Fru talman! Som många gånger förr förväntas
Centern lösa problemen. Det brukar vi göra, men i det
här fallet är det först och främst fråga om detta är ett
reellt problem eller om det fortfarande är ett teoretiskt
problem. Vad som har hänt är att en socialnämnd och
i något fall en kammarrätt har sagt att en pensionsför-
säkring skall räknas som en tillgänglig resurs. Detta
har inte klarlagts därför att det råder olika meningar
mellan domstol och de enskilda om det är så. Är det
icke en tillgänglig resurs och om man inte kan få ut
den förrän man fyllt 55 år är det självklart att man har
rätt till socialbidrag. Det är självklart om man inte kan
tillgodose behovet på annat sätt. Lagen säger ganska
tydligt och klart att om jag inte har möjlighet till för-
sörjning på annat sätt har jag rätt till socialbidrag.
Innan man ger sig in på lagstiftningen och får en lag
som undantar någonting eller några saker i samman-
hanget måste man klara av huruvida denna lagstift-
ning täcker området eller inte. Det kan man inte veta
innan frågan har prövats i en högsta instans. Om det
råder olika åsikter om ett sakförhållande kan man inte
lösa problemet genom att ändra lagstiftningen. Om
Göran Hägglund och jag har olika uppfattningar i en
fråga kan man inte lösa det genom lagstifta. Vi kan
möjligen resonera ihop oss och komma fram till att
det sakligt sett är på det ena eller det andra sättet, men
här är det sakförhållandet som det råder olika upp-
fattningar om. Är sakförhållandet sådant som anges
här, att man inte kan få socialbidrag därför att man
har en pensionsförsäkring som man inte får ut förrän
man är 55 år, då är det helt klart att det måste ske en
ändring, men inte förrän detta sakförhållande är klar-
lagt.