Fru talman! Jag vill också börja med att uttrycka
min glädje över den samstämmighet som råder parti-
erna emellan när det gäller trafikpolitikens inriktning.
Det ger oss goda möjligheter att bedriva ett kraftfullt
och målmedvetet arbete för att åstadkomma ett trans-
portsystem som är långsiktigt hållbart och som inte
skadar miljön och människors hälsa.
Fru talman! Kraven vi ställer på kommunikations-
systemet är många, här är bara några exempel: Kom-
munikationssystemet skall vara resurssnålt och inte
skada miljön och människors hälsa. Det skall också
befrämja ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och
bibehållen välfärd i hela landet. Det skall också med-
ge snabba och effektiva förbindelser med våra mark-
nader i Europa, men också med övriga världen.
Kommunikationerna skall vara rikstäckande. Var man
än bor i landet skall man ha tillgång till såväl trans-
porter som post och telekommunikationer. Kommuni-
kationssystemet skall dessutom så långt som möjligt
vara utformat så att det kan användas av gamla män-
niskor och av människor med olika former av handi-
kapp. Det skall vara så säkert som möjligt och det
skall vara tillförlitligt. Man skall kunna lita på att man
kommer fram.
Är detta en tulipanaros?
De mål och riktlinjer som gäller i dag beslutades
av riksdagen 1988. Det har flera talare redan varit
inne på. Men de har också kompletterats med beslut
om investeringar i infrastrukturen 1991 och 1993.
Jag menar att det är mycket viktigt att vi, när vi
diskuterar och tar ställning till investeringar i kom-
munikationssystemet, ser det som en helhet. Utifrån
en helhetssyn kan vi, utöver att vi bestämmer ramar,
ta ställning till vilken avvägning vi skall göra mellan
nyinvesteringar och reinvesteringar i de olika kom-
munikationsslagen, som vägar, järnvägar, sjö- och
luftfart, tele- och datakommunikation.
Detta är för mig oerhört viktigt, eftersom jag me-
nar att vi hittills mest har hamnat i diskussioner om
satsningar i de olika kommunikationsslagen var för
sig utan att tänka på möjligheterna till samordning.
Den statsfinansiella situation som vi nu befinner
oss i och även vetskapen om att investeringar i kom-
munikationssystemet belastar statskassan med mycket
stora belopp gör det nödvändigare än någonsin att de
framtida investeringarna i kommunikationssystem
görs så att vi får ut största möjliga och även mest
uthålliga samhällsekonomiska nytta för de pengar vi
skjuter in i systemet.
Regeringen avser också att kraftfullt driva på arbe-
tet med att begränsa trafikens miljöpåverkan. Det
gäller både att fortsätta arbetet med att begränsa ut-
släppen, men också att åstadkomma ett transport-
mönster som är långsiktigt hållbart och förenligt med
en god livsmiljö.
Arbetet med att miljöanpassa transportsystemet är
naturligtvis mycket grannlaga. Det måste innehålla
en avvägning mellan behovet av att utveckla ett
kommunikationssystem som motsvarar 2000-talets
behov av snabba och tillförlitliga transporter och
kravet på att samma kommunikationssystem skall
vara rent och resurssnålt.
Jag ser detta som en mycket stor och viktig upp-
gift och den kan vi klara om vi handlar rätt. Men då
måste vi också ta till oss och utveckla den nya tekni-
ken. Vi måste också erkänna de gränser som miljö
och människors hälsa sätter. Vi måste också förstå
och anpassa oss till hur ekonomin, näringslivet och
jobben kommer att utvecklas i framtiden. Här kom-
mer den nya informationstekniken att ha en avgörande
betydelse.
Informationstekniken för med sig stora möjlighe-
ter att utveckla nya företag och ny sysselsättning både
inom tjänstesektorn och inom den traditionella till-
verkningsindustrin, där inslag av ny teknik i både
produkter och produktion ökar. En viktig följd av IT-
utvecklingen är att möjligheten att arbeta och bo i
glesbygdsområdena förbättras. Ett uttryck för detta är
beslutet att förlägga delar av bilregistret till Arjeplog
och Visby. Det hade inte varit praktiskt möjligt om
inte den nya tekniken funnits.
