Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 3 och 8 som är fogade till betänkan-
det. Jag tänker i mitt inlägg koncentrera mig till en
enda fråga. Det handlar om den situation som en del
familjer har hamnat i när de i en tillfällig ekonomisk
svacka nekas bistånd från socialkontoret i hemkom-
munen med hänvisning till att de har en privat pen-
sionsförsäkring.
Jag tror att vi alla är överens om att det är viktigt
att vi har ett hyggligt hushållssparande i Sverige. Det
är bra viktigt för det enskilda hushållet att man har ett
sparande för det förbättrar hushållens möjligheter att
klara sig i tillfälliga svackor och vid oväntade utgifter.
Det är bra för de offentliga finanserna med ett högt
sparande, och det är naturligtvis bra för näringslivet
eftersom det ökar tillgången på riskvilligt kapital.
Hushållssparandet har ett mycket stort värde.
Nu förekommer det alltså att enskilda människor
nekas socialbidrag med hänvisning till att de har pen-
sionsförsäkringar. Det är ett sparande som har den
utformningen att man inte kommer åt de medlen förr-
än man fyller 55 år, utom i vissa särskilda fall efter en
särskild framställan. Men reglerna där är mycket
strikta. Så är kommunalskattelagen utformad att det
inte skall vara enkelt att få ut dessa pengar.
Jag riktade i höstas en fråga till socialministern då
jag, efter att fått uppgifter om några sådana här fall,
tyckte att det var häpnadsväckande och fel att familjer
som bett om socialbidrag därför att de hade det kni-
vigt ekonomiskt ställt fått nej därför att de har medel
som de själva inte kan komma åt. Det är uppåt väg-
garna, tyckte jag. Jag ställde en fråga till socialminis-
tern som sade: Kanske det, men det finns avvägningar
att göra - vilket jag håller med om. Hon ville titta
vidare på det och sade att man, om det finns skäl att
göra någonting kommer att göra det. Inga närmare
besked än så.
Då tänkte jag att om man skriver en motion i riks-
dagen kommer socialutskottet naturligtvis att inse det
vanvettiga i dessa regler. Enskilda människor kommer
i kläm. Jag är jätteglad över den uppslutning som den
här lilla motionen har fått. Det är många partier, nu
senast Vänsterpartiet, som ställer sig bakom idén om
att någonting skall göras i den här frågan.
I sitt betänkande säger utskottet på s. 17 om
prövningen av socialbidraget att om man har pengar
tillgängliga skall man inte få pengar förrän man ut-
tömt sina egna resurser. Det skall alltså vara fråga om
pengar som är tillgängliga för den enskilde. "Utskottet
är inte berett att nu ta något initiativ när det gäller
frågan om individuellt pensionssparande skall anses
som realiserbar tillgång vid bedömningen av rätt till
bistånd till försörjningen. Regeringen bör dock följa
frågan och återkomma till riksdagen med förslag till
förtydliganden eller preciseringar av gällande be-
stämmelser" - och nu kommer de ord som många
pekat på - "om det skulle visa sig nödvändigt."
Roland Larsson säger i sitt inlägg att riksdagen
inte kan rätta till problemet. Lagen kan inte bli klara-
re. Det är klart, Roland Larsson, att lagen kan bli
väldigt mycket klarare. Om utskottet hade skrivit att
regeringen skall följa frågan och att regeringen skall
återkomma till riskdagen med förslag till förändring-
ar, hade vi fått klarare regler. Det hade varit ett be-
sked som många hade önskat.
De formuleringar som utskottet använder här är
lätt cyniska. Man konstaterar att många människor far
illa på grund av detta, men man vill inte ge några
besked här och nu som skulle förändra det. Nu har vi
hört att Vänsterpartiet bytt fot under debatten. Det är
Roland Larsson det nu hänger på. Om Roland Larsson
för sitt partis del skulle ge beskedet att han ställer upp
på reservationen och ger regeringen beskedet att man
skall göra någonting åt detta, kommer saken att vara
biff. Jag tror att många skulle uppskatta ett sådant
besked.
Om man som utskottets majoritet för närvarande
inte vill ändra den rådande ordningen infinner sig
naturligen en del andra frågor. Varför är det bara
pensionsrätter som jag själv genom enskilt sparande
har sparat mig till som gör att jag inte skall kunna få
socialbidrag? Varför inte de avtalsbundna pensioner-
na? Varför skulle inte de vara ett hinder för mig att få
ut socialbidrag? Vilket är majoritetsföreträdarnas råd
till de familjer som fått avslag på sina ansökningar om
socialbidrag? Vad skall de göra? Skall de vänta på att
domstolarna skall hantera ett oklart besked från poli-
tikerhåll? Jag tror att många väntar på besked på
dessa frågor. Frågan är inte om det är nödvändigt, för
det är nödvändigt. Jag hoppas att majoritetsföreträ-
darna kommer att lämna nya besked under debattens
gång.