Fru talman! Jag kan notera att det både i Lars
Wegendals och i Ulrica Messings inledningsanföran-
den liksom i mitt anförande konstaterades att det var
30 år sedan som vi hade en idrottsproposition som
föregåtts av en utredning. Vi nu lever nu i en ny tid
med nya förutsättningar.
Enligt min uppfattning är det exakt samma sak när
det gäller proffsboxningsförbudet från 1970. Jag
konstaterar också att det i alla andra sporter talas om
att vi inte ska ha en uppdelad idrott. Boxningen är
uppdelad. Amatörboxningen hyllas och främjas, och
det är jättebra, men däremot accepteras inte proffs-
boxningen, trots att vi, som jag sagt, har ett antal
proffsboxare, faktiskt fler än på mycket länge.
Man kan i debatten också se likheter mellan poli-
tik och boxning. Om man vill undvika argument eller
slag kan man ducka. Det kan också vara fråga om
skuggboxning. Jag ska försöka få i gång debatten lite
grann.
Jag vill gärna ha svar på frågorna om det är en
fördel eller en nackdel att våra svenska proffsboxare
hela tiden tvingas tävla och träna på bortaplan?
Jag vill också veta mer om den utredning som
statsrådet Messing talade om i interpellationsdebat-
ten. Riksidrottsförbundet ska alltså utreda kampspor-
terna och sätta dem i relation till proffsboxningen.
Där lyckas utskottets majoritet få med en mening som
inte alls berör boxningen, vilket är mycket märkligt,
eftersom man svarar på en motion om boxning.
Jag skulle vilja att statsrådet lite grann utvecklade
direktiven för den här utredningen och vad den kom-
mer att leda till om idrottsrörelsen hypotetiskt skulle
förhålla sig positiv till proffsboxningen. Skulle det
innebära att regeringen på allvar skulle överväga en
omprövning och kanske kan tänka sig en utredning?