Fru talman! Vi är delvis överens på de punkter vi
nu diskuterar. Men låt mig t.ex. ta detta med flykting-
politiken. Jag tycker att regeringen skulle kunna er-
känna att man har gjort ett misstag. Vi har ju svart på
vitt. Vi har den promemoria som regeringen har
skickat till det franska ordförandeskapet. Där sägs det
helt klart att förslagen i stor utsträckning överens-
stämmer med svensk rätt. Hela andan häri är att de
franska förslagen skulle kunna implementeras utan
problem, vilket jag menar skulle vara förödande för
hävdandet av asylrätten. Alla vet att ibland får
asylsökande inte rätt i första omgången, utan behöver
stanna kvar i landet. Skulle man kriminalisera hjälp
till sådana personer skulle det vara att i praktiken
urgröpa asylrätten. Det finns flera andra exempel.
Sedan håller jag förstås med om att det finns mas-
sor att göra på öppenhetsområdet när det gäller åt-
komlighet av handlingar och sådant. Men det exem-
pel jag tog upp är så tydligt. Det är klart att man kan
säga att det är för sent att påverka ett riksdagsbeslut
när själva debatten förs. Å andra sidan är det en full-
komligt självklar del av svensk demokrati att det får
finnas TV-kameror och journalister här i kammaren.
Jag har talat med folk i Bryssel. De säger att ord-
förandeskapet har en stor marginal att påverka regler-
na för sammanträden, även de som hålls i Bryssel.
Jag hoppas att regeringen tar fasta på det och släpper
in medierna i ministerrådet vid lagstiftning.
Sedan håller vi på den linje som andra talare har
varit inne på, att unionen ska vara smalare men vassa-
re. Vi tycker inte att utbildning tillhör det område där
unionen bör ges utökade befogenheter.