Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning, m.m.

Statsrådet Ulrica Messing (s), 1999-11-25 (riksmöte 1999/2000).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! På sätt och vis är det en historisk dag

i dag. Riksdagen ska nu besluta om en ny idrottspoli-

tik som ska ersätta den gamla, en politik som är drygt

30 år. Det har hänt mycket på 30 år. Det är en ny tid,

och den kräver nya förutsättningar. Den gamla politi-

ken svarar inte mot framtidens utmaningar, vare sig

de som idrotten står inför eller de som hela samhället

har framför sig.

Det är en dag för ödmjukhet men också för över-

tygelse. Riksdagen ska nu förändra och framför allt

förbättra förutsättningarna för den svenska idrottsrö-

relsen för en lång tid framöver.

Det är med glädje jag kan konstatera att den id-

rottspolitiska proposition som vi har lagt fram inte

bara har fått positiva omdömen från idrottsvärlden,

utan att det också finns en mycket stor enighet mellan

riksdagens alla partier om huvuddragen i den framti-

da idrottspolitiken. Det är ovanligt med en så bred

enighet, och det bådar gott för att vi ska kunna an-

vända vårt och ert arbete till att skapa ännu bättre

förutsättningar för idrotten i framtiden.

Den idrottspolitiska propositionen synliggör att

idrotten är ett viktigt politikområde, eftersom politik

handlar om att vilja förändra. Jag ska ta några exem-

pel på varför den är viktig:

? Vi vet att hälsoläget i befolkningen varierar

mellan olika sociala grupper.

? Vi vet att arbetare motionerar mindre och är

mer överviktiga än andra.

? Vi vet att andelen överviktiga ökar bland bå-

de män och kvinnor.

? Vi vet att barn blir alltmer överviktiga.

? Vi vet också att hälsan varierar med den so-

cioekonomiska situationen.

Detta är signaler som vi måste ta på allvar och en

utveckling som vi måste bryta.

Ett viktigt verktyg för att göra något åt att männi-

skors hälsa varierar mellan klasser är just idrotten.

Vår idrott är unik i världen när det gäller att vara så

spridd, så klassöverskridande och så folkrörelsebase-

rad. Därmed har den också en unik chans att ge fler

människor bättre hälsa. Det är denna chans som vi

vill ta. Idrottspolitik är också rättvisepolitik. I det

ljuset är det lätt att se att idrotten är en del av den

generella välfärden, och vi vill bygga vidare på den.

Idrottens främsta välfärdsbidrag är dess hälsoin-

riktade bredd- och motionsverksamhet för människor

i alla åldrar, för män och kvinnor, för människor med

olika etnisk bakgrund och för människor med eller

utan funktionshinder.

Statens stöd till idrotten är ett stöd till en själv-

ständig idrottsrörelse som själv formulerar målet med

sin verksamhet. Denna självständiga idrottsrörelse får

stöd från staten, men också från kommuner och

landsting, även om idrotten självklart också skapar

egna intäkter.

För regeringen är det viktigt att betona att det är

denna kombination av offentligt stöd tillsammans

med andra intäkter som skapar oberoendet. Jag är

övertygad om att idrottens självständighet skulle bli

mindre om det offentliga stödet minskade drastiskt.

Även om åsikterna i kulturutskottet inte skiljer sig

speciellt mycket åt, blir jag ändå orolig när jag ser att

Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet

långsiktigt söker en lösning för idrotten med minskat

totalt offentligt stöd. Det oroar mig eftersom det visar

att ni inte ser att det är när det offentliga stödet kom-

bineras med övriga intäkter som självständigheten

skapas. Oberoendet handlar nämligen om oberoende,

inte bara av det offentliga utan också av det kommer-

siella. Det är en viktig utgångspunkt för att värna

idrottens självständighet men också dess folkrörelse-

bas att den har råd och möjlighet att ge idrott till alla.

Nära hälften av alla människor mellan 7 och 70 år

i vårt land är medlemmar i en idrottsförening. Det

finns 600 000 ideellt arbetande ledare inom idrottsrö-

relsen. Det vittnar om vilken stor folkrörelse idrotten

är. Det är en folkrörelse som vi ska värna och ut-

veckla, och ett av de viktigaste sätten att göra det är

att staten genom sitt stöd till idrotten främjar en idrott

för alla.

Därför föreslår vi nu en ökad ambition med sta-

tens stöd till idrotten då det gäller att gynna jämlikhet,

jämställdhet och integration. Framtidens idrottare

förväntar sig en idrott på lika villkor, och vårt stöd

måste i allt större usträckning främja detta.

