Fru talman! 12-åringar saknar muskler. Den ru-
briken stod att läsa i flera tidningar i landet förra
veckan. Det är en sjukgymnast som slagit larm om att
ungdomar som inte rör på sig går en fysisk katastrof
till mötes. Barn ända ned till 12 års ålder går alltså på
sjukgymnastik i dag, eftersom de fått belastningsbe-
svär. Musklerna är för svaga, knäna värker. Och 17-
åringar har diskbråck.
Det här är faror som vi i Centerpartiet har upp-
märksammat tidigare också och därför har vi i vår
kommittémotion En idrottspolitik för 2000-talet lyft
fram frågan, och vi har framhållit att idrottsämnet av
just folkhälsoskäl måste ges mer utrymme i skolan.
Dels pekar vi på vikten av att bygga upp musklerna
redan i unga år för att undvika förslitningsskador i
förtid, dels underlättar en god kondition inlärandet av
alla de kunskaper man behöver skaffa sig.
Regeringen säger att eleverna själva önskar ha
möjlighet att välja idrott som tillval. Självklart ska
den möjligheten finnas. Men av erfarenhet vet jag att
de som väljer idrott som tillval är de som redan är
frälsta och som redan håller på med idrott på fritiden.
De elever som vi i Centerpartiet tänker på är de som
inte är intresserade av idrottsämnet, utan hellre sitter
framför datorn eller idkar någon annan stillasittande
aktivitet.
Målsättningen för oss är alltså att en timplan inte
ska finnas, utan man ska avsätta ett stort antal id-
rottstimmar utan att vara låst av ett visst minimiantal.
Det skapar möjligheter för respektive skola att satsa
fler lektioner på idrott, dans och rörelse av olika slag.
Vi tror nämligen på att varje skola känner ett ansvar
för att eleverna ska erbjudas en god grund att stå på
för framtiden och att det gäller inom alla ansvarsom-
råden som vilar på dem. Elevernas försämrade kondi-
tion uppmärksammas av varje ansvarskännande lära-
re, inte minst idrottslärare, och även av rektorer.
Självklart värnar de om elevernas hälsa. Det kommer
att leda till att de flesta skolorna kommer att sätta in
fler lektioner med idrott, rörelse och dans bara vi får
bort timplanen. Men det får vi kämpa för i ett annat
utskott och i en annan debatt.
Fru talman! God hälsa handlar också om att avstå
från dopningspreparat. Det arbete som idrottsrörelsen
bedriver för att motverka dopning är värt allt stöd.
Kampen mot dopning är i vårt tycke den enskilt vik-
tigaste frågan för svensk idrott i framtiden. Det tycker
också regeringen, kan man läsa i propositionen.
Dopningen är i och för sig ett utbrett samhälls-
problem som inte enbart berör idrotten och givetvis
måste den bekämpas från många olika håll. I Sverige
finns i dag Dopinglaboratoriet och Dopingjouren,
som har mycket goda kunskaper om arbetet mot dop-
ning. De har dessutom godkända kunskaper enligt
internationella krav. Vi anser att det är oerhört viktigt
att dessa verksamheter får ett tryggat ekonomiskt stöd
för framtiden.
I idrottspropositionen kan vi inte se att detta stöd
finns. Däremot har det blåst lite grann kring frågan,
och regeringen har i höst, efter det att budgetproposi-
tionen lagts fram, kommit på bättre tankar. Idrottsmi-
nistern har för avsikt att avsätta ytterligare 4,4 miljo-
ner till arbetet mot dopning. Det ska alltså avsättas
extra medel för år 2000 till antidopningsarbetet. I
kulturutskottets betänkande står vidare: "Laboratoriet
kan härmed fortsätta sin verksamhet och även i fram-
tiden hålla en hög kvalitet."
Jag hoppas verkligen att detta borgar för en stabil
ekonomisk framtid. Vi borgerliga kommer med all
säkerhet att hålla ögonen öppna och bevaka att de här
viktiga verksamheterna verkligen får en tryggad
framtid.
