Fru talman! Under mitten av 60-talet när jag var
tonåring var jag aktiv friidrottare i en förening i
Karlskrona. Det var en mycket aktiv förening och den
hade ett gäng mycket duktiga ungdomar som tävlade
på hög nationell ungdomsnivå. Föreningen var i stort
synonym med en person, nämligen Esse Carlsson.
Han var styrelseordförande, tränare och chaufför. Han
skötte kontakter med föräldrarna. Han ordnade spon-
sorer. Han bokade och planerade tävlingar. Ja, han
var föreningen. För oss ungdomar var han en stor
förebild och en inspirationskälla.
Fru talman! Varför nämner jag då detta? Jo, jag
tycker att det är viktigt att i dag, när vi här i kamma-
ren diskuterar svensk idrottspolitik, nämna Esse
Carlsson som ett exempel bland alla ideella ledare,
600 000, som viker hela, eller delar av, sin livstid för
svensk idrott och därigenom för svenska barn och
ungdomar. Det är en insats som alltför ofta bara
nämns i förbigående och som ibland tas som själv-
klar.
Drivkraften för idrottsledarnas engagemang är
inte pengar eller önskan om egen framgång, utan för
många är det bara ett sätt att betala tillbaka för de år
då de själva var aktiva. För andra börjar engage-
manget med de egna barnens idrottande. Men för de
allra flesta är ledarskapet en källa till glädje, inspira-
tion och stimulans.
Jag vill gärna ta tillfället i akt och tacka alla er
som är eller har varit ideella ledare inom svensk idrott
för den ovärderliga insats som ni gör och har gjort.
Utan er insats skulle den svenska idrottsmodellen inte
ha varit så framgångsrik som den faktiskt varit genom
åren. Det finns alla skäl för oss politiker och för id-
rottsrörelsen i stort att även i framtiden på ett aktivt
sätt stödja den insats som alla ideella ledare gör för
den svenska idrotten.
Fru talman! Det är nästan 30 år sedan riksdagen
senast beslutade och slog fast den idrottspolitik som i
dag gäller, så det är väl ingen överdrift att påstå att
det nu är dags att ta ett nytt tag och peka ut riktningen
för idrottspolitiken in i det nya årtusendet. Föränd-
ringar har skett i omvärlden som påverkar idrotten.
Många svenskar har i dag en annan etnisk och kultu-
rell bakgrund. Det finns stora skillnader mellan olika
socioekonomiska grupper liksom mellan kvinnor och
män. Det är därför som jag med stor glädje konstate-
rar att alla partier i allt väsentligt ställer sig bakom
den nya tidens politik som bygger på tre grundstenar.
Den första grundstenen innefattar att det är hela
samhällets ansvar och att det ligger i hela samhällets
intresse att möjligheter skapas för alla människor att
utöva motion och idrott regelbundet. En god folkhälsa
är en betydelsefull komponent för välfärden i vårt
samhälle. Av detta skäl måste alla aktörer i samhället
- det kan vara staten, kommunerna, idrottsrörelsen
eller främjandeorganisationerna - på olika sätt sam-
verka för att nå målet en god folkhälsa.
En av idrottens mest självklara ideal handlar om
rent spel och tävling på lika villkor. Det är menings-
löst att tävla om inte alla följer reglerna. Under senare
år har denna bild skadats av omfattande problem med
dopning. Idrottens förmåga att komma till rätta med
dopningen är av helt avgörande betydelse främst för
elitidrottens framtida trovärdighet. Detta gäller såväl
på nationell nivå som på internationellt plan. Den
svenska idrottsrörelsen gör redan i dag omfattande
insatser för att bekämpa dopningen inom idrotten.
Man går även i spetsen för de internationella sats-
ningarna.
Det är därför som jag med stor tillfredsställelse
kan konstatera att den socialdemokratiska regeringen
tillsammans med Riksidrottsförbundet gör en gemen-
sam satsning för att ytterligare stärka det svenska
antidopningsarbetet. Genom att höja dagens anslag på
6,6 miljoner med ytterligare 4,4 miljoner tryggar man
bl.a. finansieringen av både Dopinglaboratoriet och
Dopingjouren, samtidigt som antalet test årligen ut-
ökas.
