säga att om EU inte hade
funnits, hade det i det närmaste varit vår plikt att
uppfinna EU.
I dag överlägger de gamla ärkefienderna Frankri-
ke och Tyskland gemensamt om hur framtidens Eu-
ropa ska se ut. Hade denna integration, denna gemen-
skap, över de nästan eviga krigens gränser kommit till
utan EU? Jag tror inte det. Det vore dumdristigt, fru
talman, att inbilla sig att vi som nu skriver år 2000
har skaffat oss garantier för något slags evig europe-
isk fred. Om vi vill känna oss säkra på att dialogen
fortsätter in i framtiden, måste vi européer komma
närmre varandra, inse beroendet av varandra och
således utveckla den europeiska gemenskapen, inte
snäva in den. Där integrationen slutar infinner sig lätt
sönderfallet.
Fru talman! Nu väntar utmaningen att ta in tolv
nya stater. Först när det är gjort har vi fullföljt själva
grundtanken bakom EU, att ena Europa. Men i flera
kandidatländer växer nu missnöjet med ändlösa för-
handlingar och otydliga positioner från EU:s sida. Vi
måste ta detta missnöje på allvar. Att försena med-
lemskapen kan leda till en ny politisk instabilitet i
Europa, och det önskar ingen av oss.
Under gårdagen nåddes vi av EU-kommissionens
dystra besked som, om det nu blir verklighet, i prak-
tiken innebär att kandidatländernas dröm om EU-
inträde skjuts fram från år 2003 till år 2005. Detta är
oacceptabelt, särskilt som man inte helt kan frigöra
sig från tanken att samtalen om EU:s känsliga jord-
brukspolitik därmed kan skjutas bortom val som ska
hållas i det nuvarande ordförandelandet. Den verkliga
orsaken får vi förstås inte veta. Men det är nu Sveri-
ges plikt att under ordförandeskapet utnyttja all sin
kraft för att återställa ordningen.
Fru talman! På ytan verkar alla vara överens om
utvidgningens betydelse. Den europeiska konvenan-
sen kräver nog det. Men sanningen verkar vara att det
i många EU-länder finns en underliggande rädsla för
just utvidgningen. Den rädslan bottnar i regel i en
ängslan över att nationellt förlora något.
Klirret i den egna kassan överröstar lätt vårt inter-
nationella ansvarstagande. Jag tror att det är ytterligt
viktigt att EU snarast sätter upp måldatum för när
förhandlingarna om medlemskap ska vara slutförda.
Sverige bör med all kraft driva på i denna fråga under
sitt halvår som ordförande.
Fru talman! Sammanläkningen av Europa hade
knappast varit i görningen eller kunnat ske utan EU.
Det är min övertygelse. Kommunismens vedervär-
digheter och katastrofala följder för en rad av Europas
länder har inte påtalats alls i den omfattning som vore
rimlig. I dag lider fortfarande många tiotals miljoner
av Europas invånare av kommunismens sviter.
Jag har nyligen besökt Rumänien, som får amper
EU-kritik. Ska Rumänien komma med i Europage-
menskapen hänger detta i avsevärd grad just på EU.
Det är via åtgärder uttalade från EU som det politiska
civilkuraget i Rumänien kan bli av den omfattning att
detta i grunden rika land kan resa sig ur alla kom-
munismens ruiner. EU är en förutsättning för att Eu-
ropa ska kunna andas med båda lungorna.
Låt mig i detta sammanhang få stryka under att
det i samband med utvidgningen inte enbart handlar
om ekonomiska konvergenskrav. Jag tycker inte alls
att vi i Västeuropa ska, som det brukar heta, slå oss
för eget bröst. Men det måste ställas krav på att män-
niskohandeln får ett slut, att barnporrindustrin stoppas
och att människovärdet auktoriseras. Vi vet trots allt
att en hel del av den människoförnedrande verksam-
het, som jag omnämnde, frodas och hämtar sina offer
i Östeuropa.
Fru talman! För att fungera med uppåt 27 med-
lemsländer behöver EU reformeras. Vid toppmötet i
Nice i december måste Europas ledare våga ta klivet
mot en mer effektiv union. Det är förstås viktigt att
hitta en balans mellan effektivitet å ena sidan och
folklig förankring å den andra. De små ländernas
inflytande ska givetvis värnas i ministerrådet, i kom-
missionen och i parlamentet.
För att folk i allmänhet ska känna förtroende för
EU krävs att unionen effektivt kan sköta sina uppgif-
ter. Vi kan inte krampaktigt i alla lägen hålla fast vid
mellanstatlighet. Det verkar, som flera har varit inne
på här, av och till som om statsministern sysslar med
något slags offentliga ad hoc-reflexioner i EU-frågan,
och då i synnerhet beträffande mellanstatlighet. Nu
måste det till krafttag för att stoppa fusk och bedräge-
rier. Jag hoppas att utrikesministern vågar hävda
helhetens intresse i denna viktiga fråga.