Genom att ta till vara informationstekniken i
transportsystemet gör vi det också möjligt att utnyttja
de resurser som finns i transportsektorn på ett effekti-
vare sätt. Vi vet att inte minst de lokala transporterna,
som är dominerande i transportarbetet, alltför ofta
innebär tomma eller halvtomma lastbilar. Karl-Erik
Persson var inne på detta tidigare. Även tomtranspor-
ter över nationsgränser är ett hett debattämne inom
EU.
Ett annat område som är intressant ur IT-
perspektiv är kollektivtrafiken. Här finns det möjlig-
heter att förbättra kvaliteten, så att fler människor
använder sig av kollektivtrafiken, särskilt i tätbebygg-
da områden och i storstadsområden.
Sverige har ett kapacitetsstarkt och högkvalitativt
telenät med olika tjänster. På 8 ½ miljoner invånare
har vi 8 miljoner teleabonnemang, varav 1 ½ miljon
är mobila. Nu gäller det att använda detta nät så att
den nya tekniken också får en bred tillämpning. Det
viktiga är inte att några få som har kunskap och till-
gång till den nya tekniken kommunicerar med varand-
ra över Internet. Det stora och viktiga är i stället att
alla får tillgång till den nya tekniken med informa-
tions- och påverkansmöjligheter.
Det är detta som jag menar är den viktiga bak-
grunden till att det nu är tid att förbereda ett nytt
kommunikationspolitiskt beslut. Förberedelsearbetet
har redan startat i den kommunikationskommitté som
trafikutskottet tog initiativ till i våras och som leds av
Naturvårdsverkets generaldirektör Rolf Annerberg.
Många har hänvisat till denna kommitté och dess
uppgift är att arbeta fram ett förslag till ett miljöan-
passat kommunikationssystem som samtidigt bidrar
till ökad välfärd och hållbar tillväxt i vårt lands olika
delar.
Kommittén har fått i uppdrag att presentera två
betänkanden. Det första som kommer i januari 1996
skall ligga till grund för ett förslag till riksdagen om
en ny inriktning för infrastrukturinvesteringarna. Det
andra, som skall vara klart i december 1996, skall
utgöra grunden för ett samlat förslag till riksdagen om
en nationell kommunikationsplan. Det blir tillfälle att
diskutera under tiden som kommittén håller på med
sitt arbete.
Fru talman! Ett annat område som är viktigt
handlar om trafikskadorna. Trafikskadorna är ett stort
folkhälsoproblem. Alltför många människor förorsa-
kas stora lidanden i onödan. Samhället tvingas ta i
anspråk resurser som skulle kunna användas till annat.
Trots att alltför många skadas och alltför många
dör, tycker jag att vårt utgångsläge i Sverige är ganska
bra, åtminstone om man jämför med andra länder. De
senaste åren har antalet dödade och skadade i trafiken
minskat.
Det är oerhört viktigt att den utvecklingen fortsät-
ter. Jag är övertygad om att det också är möjligt om vi
arbetar målmedvetet och systematiskt. Vi måste till-
ägna oss ett förhållningssätt som tydligt visar att ett
trafikfarligt beteende inte kan accepteras. Vi måste
också uppvärdera trafiksäkerhetsarbetet. Här har
myndigheterna och vi politiker men också våra folk-
rörelser ett alldeles särskilt ansvar att gå före och
medverka till en attitydförändring.
Jag tycker att man skall komma ihåg att det inte är
någon mänsklig rättighet att inneha ett körkort om
man inte kan följa de regler som gäller för trafiken.
Men det räcker inte att förändra attityder. Det är ock-
så samhällets ansvar att skapa en säker trafikmiljö,
och ett verktyg som vi har till vårt förfogande är sam-
hällsplaneringen. Inte minst viktigt är det att skapa
säkra trafikmiljöer där t.ex. barn vistas. Om miljöerna
är bra för barnen är de också bra för de vuxna.
