Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt
för det strul som har uppstått genom ett missförstånd,
vilket gör att talarlistan blivit litet förändrad.
Samhällets transportbehov har ökat i allt snabbare
takt under hela 1900-talet. Olika former av transporter
av gods och människor ställer olika krav på kommu-
nikationssättet beroende på färdsträcka, tid och eko-
nomi. Vi behöver därför goda förutsättningar för en
mångfald av kommunikationssätt.
Den som skall transportera något eller skall ge-
nomföra en resa måste kunna väga de olika kommu-
nikationsmöjligheternas för- och nackdelar mot var-
andra och därefter välja det kommunikationssätt som
passar de egna förutsättningarna bäst, sett utifrån
kostnad, kapacitet och andra faktorer.
De olika transportmöjligheterna är en förutsättning
för att den enskilda människan skall kunna utnyttja sin
frihet att fritt förflytta sig och för att företagen skall
kunna finna de mest effektiva transportlösningarna.
Vårt lands geografi understryker behovet av att
utifrån olika förutsättningar finna det bästa transport-
sättet. Skillnaderna mellan glesbygd och tätort är
stora, och landets vidsträckta utformning ställer sär-
skilda krav.
Även för att uppnå den mest samhällsekonomiska
lösningen bör vi sträva efter en konkurrensneutralitet
mellan de olika trafikslagen. De olika trafikslagen
måste på sikt bära sina egna kostnader, inklusive
påverkan på miljön. Olika kommunikationssätt skall
varken subventioneras eller straffbeskattas. För att
detta skall bli möjligt krävs så marknadsanpassade
lösningar som möjligt, utnyttjanderelaterade finansie-
ringar, fortsatt avreglering, privatisering av statliga
trafikföretag, konkurrensutsättning av de verksamhe-
ter som fortfarande bedrivs som monopol och en
fördelaktig reglering.
I en lågkonjunktur kan det vara motiverat med en
högre nivå än den normala på investeringar, vilket
också beslutades om av den borgerliga regeringen.
I nuvarande högkonjunktur kan det vara motiverat
att minska ambitionsnivån för infrastrukturinveste-
ringar. I nuläget är det dessutom en fullständig nöd-
vändighet för att bidra till en sanering av statsfinan-
serna och därmed en sänkt räntenivå, vilket på sikt
gör de fortsatta investeringarna billigare.
Vi moderater har presenterat ett omfattande och
konkret sparprogram. Vi har valt att inte ducka utan
att se sanningen såsom den är. Mot bakgrund av de
senaste veckornas ekonomiska utveckling - den så
sent som igår ytterligare försvagade kronan och de
höjda räntorna - utgör vårt program en sparmeny som
Göran Persson kan luta sig mot den dagen han kom-
mer till insikt om att Sverige behöver ett kraftigt
sparpaket.
Inom trafikpolitikens område har vi främst valt att
utsträcka tiden för det fullständiga genomförandet av
det 98-miljardersprogram för byggande av vägar och
nyinvesteringar i stomjärnvägar som den borgerliga
regeringen tog fram och som riksdagen fastställde. Vi
anser att det är acceptabelt om programmet tar ytterli-
gare något eller ett par år att genomföra, men vi är
fast beslutna att genomföra programmet. Det är näm-
ligen bättre att i nuläget underhålla de vägar och järn-
vägar som vi har än att bygga nya som vi inte har råd
att underhålla.
Utöver nivåsänkningen av investeringar i in-
frastrukturen har vi föreslagit ytterligare besparingar
på drygt 800 miljoner kronor. Dessa besparingar har
inriktats på minskade subventioner och en ökad
marknadsanpassning, vilket även förutsätter en fort-
satt avreglering och konkurrensutsättning av de berör-
da verksamheterna.
Det är bara att beklaga att Socialdemokraterna inte
har vågat ställa upp på våra besparingsförslag, men
det sviktande modet är ju kännetecknande för hela
budgethaveriet.