Fru talman! Skolan är den miljö där alla barn och
ungdomar kommer i kontakt med motion och idrott.
Skolan har därför, som i många andra fall, en central
betydelse för att skapa ett intresse inom detta område.
Det är ytterst angeläget att ett förbättrat samarbete
kan komma till stånd mellan skolorna och de lokala
idrottsföreningarna. Av detta skäl har regeringen
anslagit 60 miljoner ur Allmänna Arvsfonden för en
treårig satsning inom området. Det är en uppgift för
skolorna att utforma undervisningen på ett sådant sätt
att elevernas rörelse bejakas.
I detta sammanhang skulle jag vilja peka på
Ängslättskolan - eller Sundsbroskolan, som jag tror
att den nu heter - i Bunkeflo utanför Malmö som ett
positivt exempel på hur en enskild skola tar sig an
problemet med att många barn i dag har en fysiskt
passiv fritid. Skolan har alldeles nyligen startat ett
nioårigt projekt där barnen ska ha en lektion schema-
lagd idrott varje skoldag, samtidigt som man satsar
mycket på fysisk aktivitet på rasterna liksom på en
riktig kosthållning; allt detta för att barnen både på
kort och på längre sikt ska må bättre och bli duktigare
i skolan.
På skolan genomför man projektet tillsammans
med bl.a. de lokala idrottsföreningarna. Jag tror, och
hoppas, att detta projekt kan bli det pilotprojekt som
krävs för att fler kommuner och skolor ska ta steget
mot en sundare inlärningsmiljö. Om man sedan löser
problemen inom ramen för gällande läroplan eller om
man ska förlänga skoldagen får de utvärderingar som
planeras ge svar på.
Avslutningsvis när det gäller den första grundste-
nen föreslår regeringen att stödet till friluftsliv och
främjandeorganisationerna inte längre ska ingå i an-
slaget Statens stöd till idrotten utan utgöra ett eget
anslag. Utskottet ställer sig bakom denna nyordning
och ser fram emot resultatet av den pågående översy-
nen.
I fråga om den andra grundstenen konstateras det
att den svenska idrottsrörelsen med sina 3 miljoner
medlemmar är vår största folkrörelse och en unik
tillgång för en positiv utveckling av vårt samhälle.
Den folkrörelsebaserade idrottsrörelsen med sin de-
mokratiska uppbyggnad där både kvinnors och mäns
erfarenheter och värderingar tas till vara är en mycket
stor tillgång för vårt samhälle och skapar mer än
någon annan verksamhet tillfällen till möten och
aktiviteter för människor i olika åldrar och samhälls-
grupper.
Ett viktigt konstaterande som jag gärna vill po-
ängtera är att idrottsrörelsen ska vara fri och själv-
ständig och att den själv ska lägga fast målen för sin
verksamhet. Enligt utskottets uppfattning ska man ta
ansvar för fördelningen av statsbidraget liksom för
administration, organisation och uppföljning av hur
bidraget används. Staten ska endast ange syftet med
statsbidraget, och syftet med statsbidraget är att det
ska stödja en utveckling för att skapa en idrott för
alla. Den ska vara tillgänglig för alla oavsett om man
är kvinna eller man, om man är flicka eller pojke, om
man är född i Sverige eller i ett annat land eller om
man har funktionshinder.
Idrottsrörelsen själv ska ange hur målen ska nås
men det är viktigt att regeringen följer utvecklingen
så att de angivna syftena med statsbidraget verkligen
nås.
En viktig del av statens stöd till barn- och ung-
domsverksamheten är LOK-stödet. Vi har tidigare i
kammaren diskuterat stödet till barn- och ungdoms-
verksamheten i samband med det s.k. kasinobetän-
kandet. Nu fullföljer regeringen de löften som då
gavs och genomför en kraftig ökning av det statliga
lokala aktivitetsstödet, vilket utskottet ser som oer-
hört positivt. Det är ett viktigt stöd tillsammans med
alla andra intäkter som idrotten har.
En annan viktig fråga för idrotten är att motion
och idrott ska vara tillgängligt för alla människor.