1993 års riksdagsbeslut om riktlinjer för det fram-
tida trafiksäkerhetsarbetet har nu resulterat i ett natio-
nellt trafiksäkerhetsprogram som har antagits i sam-
verkan mellan Polisen, kommunerna och Vägverket.
Det är detta program som nu ligger till grund för det
fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.
Fru talman! Riksdagens beslut från våren 1991 om
ökade anslag till utbyggnad av infrastrukturen lade
grunden för den satsning som nu sker på investeringar
i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar.
Därefter beslutade riksdagen 1993 om ytterligare
investeringar i trafikens infrastruktur och långsiktiga
investeringsplaner för utbyggnaden av vägar och
järnvägar. Detta fastställdes våren 1994.
Regeringen föreslår nu, med anledning av att vi
har en ansträngd samhällsekonomisk situation, bespa-
ringar i investeringsanslagen till vägar och järnvägar.
Dessa besparingar innebär att genomförandet av pla-
nerna förskjuts i tiden. Jag uppskattar att en ansvars-
full opposition delar denna uppfattning.
Regeringen bedömer, precis som trafikutskottet,
att de planerade järnvägsinvesteringarna kommer att
kunna vara slutförda till år 2003. Och de planerade
väginvesteringarna skall vara slutförda till år 2004.
Besparingarna kommer alltså att visa sig i att inga nya
projekt av någon större omfattning kommer att kunna
påbörjas under de närmaste åren.
En ny prövning av investeringsanslagen kommer
att ske inför budgetåret 1997. Denna prövning kom-
mer sedan att upprepas inför varje nytt budgetår.
Som jag tidigare nämnde beräknar vi att revidera-
de investeringsplaner kan föreligga fr.o.m. våren 1998
som en följd av riksdagens beslut med anledning av
Kommunikationskommitténs första betänkande.
Fru talman! Till slut skall jag säga några ord om
Sveriges roll i det kommunikationspolitiska arbetet på
Europanivå. Flera talare har varit inne på det tidigare.
Det svenska medlemskapet i EU innebär ju att vi nu
från svensk sida aktivt kan driva trafik- och miljöfrå-
gorna och delta i arbetet med att skapa ett uthålligt
transportsystem också i övriga Europa. Inte minst
gäller det arbetet med det transeuropeiska nätverket.
Regeringen har angett de projekt som vi vill in-
rymma bland EU:s prioriteringar de närmaste åren.
Bland dem finns Öresundsbron och den nordiska
triangeln. Därutöver förbereder Kommunikationsde-
partementet nu prioriteringar för kommande år. Det är
viktigt att Sverige deltar i det arbetet och att vi som
lever i norra Europa kan hävda våra behov av goda
kommunikationer. Inte minst gäller det mot bakgrund
av utvecklingen i Östeuropa och den ökning av han-
deln över Östersjön som vi räknar med kommer att bli
följden av den utvecklingen.
För vår del gäller det också att vi skall få en slut-
giltig formell accept för våra krav om bibehållande av
nuvarande regler för lastfordon i nationell trafik, så att
vi slipper föra den diskussionen i fortsättningen.
Ett annat viktigt område på Europanivå handlar
om telekommunikationerna. Vår öppna telemarknad
har ännu inte sin motsvarighet i de övriga EU-
länderna. Vi kommer att driva på, så att konkurrens-
villkoren också i praktiken blir lika i hela EU senast
1998.
Naturligtvis finns det en rad övriga sakpolitiska
områden, exempelvis vad gäller sjöfarten och sjösä-
kerheten, där svenska erfarenheter har stor betydelse i
EU-arbetet och där vi kommer att driva på.
Fru talman! Som jag inledningsvis sade är det
mycket värdefullt med den samstämmighet som råder
om trafikpolitikens inriktning i vårt land. Men den
innebär naturligtvis inte att vi inte har olika meningar
om delar eller prioriteringar inom trafikpolitiken.
Detta är viktigt att diskutera även om vi har en kom-
munikationspolitisk kommitté.