Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi är seri-
ösa och varsamma med orden när vi diskuterar trafi-
kens effekter på miljön. Man kan dela in de här pro-
blemen i tre nivåer.
Vi har de lokala effekterna, dvs. effekterna på häl-
san, utsläppen där vi bor och trängsel och framkom-
lighet. När vi bygger nya anläggningar, det kan vara
vägar men också järnvägar, handlar det också om
intrång i nya grönområden, som man måste ta väldigt
allvarligt på. För att avhjälpa detta måste vi ha en
samhällsplanering och en trafiksanering som tar hän-
syn till både trängselproblemen och människors behov
av oförstörda grönområden. Det är en samhällsplane-
ringsfråga, det är naturligtvis en fråga om renare bilar,
och det är, framför allt i storstadsområdena, en fråga
om en utbyggnad av kollektivtrafiken.
De regionala effekterna handlar om utsläpp av
kväveoxider och kolväten. Där är det fråga om en
skärpning av avgaskraven. Detta måste ske inte minst
genom ett internationellt samarbete inom EU.
De globala effekterna, växthuseffekterna, tog Eli-
sa Abascal Reyes upp. Där handlar det om att vi skall
driva på en teknikutveckling mot renare fordon och
bränslen. Det är då i oerhört hög grad fråga om att vi
som konsumenter skall använda vår konsumentmakt
och bara köpa de renare fordonen. Det gäller oss som
privatpersoner, och det gäller naturligtvis också före-
tag och transportköpare.
Vi får emellertid inte falla i den fälla som många
går i och säga att vi löser problemen bara vi lämpar
över allt gods på järnväg. Så enkelt är det inte. Inom
ett transportsystem måste man kunna använda de
olika transportslagen i de olika situationerna. Jag
återkommer därmed till helheten, och jag tror att Elisa
Abascal Reyes och jag har en gemensam grundsyn på
den punkten.