Fru talman! Roland Larsson sade att det finns
många andra frågor inom socialtjänstlagen som också
är bekymmersamma, och det är förvisso sant. Men det
utgör ju inget hinder. När vi upptäcker saker och ting
som är uppenbart felaktiga skall vi göra någonting åt
dem. Det är vårt ansvar som lagstiftare att ta itu med
missförhållanden som uppkommit eller nya problem
som dyker upp medan en lagstiftning gäller.
Man skall naturligtvis inte ändra lagen om det inte
föreligger något problem. Men i det här fallet finns
det ett problem, och som lagstiftare kan vi se till att
det blir en ändring. Det som parlamentet som lagstif-
tare har som instrument för detta är antingen att införa
en ny lag eller att ge regeringen tydliga besked om att
vi vill se saker och ting ändrade. Varje månad, vecka
och dag som går där familjer har pengar på ett pen-
sionskonto som inte går att komma åt och familjen
nekas socialbidrag från kommunen innebär ju ett
oerhört lidande för den enskilda familjen.
Jag är något förvånad över Roland Larssons pas-
siva attityd att inte vilja utnyttja det instrument som
riksdagen har till sitt förfogande, att ge besked till
regeringen om att det här måste komma en förändring
till stånd och att regeringen har riksdagens uppdrag
att se till det blir gjort.