Dopingjouren fungerar som en kunskaps- och
rådgivningscentral. När nu dopningsmedel har krimi-
naliserats sedan den 1 april i år bör man även utöka
dopningskontrollerna vid allmänna idrottslokaler,
tycker vi i Centerpartiet, alltså även gym. Dopingjou-
ren kan ju vara behjälplig med olika råd. Den sitter
inne med stor kunskap. I dag är det framför allt elitid-
rottare som det tas dopningsprover på. Vi i Center-
partiet anser att det bör tas prov på fler amatöridrotta-
re också.
Fru talman! Stödet till idrottens lokala barn- och
ungdomsverksamhet bör enligt regeringen förstärkas.
Det är utmärkt. Det ökade stödet ska komma från en
ökad utdelning från AB Svenska spel. Enligt rege-
ringens positiva beräkningar ska överskottet från
värdeautomater ge ett överskott på 200 miljoner per
år som ska tillfalla ungdomsidrotten.
Men det här är siffror som jag känner mig lite
undrande inför. I dag vet vi inte hur det kommer att
bli med värdeautomaterna och vilket eventuellt över-
skott de kommer att ge. De pengar som i dag kommer
från värdeautomater är ett överskott på 59 miljoner.
Vissa personer påstår att detta gäller under en treårs-
period. Det är alltså väldigt osäkra pengar som id-
rottsminister Messing har lovat barn- och ungdoms-
verksamheten. Jag vill i dag veta om idrottsministern
kan gå i god för de utlovade 200 miljonerna.
Maximiåldern för att få statligt aktivitetsstöd ska
sänkas från 25 år till 20 år, enligt idrottspropositio-
nen. Jag har talat med många ungdomar som är i
åldern 20-25 år. De anser att det här inte är ett bra
förslag. Det är därför oförklarligt att Riksidrottsför-
bundet tycker att förslaget är okej. 20-25-åringar är i
dag oftast studenter, som inte har någon inkomst,
därför behöver aktivitetsstödet vara kvar som i dag,
alltså upp till 25 år.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
4, eftersom vi anser att vi bör behålla den åldersgräns
som finns nu.
När det gäller jämställdhetsfrågorna förmår inte
regeringen leverera någonting annat än en förhopp-
ning om ett gemensamt råd mellan Kommunförbun-
det och Riksidrottsförbundet. Det ser jag som en
oförmåga till handling. Trots att idrottsrörelsen själv
har tagit på sig ett betydande ansvar för att öka jäm-
ställdheten går det delvis trögt. Den största könsmäs-
siga orättvisan finns när det gäller kommunernas
satsningar på anläggningar för idrott. Det är mer regel
än undantag att det satsas mer på anläggningar där det
bedrivs framför allt manliga lagsporter, som t.ex.
ishallar, medan däremot idrotter som domineras av
tjejer har betydligt lägre anslag. Både staten och
kommunerna måste ta ett större ansvar för att öka
jämställdheten mellan de olika idrottsaktiviteterna.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 5.
Till sist, fru talman, kan vissa elitidrottsutövare
under några år erhålla mycket höga inkomster. Vi har
många exempel i Sverige: Björn Borg, Pernilla Wi-
berg, Stefan Edberg och Ingemar Stenmark, för att
bara nämna några. De här idrottarna väljer ofta av
skattetekniska skäl att flytta utomlands, och Sverige
förlorar skatteintäkter. Centerpartiet föreslår därför att
det bör inrättas ett idrottskonto som fungerar på
samma sätt som skogskonto, som redan finns i landet.
Då skulle de här personerna kunna fördela sin in-
komst från de aktiva åren under en längre tidsperiod,
och inkomsterna skulle beskattas på samma sätt som
man gör med skogskontona i dag. Det här skulle göra
att vi finge behålla våra idrottsmän som svenskar. De
skulle inte behöva skattefly till andra länder.
Jag yrkar härmed också bifall till reservation 19.