Fru talman! Jag försöker att uppfatta det positivt.
För mig är det förstås självklart. Om vi nu kan få till
stånd en allsidig utredning ska självklart idrottsrörel-
sen själv ingå, liksom medicinsk expertis, politiker,
osv. Jag försökte tona ned mitt engagemang för box-
ning. Jag har sannolikt misslyckats med det. För mig
är det en demokratisk ordning.
Vi kan i alla andra sammanhang tillsätta utred-
ningar, eller undvika utredningar, och vidta ganska
kraftfulla åtgärder som kan kritiseras. Det gäller t.ex.
införande av kasinon och lördagsöppet på Systemet.
Att dricka alkohol leder bevisligen till att man får
hjärnskador. Jag tror inte att de som dricker alkohol
tänker sig att de ska få det. Men det leder till den
effekten.
Det är fullständigt ofattbart att vi ser proffsbox-
ningen som ett så enormt stort samhällsproblem att vi
inte ens vågar tillsätta en ny utredning. Det kan inte
vara kostnaden det handlar om. Det måste finnas en
rädsla. Tänk om utredningen kommer fram till att
argumenten inte gäller! Då kanske vi måste gå med
på att häva förbudet. Därför undviker vi att tillsätta en
utredning. Det är att ducka.
På det sättet tycker jag att vi förolämpar många
svenska idrottsmän. Även statsrådet säger att Paolo
Roberto säkert är en positiv förebild för dem som
ägnar sig åt boxning. Men till skillnad från dem som
ägnar sig åt ishockey eller fotboll, där det kan vara en
merit att hamna i utlandet, tvingar vi ut ett tjugotal
svenska boxare i landsflykt under stora delar av året
för att de ska kunna utöva sin sport. Därmed ökar vi
skaderisken.
Det är precis detta som vi ska få fram i en under-
sökning. Jag kommer för egen del att ta till mig de
argument både för och emot som vägs där. Jag hop-
pas att regeringen kan tänka i samma banor.