Fru talman! Det är viktigt att idrottens roll och id-
rottspolitiken blir föremål för en genomgripande
belysning och debatt. Stora förändringar har skett i
samhället under senare år. Även idrottens plats och
betydelse i samhället har förändrats.
I debatten förs många positiva sidor av idrotten
fram, t.ex. bredden och mångfalden, den sociala di-
mensionen och självfallet också en fysisk och kultu-
rell dimension. Det går inte heller att blunda för de
negativa sidorna. Dit hör kommersialiseringen, dop-
ningsproblemen, publikvåldet och tävlingshetsen. I
debatten förekommer också röster från dem som är
oroliga för att idrottsrörelsen har tappat sina folkrö-
relserötter.
Inledningsvis vill jag betona att vi kristdemokrater
har en positiv syn på idrottsrörelsen och anser att den
ska ha samhällets stöd även i fortsättningen. För att
inte glömma bort det vill jag också redan nu yrka
bifall till reservation 12 under mom. 34. Självklart
står jag bakom de andra reservationerna, men för tids
vinnande yrkar jag bifall bara till den nämnda.
Varje vecka året om samlas flera hundra tusen
människor, inte minst barn och ungdomar, i id-
rottsaktiviteter i hela landet. Samtidigt arrangeras
tusentals friluftsaktiviteter från norr till söder. Varje
kväll sätter sig över en miljon svenskar framför TV-
apparaten för att följa en spännande match eller få
reda på de senaste sportresultaten.
Vad jag här försöker beskriva är idrottsrörelsens
och andra organisationer som bedriver friluftsverk-
samhets viktiga uppgifter i det svenska samhället.
Idrott i alla dess olika former spelar en viktig roll i
många människors liv. Många utövar idrott aktivt;
ännu fler får en rikare fritid genom att som åskådare
intressera sig för idrottens värld. Jag själv tillhör nog
den senare gruppen, även om jag med jämna mellan-
rum försöker röra på mig.
I det betänkande vi nu behandlar, som handlar om
en idrottspolitik för 2000-talet, är utgångspunkten
precis den som jag har beskrivit i min inledning. Den
nationella synen på motion och idrott, eller den natio-
nella idrottspolitiken, bygger på tre grundstenar: För
det första bör den uppmuntra och ge möjligheter till
barns, ungdomars och vuxnas motion och idrott i
syfte att främja en god folkhälsa. För det andra bör ett
aktivt stöd ges till en fri och självständig idrottsrörel-
se byggd på ett ideellt engagemang och som bedriver
en bred verksamhet som värnar om god etik, jäm-
ställdhet och demokrati. För det tredje bör det beaktas
att det finns en kommersiell och underhållande del
som ger många människor förströelse och glädje.
Vad jag kan förstå finns det inga meningsskiljak-
tigheter om detta synsätt, utan det är utskottets me-
ning att den nationella idrottspolitiken bör bygga på
dessa tre grundstenar.
Låt mig i det här sammanhanget göra en reflexion
som kanske inte kommer fram i detta betänkande,
nämligen att jag anser att idrott och motion har ett
värde i sig. Hur många timmar har vi inte personligen
spontant ägnat åt bordtennis, innebandy, fotboll eller
annan aktivitet och tyckt att det har varit roligt, utan
tanke på att det är hälsosamt eller att vi måste ansluta
oss till en idrottsklubb?
Fru talman! En mycket viktig uppgift för idrotts-
rörelsen är arbetet med de etiska frågorna, vilket
också uttrycks i den andra grundstenen för en natio-
nell idrottspolitik. Jag har därför med stort intresse
följt den speciella satsning som Riksidrottsförbundet
och dess studieförbund nu gjort under några år under
samlingsnamnet Starta vågen. Syftet med denna etik-
satsning är att starta förändringsprocesser och aktuali-
sera en värdediskussion inom förbund, distrikt och
föreningar. Det handlar om att stimulera positiva
beteenden och motverka de negativa. Idrottsrörelsen
ska tydligt ta ställning för rent spel och mot fusk,
våld, mobbning, rasism och droger. Idrotten spelar en
viktig fostrande roll för många barn och ungdomar,
och vi kristdemokrater anser att detta är ett bra exem-
pel på ett landsomfattande initiativ som fler folkrörel-
ser borde ta efter.
Det är dock viktigt att etiken också får praktiska
konsekvenser. För mig handlar det om mer än att
ordna ett antal framtidsseminarier, även om sådana är
bra.
En viktig effekt av god etik är hur barn- och ung-
domsidrotten utformas. Det måste vara självklart att
inte medverka till utslagning och elittänkande när det
gäller barn- och ungdomsidrott. Det är av största vikt
att föreningar och enskilda idrottsledare beaktar ris-
kerna med en specialiserad träning i alltför tidiga år.
Spontana idrottsaktiviteter måste få gott om utrymme
i barns liv.
