Fru talman! Till att börja med har vi alla varit med
om att formulera en socialtjänstlag som till sin kon-
struktion är sådan att det skall finnas utrymme för
tolkningar. Detta har från årsskiftet på ett sätt föränd-
rats genom normen för socialbidragen. Det har inte
löst några problem i egentlig mening, utan det har
bara flyttat på problemen.
Det är massor av frågor som av socialnämnderna
dagligen tolkas på olika sätt och som måste prövas.
Ibland får den enskilde naturligtvis fel där det förelig-
ger ett förhållande som beror på lagstiftningen. I de
flesta fall är sakförhållandet annorlunda än vad som
har uppgetts av den enskilde. Man kan inte peta i
lagstiftningen förrän man är säker på hur sakförhål-
landet är, och det är inte Göran Hägglund. Det har
ännu inte klarats ut, och det har inte avgjorts i sista
instans. Men om det skulle bli fastlagt att det är så
finns det definitivt all anledning i världen att genom-
föra en förändring, för då är det ett fel någonstans. Jag
påstår dock att det i dag är en tolkningsfråga. Det hela
är ännu inte avgjort, och en ändring i lagstiftningen
löser inte detta problem.