Vi förespråkar att varje trafikslag skall bära sina
egna kostnader, inklusive påverkan på miljön.
Inom vägtrafikens område medför detta ett behov
av klarare redovisning av biltrafikens kostnader och
intäkter, vilket kan uppnås genom att delar av de
nuvarande skatterna på fordon och drivmedel görs om
till en allmän vägavgift som relateras till det verkliga
utnyttjandet av vägarna. Vidare anser vi att trafikbe-
skattningen bör harmoniseras med vad som huvud-
sakligen gäller inom övriga EU. Detta är inte minst
viktigt för att våra svenska trafikföretag inte skall
erhålla konkurrensnackdelar.
Investeringarna i infrastruktur måste i framtiden
hållas på en mer jämn och långsiktig nivå. Av den
anledningen bör kommunikationspolitiken på sikt
erhålla ett eget mål, t.ex. relaterat i procent av BNP.
Vägunderhållet har under många år eftersatts. I fram-
tiden bör man koppla underhållsanslagen till befintli-
ga och nya investeringar för att undvika kapitalför-
störing.
Marknadslösningar för nya trafikinvesteringar bör
prövas där så är möjligt enligt den modell som använ-
des för exempelvis Arlandabanan.
Kollektivtrafiken bör alltid upphandlas i konkur-
rens.
Järnvägsföretagen måste bli mer marknadsoriente-
rade. SJ:s roll som myndighet bör upphöra. Verksam-
heten måste avregleras och prissättningen bli fri.
Konkurrens mellan företagen skall tillåtas, och spåren
skall öppnas för trafik av andra än det stora nationella
företaget.
Genom att Banverket ansvarar för infrastrukturen
och myndighetsutövningen samt att konkurrens tillåts
kan SJ på sikt bolagiseras och så småningom även
privatiseras. Banverket skall upphandla investeringar
och konkurrens mellan marknadens aktörer för att
minska kostnaderna.
Även en upphandling i konkurrens av trafiken på
de olönsamma järnvägslinjerna bidrar till att minska
statens utgifter.
Vid en fortsatt utbyggnad av infrastrukturen bör
integration med det västeuropeiska järnvägsnätet
prioriteras.
Inom sjöfartsområdet bör de svenska rederierna
ges samma möjligheter som övriga svenska företag att
bedriva verksamhet i utlandet på samma villkor som
gäller för de utländska konkurrenterna. Inom den
europeiska unionen måste den svenska regeringen
kraftfullt verka för en gemensam sjöfartspolitik som
utan subventioner och diskriminerande lagstiftning
bygger på affärsmässigt sunda förhållanden.
En översyn av reglerna för partrederier måste gö-
ras i syfte att öka tillströmningen av riskvilligt kapital,
och återanskaffningsfonderna för skepp bör återinfö-
ras.
Den avreglering av luftfartsmarknaden som den
borgerliga regeringen initierade har bidragit till att
öka konkurrensen och sänka prisnivån. Det finns ej
heller några argument för att staten skall vara delägare
i ett flygtrafikbolag, varför det svenska moderbolaget
i SAS bör privatiseras.
Luftfartsverket verkar redan i dag självfinansierat
och i bolagsliknande form. Detta gör en framtida
bolagisering och på sikt en privatisering möjlig. Ett
första steg är att privatisera Arlanda flygplats, vilket
ger ökade möjligheter att finna riskvilligt kapital för
de nödvändiga nyinvesteringarna.
Slutligen, herr talman, vill jag understryka vikten
av att vi inom ramen för EU-samarbetet verkar i
samma riktning som jag här har antytt. I synnerhet är
det viktigt att verka för en konkurrens på lika villkor
mellan svenska och övriga länders transportföretag.
Sverige skall vara pådrivande inom EU genom en
fortsatt avreglering och upphävande av konkurrens-
hinder samt utveckla ett gemensamt europeiskt kom-
munikationssystem.
En politik med dessa riktlinjer leder till en bättre
samhällsekonomi och en utveckling av en effektiv
infrastruktur.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 1.