Fru talman! Först vill jag tacka för ett gott samar-
bete kring propositionen En idrottspolitik för 2000-
talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning. Vi i
Miljöpartiet är stolta över att så mycket av vision och
klarlägganden finns med.
Som den noggranne läsaren ser har inte Miljöpar-
tiet någon reservation anmäld till betänkandet. När vi
har ett sådant omfattande betänkande framför oss är
det extra spännande att höra vad de olika partierna
lyfter fram extra. Det går inte att kommentera allt. Nu
kommer min och Miljöpartiets infallsvinkel.
Fru talman! I folkligt tal brukar vi säga att idrotten
är Sveriges största folkrörelse. Flera talare har tagit
upp det här i kväll. Är då verkligen idrotten vår
största folkrörelse? Nej, idrotten är vår största mans-
rörelse. Det är helt uppenbart att kvinnors inflytande
inte motsvarar deras representativitet i rörelsen. Här
återstår mycket att göra. Det räcker inte bara med att
ha en jämställdhetsplan. Den ska efterlevas också.
Glöm inte att representativiteten skapar förebilder.
Att skapa goda förebilder gäller självklart också
inom miljöområdet. Anläggningar av olika slag bör
kretsloppsanpassas både vad gäller själva anlägg-
ningen och driften av verksamheten. Genom att id-
rottsrörelsen själv ställer sådana krav på kommunerna
tar den ansvar för att kretsloppsanpassa Sverige. Ge-
nom åtgärder för att minska energiförbrukning, att
utföra allergisanering och använda utrustning utan
freoner visar idrottsrörelsen att miljöhälsan är lika
viktig som folkhälsan.
I propositionen lyfter vi fram främjandet av jäm-
ställdhet och integration. Vad är då jämställd idrott?
Jo, det är när flickor och pojkar har lika möjligheter
och prioriteras lika. Vi vet i dag, som flera talare har
tagit upp, att de idrottsanläggningar som kommunen
subventionerar inte nyttjas på lika villkor. Det är
ingen nyhet. Nu ska ett gemensamt råd verka för
rättvis fördelning av fritidsresurser. Vi ser fram emot
att det rådet kommer till stånd.
Idrotten är dock vår största ungdomsrörelse. Där-
för är det oerhört viktigt vilka signaler som ges. Jag
tänker främst på kroppsuppfattning, etik och moral.
Vi förstår bättre utvecklingen och varför det ser ut
som det gör i dag om vi kommer ihåg idrottens histo-
ria. Idrotten skapades av män för män och växte fram
på militär grund.
Än i dag idrottar pojkar mer än flickor. Det vet vi.
Och männen, mina vänner, sitter på sponsringspeng-
arna! I Stockholm har vi dock under 1990-talet lyck-
ats jämna ut andelen idrottsinvesteringar för pojkar
respektive flickor. I år är relationen 55 % för pojkar
och 45 % för flickor. Heja Stockholm! Det är någon-
ting att ta efter.
Men idrotten är fortfarande klassuppdelad. I hu-
vudstaden tillhör 60 % av de högstadiebarn som id-
rottar den högre socioekonomiska gruppen jämfört
med 40 % från den lägre. När det gäller de utländska
flickorna - som Ulrica Messing har tagit upp - idrot-
tar flickor med utländsk bakgrund mindre än genom-
snittet. Det har vi siffror på här i Stockholm. När det
däremot gäller pojkar av utländsk härkomst är de i
Stockholm nästan på väg upp till samma nivå pojkar i
övrigt. Det är mycket positivt. Men här återstår
mycket att göra.
Fru talman! Har ni tänkt på att en man som idrot-
tar förstärker sin könsidentitet? Men hur är det med
en kvinna? Vad säger ni? Faktum är att för att över
huvud taget vara med i leken fick kvinnor nakna gå
förbi en jury för att bevisa att de var kvinnor så sent
som år 1966. Det var först år 1960 som kvinnor fick
springa 800 meter. Den möjligheten togs bort efter
OS i Amsterdam år 1928 då det konstaterades att
kvinnorna blev anfådda. Det ansågs otrevligt. Anled-
ning till att kvinnorna fick vänta så länge med att
spela fotboll var att bollen kunde komma på brösten
och orsaka bröstcancer.
Damfotboll och fotboll. Dambandy och bandy.
Svenska damfotbollslandslaget, och svenska fot-
bollslandslaget. Hör ni hur det låter? Det finns alltså
idrott och damidrott. Med vårt historiska kunnande
kanske det inte är så svårt att förstå att det har blivit
på det här sättet. Däremot är det helt obegripligt var-
för det fortfarande är så.
