Fru talman! Liksom Bo Lundgren och flera andra
ledamöter och riksdagspartier eftersträvar jag och
Centerpartiet ett enat Europa som är präglat av tilltro,
samarbete och välstånd. Det som skiljer oss åt är
sätten att åstadkomma detta.
Nu står vi inför nästa utmaning i EU-arbetet,
nämligen att öppna unionen för dem som knackar på
och vill in. Jag håller gärna med Bo Lundgren och
utrikesministern, som hade valt ett milt ord och sade
att det var bekymmersamat det som inträffade i går
när kommissionen med all tydlighet vill hålla kandi-
datländerna utanför ännu längre. Jag tycker att man
kan gå längre och säga att det som redovisades i går
är något av en skandal. Det stämmer lite till eftertan-
ke om hur vi ska kunna arbeta för att åstadkomma
just utvidgningen av unionen. Då tror jag, fru talman,
att det måste innebära att unionen gör färre saker men
blir bättre på att göra det som är verkligt viktiga upp-
gifter, att man kanske kan åstadkomma en smalare
men en effektivare union. Och då är jag rädd för att
fokuseringen på ett snabbt fördjupande av arbetet i
unionen, att finna nya områden att samarbeta kring, i
själva verket kan minska förtroendet för unionen i
Sverige och i andra länder och att utvidgningen då
fördröjs.
Då vill jag fråga: Varför har Bo Lundgren och
moderaterna så bråttom in i den gemensamma valu-
tan, trots den misstro som vi ser i Sverige och trots att
euron lindrigt sagt inte har blivit något hit? Det finns
andra mer angelägna frågor att diskutera i den svens-
ka Europapolitiken. Varför så bråttom?