Fru talman! Jag noterar med glädje att statsrådet
är här i kammaren och deltar i debatten om idrott. Det
länder henne till heder. Jag kan också inleda med att
instämma i att vi har en stor enighet om idrotten. Det
är något som inte minst avspeglas i den här debatten.
Vi är överens om att idrotten förenar, och det är väl
också glädjande.
Nå, nu till mina anmärkningar! Det är först frågan
om dopning. Jag kan inte förstå varför regeringen
hade det här dröjsmålet med att komma fram i denna
fråga. Jag kan inte undgå en tanke: Var det möjligen
någon form av utpressning gentemot idrottsrörelsen
för att den skulle lösa det här själv inom givna ramar?
Var tanken möjligen att det skulle komma fram någon
annan finansiär som skulle hantera den här frågan?
Avslutningsvis skulle jag här gärna vilja veta: Finns
det garantier för fortsättningen i det förslag som nu
ligger?
En annan fråga som jag tycker är angelägen är den
s.k. TV-listan. Är det så att regeringen uppfattar ett
idrottsarrangemang som någon sorts allmän egendom
som man kan besluta över hur man vill eller äger
arrangören sitt arrangemang? Det vore vällovligt om
vi i dag kunde avföra frågan genom ett besked om att
regeringen inte tänker komma med något initiativ i
den frågan. Det vore bra för idrottsrörelsen.
Sedan har vi skattefrågorna. Vi har ju talat om det
här. Idrotten upplever det som besvärande att den
drabbas av moms. Det är ju inte konkurrensneutralt
gentemot de anläggningar som drivs i kommunal regi.
Momsfrågan vid spelarövergångar tycker jag nästan
är en skamfläck i det här sammanhanget. Slutligen
har vi reklamskatten, som det är tveksamt om den är i
överensstämmelse med EG-rätten. Kommer det för-
slag från regeringen som undanröjer de här skatte-
problemen?