Fru talman! Jag tror att EU skulle må väl av en
europeisk åklagarmyndighet. Det skulle vara ett mer
effektivt sätt att komma åt fusk och fiffel. Denna
myndighet skulle ha befogenhet att genomföra utred-
ningar och föra till domstol fall av bedrägeri eller
misskötsel med EU:s medel.
EU-kommissionen har, såvitt jag förstår, föresla-
git detta, och bl.a. Revisionsrättens ordförande Jan O
Karlsson, utrikesministerns partikamrat, anser detta
vara nödvändigt. Men regeringen säger nej med
otydliga motiveringar. Jag förväntar mig att utrikes-
ministern rätar ut frågetecknen om detta här nu i dag.
Statsministerns uttalande om att ge rådet en star-
kare roll på kommissionens och parlamentets bekost-
nad är väl också det förlupet, eller hur? Det vore
verkligen att leverera över större inflytande från de
små EU-nationerna till de stora att göra som statsmi-
nistern tydligen har förordat vid något tillfälle. Inte
förstärker det öppenhet och insyn heller.
Fru talman! Vi måste se till att maktfördelningen i
EU blir tydlig och enkelt åskådliggjord inte bara för
EU-byråkrater utan även för mannen på gatan. En
grundlag eller konstitution på pränt skulle öka tydlig-
heten över vad EU är och inte är. Demokratin skulle
stärkas, och våra medborgare skulle få det enklare att
förstå hur EU fungerar.
EU:s kompetensområde måste självfallet avgrän-
sas. En massa onödiga detaljregleringar av männi-
skors vardag bör rensas ut. Detaljstyrning och sud-
dighet runt vem som ska besluta vad är, tror jag, en
viktig förklaring till den folkliga misstron och till
ointresset gentemot EU.
En konstitution kan skapas genom att de grund-
läggande reglerna om hur EU fungerar förs samman
till en enhetlig text som är förståelig. Att förespråka
en konstitution är inte detsamma som att förespråka
ökad överstatlighet. Subsidiaritetsprincipen - detta
svåra ord - måste få ett starkt genomslag i konstitu-
tionen. Principen att beslut ska fattas på lägsta effek-
tiva nivå måste få en effektivare tillämpning genom
en klar definition. Offentlighetsprincipen bör också få
en stark ställning. Självfallet ska de små ländernas
ställning bevaras och bevakas konstitutionellt.
Vi säger ofta - och det behöver sägas - att EU
inte ska syssla med allt. EU måste i framtiden sanno-
likt fokusera på färre men viktigare områden, de
områden där gränsöverskridande samarbete verkligen
behövs.
I framtiden bör också möjligheterna till s.k. flexi-
bel integration bli bättre. Vissa medlemsstater måste
tillåtas att samarbeta även när alla inte vill eller kan
delta. Detta blir nödvändigt när unionen utökas till att
omfatta närmare 30 medlemsstater.
Det är också angeläget att en stadga om grundläg-
gande rättigheter införs. En sådan skulle kunna stärka
medborgarnas situation gentemot EU:s institutioner.
En rättighetsstadga kan bidra till att Europas värde-
gemenskap stärks. Jag tror det. I Europa finns ett
livskraftigt idéarv som grundar sig på den judisk-
kristna traditionen, humanismen och den romerska
rättstraditionen. Vi måste genom EU slå vakt om
denna gemensamma värdegrund.
Fru talman! Det är allmänt känt att enorma mil-
jöproblem existerar i flera kandidatländer. Jag kan
inte förstå hur de som säger nej till EU menar att vi
skulle kunna hantera de problemen. Svårigheten att
leva upp till EU:s miljönormer är ett av de mest avgö-
rande hindren i anslutningsprocessen. Det är helt
klart. Den kostnad integrationen för med sig måste
EU solidariskt hjälpa till att bära, och EU:s struktu-
rella stöd till kandidatländerna ska förstås vara fören-
liga med en hållbar utveckling. Vi vet ju så innerligt
väl att miljöfrågorna är internationella. Då måste de
också hanteras internationellt.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis citera några
meningar som Vaclav Havel skrev i en kolumn i
Dagens Nyheter den 5 mars i år.
Jag citerar:
"Förhärligandet av nationalstaten som historiens
höjdpunkt, som det enda i vars namn det är tillåtet att
döda och det enda för vilket det är värt att dö, är slut.
Generationer av demokrater och två världskrigs fasor
har fått mänskligheten att inse att en människa bety-
der mer än staten."
Jag är inte emot staten, säger Havel. Jag talar i
stället om att det finns ett värde som står över staten.
Det är människovärdet. Det skulle inte vara rätt av
mig, fortsätter Havel, att säga att det ligger i Tjecki-
ens intresse att en rättvis världsfred upprätthålls. Jag
måste uttrycka mig så här: En rättvis världsfred måste
upprätthållas, och Tjeckiens intresse måste underord-
nas detta.
Fru talman! För Havel handlar det förstås om
Tjeckien. För oss handlar det om Sverige och om vårt
ansvar för det universella människovärdet.
Värderade åhörare! Fundera över Vaclav Havels
ord om att det finns ett värde som står över staten,
och sätt in de orden i sammanhang där internationella
och europeiska frågeställningar avhandlas.
(Applåder)