Fru talman! Jag vill betona igen för Stefan Atte-
fall att jag, den franska ministern och den belgiska
ministern, som är de tre som har varit ordförande i
EU:s arbetsmarknadsråd de tre senaste åren, skrev ett
gemensamt brev till den tillträdande ordföranden,
nämligen Danmark. Vi kände djup och gemensam oro
över att Danmark skulle driva flykting- och integra-
tionspolitiken i den riktning man gör i Danmark ock-
så som ordförande i EU. Därför skrev vi tre ett brev
till Danmark. Den debatten är viktig, och det tror jag
att också Stefan Attefall tycker.
Sedan för vi många diskussioner med våra par-
tibröder runtom i Europa, precis som jag är övertygad
om att också Stefan Attefall gör med sina partivänner.
Men jag vill verkligen betona att det finns inget soci-
aldemokratiskt parti i regeringsställning i Europa som
samarbetar med ett främlingsfientligt parti. Jag har
icke något sådant exempel. Det är en väldig skillnad i
förhållande till hur många borgerliga partier agerar i
Europa i dag.
Jag kommer att fortsätta debatten, oavsett med
vem det vara månde, om att etablerade partier, vilket
ofta har varit socialdemokratiska, måste se hur väl-
färdspolitiken, minskandet av klyftor är kanske den
viktigaste debatten och det viktigaste argumentet mot
främlingsfientligheten. Där är det många regeringar i
Europa som har misslyckats grovt under åren vi har
bakom oss, såväl borgerliga som socialdemokratiska.
Det är därför som det är så viktigt att se det samban-
det också i Sverige.
I kampen mot rasismen spelar kampen mot sociala
orättvisor och arbetslöshet en väldigt stor roll, men
det räcker inte i kampen för en god integration. Det
som Stefan Attefall undviker hela tiden, diskrimine-
ringen, är det som är den största fienden i dag och det
som mycket av integrationspolitiken nu riktas in mot.