En stor och viktig fråga när vi nu diskuterar id-
rottspolitiken är förmågan att komma till rätta med
dopningsproblemen. Den svenska idrottsrörelsen gör
redan i dag omfattande insatser för att bekämpa dop-
ningen inom idrotten. Svensk idrottsrörelse är också
mycket aktiv i kampen mot dopning på det interna-
tionella planet. Även idrottsministern har tagit flera
bra initiativ internationellt. Jag är också medveten om
att detta problem finns utanför den organiserade id-
rottsrörelsen.
Men internationellt agerande förpliktar också på
hemmaplan. Det är därför märkligt, precis som någon
tidigare här sade, att bara drygt en halv sida i propo-
sitionen ägnas åt dopningsproblematiken, och då
begränsat till frågan om Dopinglaboratoriet i Hud-
dinge samt en mycket kort generell beskrivning av
övrigt antidopningsarbete. I betänkandet har utskottet
utvecklat frågan, men då i anslutning till motioner
från bl.a. kristdemokraterna.
Varför finns inte ett enda ord i propositionen om
Dopingjourens mycket viktiga verksamhet? Jouren är
genom sitt unika kontaktnät ett viktigt centrum som
har en välgrundad och detaljerad bild av dopnings-
missbruket i landet. Den märker snabbt svängningar i
missbruksbilden och kan genom sitt goda samarbete
med olika berörda myndigheter både centralt, regio-
nalt och lokalt initiera motåtgärder. Inte minst utsatta
kvinnor får i dag stöd och hjälp genom jouren.
I dag när vi debatterar frågan verkar det som om
Dopinglaboratoriet och Dopingjouren fått en positiv
lösning, och självklart är jag glad över det. Men om
propositionen är så framåtsyftande och offensiv som
regeringen påstår borde denna fråga redan ha varit
löst när propositionen lämnades till riksdagen. Till-
skotten till verksamheten kommer efter lång debatt
och efter påtryckningar från verksamheten, Riks-
idrottsförbundet och oppositionen.
Fru talman! Ett annat område som är mycket vik-
tigt när det gäller idrottspolitiken är de ideella idrotts-
föreningarnas skatteförhållande. Allmännyttiga före-
ningar är i dag i stort befriade från såväl att redovisa
moms som att erlägga inkomstskatt. I propositionen
säger sig regeringen vara medveten om att
"betydande gränsdragningsproblem kan uppstå då de
lokala skattemyndigheterna bedömer om beskattning
skall ske av verksamhet, med inslag av mer renodlad
kommersiell företagsamhet, som ideella föreningar
bedriver".
Regeringen lämnar dock inga konkreta förslag på
hur dessa gränsdragningsproblem bör kunna lösas
utan säger sig noggrant följa utvecklingen. Detta är
bekymmersamt. Denna otydlighet gör föreningarnas
ekonomiska planering svår och kan i sämsta fall göra
att en förening drabbas av krav på skatt i efterhand
för någon aktivitet som man långt tidigare har genom-
fört. Inkomsterna kan då, när skattekraven kommer,
vara förbrukade i verksamheten. Det räcker således
inte med att följa utvecklingen, utan regeringen bör
snarast återkomma hit till riksdagen med tydliga
förslag om vad som bör gälla.
Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning
att ungdomar som gör en specialsatsning på elitidrott
bör ges reella möjligheter att kombinera idrott och
studier. På gymnasienivå får ett relativt stort antal
unga idrottstalanger möjlighet att pröva om talang
och ork räcker för att satsa vidare. När det gäller
kombinationen elitidrottssatsning och akademiska
studier blir det ofta mycket tufft. Undersökningar
visar att det inte är ovanligt att idrottssatsningen av-
bryts för att studierna ska klaras.
För att en verklig elitsatsning på landslagsnivå ska
lyckas fordras en bra och lättåtkomlig träningsmiljö.
Om jag har förstått saken rätt handlar det i praktiken
om att ge kanske 10-20 elitidrottare denna möjlighet.
Regeringen konstaterar också att det för att bli
etablerad i världseliten krävs en mångårig, hängiven
satsning och personliga uppoffringar. Det är därför ett
nationellt intresse att unga elitidrottssatsande ungdo-
mar ges möjlighet att kombinera utbildning och id-
rott. Men varför ska det bara vara på gymnasienivå?
Kombinationen elitidrottssatsning och akademiska
studier underlättas helt klart om möjligheten till byte
av studieort på grund av tillgången till en bra trä-
ningsmiljö finns. Det är därför viktigt att, vilket också
Idrottsutredningen föreslår, det s.k. ortsföreträdet för
elitidrottare genomförs.
Fru talman! Avslutningsvis: Rätten till goda och
likvärdiga möjligheter till idrottsutövande är grund-
läggande för kristdemokraternas idrottssyn. Breddid-
rotten, som mer betonar kamratskap och vikten av att
vårda sin hälsa än de faktiska idrottsprestationerna, är
fortfarande grundläggande och måste få stort utrym-
me även in på 2000-talet.