Fru talman! I mitt anförande tänker jag tala med
utgångspunkt från en motion jag har väckt, som har
behandlats av trafikutskottet. Motionen handlar om
trafiksituationen i Västsverige, miljömål som riksda-
gen har fastslagit, E 20 och behovet av en utredning
som tar ett helhetsgrepp på hur kommunikationerna i
Västsverige bör se ut i framtiden.
Miljöpartiet motsätter sig att E 20 byggs om till
motorväg. Vi förespråkar i stället målstandarden 13-
metersväg med trafiksäkerhetsåtgärder och samma
sträckning som i dag. Jag ämnar återkomma till frå-
gan när den kommer upp i kammaren senare i vår.
Västsverige är en hårt belastad region när det gäl-
ler föroreningar. De kritiska belastningsgränserna för
bl.a. kväveutsläpp är kraftigt överskridna, och av
sjöarna är två tredjedelar försurade. De sjöar som inte
är försurade är kalkade. Nedfallet måste minska kraf-
tigt om försurningen av vatten och mark skall kunna
upphöra. Som vi alla vet är vägtrafiken en försurande
faktor.
Riksdagen har beslutat om ett antal miljömål. Det
gäller t.ex. kväveoxidutsläppen, som 1995 skall vara
30 % mindre än vad de var 1980. Prognoser visar att
detta mål inte kan uppnås. Enligt en miljöanalys som
gjordes i Bohuslän 1988 måste det sura nedfallet i
stora delar av landet minskas med 90 % för att vi skall
klara en långsiktig utveckling i Västsverige.
Riksdagen har fattat beslut om att koldioxidut-
släppen år 2000 skall stabiliseras på 1990 års nivå för
att sedan minska. Utsläppen bör enligt Naturvårdsver-
ket i stället minska med 50-80 %. Om inte jordens
medeltemperatur skall stiga mer än en halv grad Cel-
sius per hundra år måste koldioxidutsläppen i världen
halveras.
Utsläppen till luft av flyktiga organiska ämnen bör
minska med 50 % från 1998 till år 2000. Målet nås
inte, mycket beroende på att en minskad användning
av fossila bränslen inom energi- och industrisektorn
uppvägs av ökad vägtrafik.
År 1988 beslutade riksdagen att de olika trafiksla-
gens avgifter skall motsvara de samhällsekonomiska
kostnaderna som trafiken orsakar. Förutom de direkta
utgifterna för t.ex. vägbyggen, underhåll och trafik-
övervakning skall också indirekta effekter som tra-
fikolyckor och miljöskador värderas och avgiftsbe-
läggas.
I Göteborgsposten kunde vi så sent som i går läsa
att Naturvårdsverket har underkänt miljökonsekvens-
beskrivningen, den s.k. Göteborgsöverenskommelsen.
Naturvårdsverket varnar för att de planerade vägut-
byggnaderna inte leder till ett miljöanpassat transport-
system.
Miljöpartiet har sökt efter rapporten i regerings-
kansliet men inte lyckats få tag på den. Jag hoppas
dock att den har nått kommunikationsministern så att
åtgärder för en långsiktigt hållbar miljösituation i
Västsverige skall kunna genomföras.
Det är mot bakgrund av misslyckanden med att
uppnå miljömål och det faktum att jag saknar en hel-
hetssyn på trafikpolitikens område, som Elisa Abascal
Reyes också talat om, som jag har skrivit motionen
om behovet av en utredning som tar helhetsgreppet.
Utredningen bör ta upp ekonomi, säkerhet och miljö-
konsekvenser av olika kommunikationssätt.
Nu har regeringen tillsatt en parlamentarisk
kommitté som i ett helhetsperspektiv skall utreda
trafik- och IT-frågor. Min förhoppning är att detta
leder till en mer framtidsvänlig trafikpolitik. Gör det
inte det ämnar jag återkomma i ärendet.