Vårt sätt att stärka folkrörelsen är att ge idrotten

allt bättre möjligheter att växa underifrån, utifrån sina

egna mål och ambitioner. Därför vill vi stärka såväl

resurserna som inflytandet för de lokala klubbarna

och föreningarna.

Vi vill också använda den kompetens och erfaren-

het som finns inom idrottsrörelsen på ett bättre sätt än

tidigare. Därför betonar vi att den lokala idrottsrörel-

sen ska få vara med i kommunernas arbete med plan-

och byggfrågor. Vi är övertygade om att de är mest

lämpade att ha synpunkter på den nära omgivningen

när det gäller att stimulera människors motion och ge

möjlighet till spontanidrott. Då kan man använda de

lokala idrottsföreningarna och andra föreningar på ett

bättre sätt än vad man gör i dag.

Vi vill också att idrottsrörelsen ska bli en allt vik-

tigare part i samarbetet med skolan. Det handlar om

att få möjligheter att komma in i skolan som samar-

betspartner, att få vara med på friluftsdagar och att

t.ex. få påverka skolgårdarnas utformning. Vi vill bli

ännu bättre på att främja idrott i skolan i samarbete

med idrottsrörelsen och skolan eftersom idrotten i

skolan verkligen når alla barn och alla ungdomar. Vi

vill också bli bättre på att se att rörelse och aktivitet

inte bara ska handla om schemalagda idrottstimmar,

utan det ska finnas betydligt fler tillfällen och möjlig-

heter till rörelse.

Idrotten står inför stora utmaningar i framtiden.

Det är framtidsfrågor, men också farhågor och tro-

värdighetsfrågor som idrotten måste hantera. Den

första och i mitt tycke viktigaste utmaningen är att

fortsätta arbetet för en idrott som inte är uppdelad

mellan kvinnor och män, mellan unga och gamla eller

utifrån etniskt ursprung.

Bara för att ta upp ett exempel tänkte jag nämna

invandrartjejernas situation. Idrotten måste både bli

mer jämställd och mer jämlik. Tjejer får fortfarande

mindre resurser till sin idrott vare sig det handlar om

träningstider, matchpriser eller sponsring. Det är inte

rättvist. Samtidigt ser vi att många invandrarbarn

engagerar sig i idrotter som är relativt billiga att ut-

öva. Fotboll, kampsporter och basket är unikt klas-

söverskridande idrotter eftersom de är ekonomiskt

tillgängliga för så många barn. Det är bra. Men vi ser

alltför sällan att invandrarbarn spelar golf, seglar eller

spelar tennis. Undantag finns, men de är fortfarande

för få.

Regeringens ambitioner är att skapa en idrott för

alla. I det perspektivet ska vi se de unga invand-

rartjejerna. Ny statistik visar att det satsas väsentligt

mycket mindre på just deras idrottande än på såväl

andra tjejers som invandrarkillars. Det är en utmaning

för idrottsrörelsen, precis som för hela samhället, att

ge alla barn och ungdomar samma rättigheter och

möjligheter till idrott och rörelse.

En annan utmaning är arbetet för rent spel och

mot dopning. Vi gör nu en stor satsning för att stärka

såväl det nationella som det internationella antidop-

ningsarbetet. Det innebär t.ex. nästan en fördubbling

av resurserna till det nationella antidopningsarbetet.

Det säkerställer både Dopingslaboratoriets och Do-

pingsjourens omfattning och arbete. Vi gör allt som

ni har formulerat i era motioner och mer än så. Dess-

utom stärker vi vårt arbete internationellt i antidop-

ningsfrågor.

En tredje utmaning är att föra ut den svenska id-

rottsmodellen i ett internationellt sammanhang. Det

gäller att öka medvetenheten i EU och internationellt

om att den svenska, demokratiska, folkrörelsebasera-

de och socialt medvetna idrotten, som styrs av andra

värden än bara kommersialism, har mycket att tillföra

också andra länder.

Fru talman! Vårt uppdrag är tydligt. Vi ska bryta

trenden mot ökade skillnader i samhället i stort, i

hälsoläge och i tillgången till idrott. Det ska vi göra

genom att stärka idrottsrörelsen som folkrörelse och

genom att stödja alla de idrottsklubbar som arbetar

för en idrott för alla. Vi kan inte bara tala om idrott

för alla. Vi måste också ha en idé om hur vi kommer

dit.

En sådan idé är den starka idrottspolitik vi nu läg-

ger grunden för. Vi behöver en samling för folkrörel-

sen och för idrotten som välfärdsskapare. Jag söker

den samlingen med er.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Statsrådet Ulrica Messing (s): En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning, m.m. (1999-11-25) — PRESS0