Idrottsrörelsen gör redan i dag stora insatser för att
främja jämställdhet och integration men naturligtvis
går det att göra ännu mer. Regeringen föreslår att ett
gemensamt råd bildas, tillsammans med främst
Kommunförbundet och Riksidrottsförbundet, som ska
verka för en rättvis fördelning av fritidsresurserna.
Utskottet ser fram emot resultatet av detta råds arbete.
Så till den tredje grundstenen, fru talman! Alla
minns vi väl Ingemar Stenmarks framgångar i utförs-
åkning, Björn Borgs framgångar i tennis, fot-
bollslandslagets framgångar i världsmästerskapet i
USA och Ludmila Engqvists framgångar i friidrott.
Nu senast, och det är speciellt roligt för mig som
älmhultsbo, har vi de två unga älmhultspar som kom
etta och tvåa i VM i jitterbug i USA.
Det är viktigt med framgångar inom idrott. Fram-
gång och goda resultat föder intresse. Det är ofta så
att en idrotts framgångar innnebär många nya unga
utövare inom sporten. Det är i det ljuset vi måste se
den nyligen beslutade talangsatsningen, där regering-
en och näringslivet tillsammans satsar 140 miljoner
under en sjuårsperiod.
Den svenska idrottsrörelsen är i mångt och myck-
et unik, inte bara genom alla goda resultat utan kan-
ske främst genom hur den är uppbyggd. Både profes-
sionell och icke-professionell verksamhet samverkar
inom samma idrottsförbund. Man är beroende av
varandra och utvecklar verksamheten tillsammans.
Mycket av elitklubbarnas verksamhet drivs under
professionella och kommersiella villkor, och den
skiljer sig markant från den folkrörelsebundna idrot-
tens tävlingskultur. Jag ser beslutet om att tillåta
föreningar i bolagsform, som fattades vid det senaste
riksidrottsmötet, som ytterligare en möjlighet för den
idrottsförening som så önskar att fullt ut kommersia-
lisera sin verksamhet.
Man kan ha blandade känslor inför detta, och det
har jag förstått att människor har, även inom idrotts-
rörelsen. Men jag tror att det är bra att vi slår fast,
som utskottet nu föreslår, att den idrott som drivs
inom den kommersiella sektorn måste bära sina egna
kostnader och inte subventioneras med offentliga
bidrag. Någon särbehandling av aktiebolag som be-
driver idrottsverksamhet, enbart för att de bedriver
idrott, kan inte bli aktuell.
Fru talman! Jag skulle avslutningsvis vilja beröra
företeelser som vi alla har kunnat iaktta inom idrotten
och som jag tror är viktiga att vi alla som är idrott-
sintresserade verkligen tar på allvar och efter bästa
förmåga försöker hantera på ett rimligt sätt. Jag har
tidigare berört dopningen som ett av idrottens stora
problem. Ett annat problem som är minst lika aktuellt
både inom landet och internationellt är läktarvåldet
och våldet i anslutning till olika arrangemang. Jag vet
att den svenska idrottsrörelsen tar problemet på
största allvar och också aktivt arbetar för en bättre
situation inte minst inom den satsning som görs ge-
nom samarbetet mellan Riksidrottsförbundet och
SISU och som benämns Starta vågen. Men jag tror att
detta arbete ytterligare måste intensifieras, eftersom
denna företeelse är mycket allvarlig och ett allvarligt
hot mot idrottens trovärdighet och ställning som po-
sitiv familjeunderhållning. Att det inom ramen för
detta våld även finns rasistiska undertoner gör pro-
blemet än allvarligare. Idrotten är till hela sin idé
internationell. Idrottsligt utbyte mellan grupper av
människor med olika bakgrund berikar vårt samhälle.
Genom att idrotten är gränslös kan den underlätta för
människor med utländsk bakgrund att integreras i det
svenska samhället. Människor med olika etnisk och
kulturell bakgrund kan med idrottsgemenskapen som
utgångspunkt lära känna varandra, respektera varand-
ra och förstå varandras värderingar. Idrotten är en
viktig kraft för att skapa ett mer integrerat samhälle,
främja jämställdhet och bekämpa intolerans, rasism,
dopning och andra negativa fenomen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkande KrU3 i sin helhet och avslag på samtliga
reservationer.