Fru talman! Jag tror att det är viktigt att det är id-
rotten själv som håller i etiksatsningen och att man
utvecklar det arbete som man har påbörjat och som är
väldigt framgångsrikt, även på den lokala nivån. Både
jag och andra följer arbetet för att se hur det utveck-
las, men det är bra om idrotten själv håller i det.
För oss idrottsintresserade ligger det nära till
hands att i alla lägen avge partsinlagor som alltid för
fram idrotten som det absolut viktigaste och där vi
alltid vill ge idrotten en särställning. Så är det bara.
Det finns inte ortsföreträde i dag. Det har prövats,
men jag tror att det var 1997 som man tog bort det.
Därefter var det några högskolor som trots det av
olika skäl lät elitsatsande idrottare få företräde till
sina skolor.
Jag tror säkert att det finns många andra utövare
av olika discipliner, inte idrott utan annat, som lika
starkt kan hävda sin sak för ett ortsföreträde. Jag är
rädd för, och där delar jag utbildningsutskottets be-
dömning, att det skulle kunna bli väldiga orättvisor i
systemen om man skulle särskilja en liten grupp. Det
kanske är 10-30 personer det handlar om.
Min uppfattning är faktiskt densamma när det
gäller studiestödssystemen. Jag tycker inte att man
ska ha en särskiljande uppfattning när det gäller eli-
tidrottare. Systemen är så pass generella att de funge-
rar ändå.