Fru talman! Låt oss först gemensamt slå fast att i
en demokrati kan vi aldrig tolerera att människovär-
det relativiseras. Det existerar inget mänsklighetens
A- och B-lag. Det är oacceptabelt att tala om "vi" och
"dom", att dra upp gränser som relativiserar det uni-
versella människovärdet. Det är av största vikt att vi i
familjer, i skolan och i samhällsdebatten hela tiden
betonar respekten för alla människors lika värde.
Därför är det så viktigt att skolan har en tydlig värde-
grund, att familjerna har tid för vardagssamtalen
hemma runt köksborden. Det är i de miljöer som
mycket av det som vi måste värna och ska stärka kan
odlas.
Vi ser nu hur främlingsfientliga partier vinner
mark runtom i Europa, och det finns inga skäl att
föreställa sig att Sverige skulle vara immunt mot
sådana politiska strömningar. Alla vi som är ute och
träffar väljare på gator och torg möter människors
irritation och frågor över hur flykting- och integra-
tionspolitiken fungerar. Vi märker rädslan för det nya
och det okända, och vi märker att det också finns ren
rasism i vårt land. Men låt mig betona en sak: Det är
viktigt att vi inte stämplar alla dem som kritiserar
flykting- och integrationspolitiken som rasister. Om
vi gör det riskerar vi att driva vanliga människors oro
för sakernas tillstånd rakt in i främlingsfientliga parti-
ers armar.
Fru talman! Den svenska integrationspolitiken har
misslyckats. Det erkänner t.o.m. regeringen. Huvud-
ansvaret för detta ligger förstås på den regering som
haft makten de senaste åtta åren och den största delen
av tiden sedan andra världskriget. Borde inte Sverige
se till att bli något av ett integrationens mönsterland,
ett gott exempel för de europeiska länder som på
sistone fått de massmediala strålkastarljusen riktade
mot sig? Men Sverige är verkligen inget integratio-
nens mönsterland. Att det inte finns någon Le Pen
eller Pia Kjaersgaard i Sverige är sant, men den fak-
tiska integrationsverkligheten - är den bättre i Sveri-
ge än i Danmark eller i Holland?
Det är egentligen märkligt hur fri den ansvariga
ministern Mona Sahlin får gå i debatten när hon re-
presenterar ett så uppenbart misslyckande. Jovisst,
Mona Sahlin gör precis som Göran Persson gör i
andra sammanhang, tillstår att hon inte lyckats. Hon
är väl som reklamen säger: Stolt, men inte nöjd. Men
det förändrar ju inte verkligheten för invandrarna!
Att ta itu med en politiker som Pia Kjaersgaard
såsom Mona Sahlin gjort är knappast någon större
bedrift. När Europas två ledande socialdemokrater
börjar samsas om en strängare flyktingpolitik och
hotar med krigsfartyg för att stoppa flyktingar, då
väntar vi oss att Mona Sahlin och Göran Persson med
stor energi kritiserar dem för detta. Och frågan till
Mona Sahlin blir hur många brev hon har skickat till
Schröder och Blair.
Runtom i Europa ser vi hur populistiska och
främlingsfientliga partier gått fram starkt i valen.
Deras framfar har bidragit till att kasta ut socialde-
mokraterna ur regeringsmakten i land efter land, och
de socialdemokratiska väljarna har lämnat sitt parti
och lockats av populistiska krafter på högerkanten.
Frågan som Mona Sahlin och de socialdemokratiska
politikerna runtom i Europa bör ställa sig är varför
deras politik lett fram till att högerpopulismen och
främlingsfientligheten fått ett så stort uppsving.
Fru talman! Om vi ska kunna bli ett integrationens
mönsterland tror jag att det finns tre områden som
integrationspolitiken måste fokuseras på.
För det första korta handläggningstiderna. De som
kommit hit måste snabbare få besked om de får stan-
na eller inte. Den långa passiva väntan bryter sönder
människor och vaggar in dem i bidragsberoende.
Riksdagens revisorer har visat att handläggningsti-
derna är långt ifrån målen. Av dem som sökt asyl
1999 var det endast 40 % som fick beslut av Migra-
tionsverket inom sex månader, medan 25 % fick
beslut först efter tolv månader eller mera.
För det andra måste invandrarna in i arbete eller
praktik omedelbart. Det gäller att bryta bidragsbero-
endet, ge dem en ingång till arbetslivet och tillgång
till alla de sociala kontakter som en arbetsplats erbju-
der och därmed motivera dem för att lära sig svenska
språket snabbt. Parallellt med arbetet ska undervis-
ning i språk finnas. Här måste både arbetsförmedling-
arnas rutiner, men också hela arbetsmarknadspoliti-
ken, ses över för att göra trösklarna lägre för de nya
som kommer till vårt land att komma in i arbetslivet.
I stället för vi en politik som i praktiken leder i mot-
satt riktning.
För det tredje måste vi komma ifrån omhänderta-
gandeperspektivet som dominerat flykting- och integ-
rationspolitiken så länge. Det är kort sagt för mycket
av socialpolitik och för lite av närings- och arbets-
marknadspolitik. Vi ser flyktingen i första hand som
ett problem vi ska ta hand om, trots att det handlar om
aktiva, företagsamma människor som tagit sig från
den miljö som de varit i till Sverige långt uppe i Nor-
den. Vi måste vända perspektivet och se dem som den
resurs som de verkligen är.
Fru talman! Ett samhälle med människor från oli-
ka kulturer och nationaliteter är ett rikare samhälle.
Mångfald berikar. Men mångfalden måste vila på en
värdegrund. En sådan värdegrund blir som kittet som
håller ihop mosaiken. En mosaik är vacker just därför
att de olika färgerna kompletterar varandra sida vid
sida, sammanhållna av ett gemensamt kitt, men utan
detta sammanhållna kitt skulle bitarna falla sönder.