Endera gör vi nu idrotten helt könsneutral, som
ridsporten redan har gjort, eller så fortsätter vi med att
separering. Men då ska det vara en gemensam separe-
ring, mina vänner! Då blir det herrfotboll och dam-
fotboll, herrbandy och dambandy, och svenska herr-
fotbollslandslaget. Vi ska inte underskatta ordets
makt, vilket statssekreterare Gunilla Thorgren lyfte
fram i en tidskrift med samma namn under 70-talet,
en tidskrift som jag var flitig prenumerant på. Studi-
emedlen räckte till mycket på den tiden, men det är
en liten parentes!
Fru talman! Vår idrottshistoria är lång och spän-
nande. Det kan Riksidrottsmuseet intyga. Tyvärr har
museet inte längre några lokaler sedan de lämnade
Globen. Men med sina två och en halv tjänster är man
ute i verkligheten både fysiskt och på nätet. Att
Riksidrottsmuseet skulle få lokaler i Globen användes
faktiskt som argument i Stockholmsdebatten en gång
i tiden för att man skulle legitimera själva Globen-
bygget. Tänk så det kan gå!
I propositionen och i det här betänkandet tar man
upp lek och idrott, dvs. bredden, och idrott som
kommersiell underhållning, dvs. eliten. Att tävlings-
momenten hittills har fått dominera verkar elitistiskt.
Idrott för barn upp till tolv år ska fokusera på en all-
sidig utveckling av fysiska grundfärdigheter och ge
utlopp för glädje och spontanitet i barnets personliga
utveckling. Även när det gäller åldersgruppen 12-25
år är det viktigt att idrotten präglas av en lekfull och
allsidig träning. Stegringen i svårighetsgrader inför
tävling måste hela tiden anpassas. Uppdelningen
mellan dem som vill gå vidare på elitnivå och dem
som vill fortsätta för den egna lustupplevelsens skull
ska inte ske för snabbt.
Idrotten som kommersiell underhållning ökar hela
tiden. Det ska den självfallet tillåtas att göra. Och den
ska fungera på marknadsmässiga villkor. Därför bör
den inte få offentliga bidrag eller andra subventioner.
I kammaren har vi på ett tidigt stadium hört att det
finns ett parti som inte delar den uppfattningen. Men
Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och
regeringspartiet tycker att ett aktiebolag som bedriver
idrottsverksamhet ska behandlas som vilken kommer-
siell aktör som helst. Det innebär att man får betala
marknadsmässig hyra för offentliga lokaler och an-
läggningar och betala för polisens ordningshållning
vid offentliga tillställningar. Samhällets uppgift i det
här fallet är att se till att verksamheten bedrivs på ett
konkurrensneutralt sätt.
När det gäller Dopingjouren och Dopinglaborato-
riet vill jag påminna de talare som har tagit upp frå-
gan om att det inte fanns någon politisk majoritet i
utskottet för den delen i betänkandet utan givna eko-
nomiska garantier för verksamheten. Ärendet avgjor-
des alltså i utskottet först efter det att det ekonomiska
klarläggandet gjordes.
Slutligen, fru talman, kan man fråga: Är idrott
kultur? Jag anser det i alla fall. Folkrörelsen hör helt
hemma i kulturutskottet, men i de dagliga tidningarna
kallas idrott för sport. De har en egen bilaga helt
inriktad på tävlingar. Sedan har vi den speciella bila-
gan med kultur. Där skriver olika kultur-förstå-sig-
påare om vad de anser om olika utställningar, böcker
och teaterföreställningar. Att t.ex. gå på museum är
inget nöje, utan det är kultur. Sist kommer nämligen
de speciella nöjessidorna. De domineras av film; det
är nöje. Den kulturpolitiska debatten har inga sidor
alls i våra dagstidningar. På politiksidan hänvisas det
bl.a. till kultursidorna, och på kultursidorna hänvisas
vi politiker till politiksidorna.
Det finns en fråga som jag gärna skulle vilja dis-
kutera mer. Kommunernas samlade ekonomiska bi-
drag till landets musik- och kulturskolor är
1 139 000 000 kr medan kommunernas samlade eko-
nomiska bidrag till idrottsanläggningar - bara själva
anläggningarna - är 4 394 000 000 kr. Det är alltså
det fyrdubbla. Politiken bakom detta är dold men
bottnar självfallet i idrottens manliga militära historia.
Vi behöver tydliggöra behovet av mer kulturstöd till
skolan och i dag bryta trenden från 1990-talet. Det
handlar om den generella minskningen av fritidsut-
gifterna för barn och ungdomar i kommunerna.
Med detta har jag också påannonserat nästa debatt
om ungdomspolitiken för demokrati, rättvisa och
framtidstro. Tack!