Fru talman! Dagens debatt handlar om integra-
tionspolitiken. Det är en bra bakgrund för att ägna
omsorg åt varför extrema politiska rörelser uppkom-
mer, men också åt att reflektera över många fler män-
niskors otrygghet och utanförskap i vårt eget sam-
hälle.
Extrema rörelser hämtar sin näring från många
olika källor. Politiska irrläror har i det här samman-
hanget en stor skuld. Till följd av sådana förtrycktes
miljoner och åter miljoner människor i Öst- och Cent-
raleuropa, liksom i delar av Sydeuropa, under stora
delar av det förra seklet.
Demokratin och friheten vann. Länder befriades
från förtrycket. Vårt eget land fick grannar där män-
niskor tillerkändes samma självklara rörelsemöjlig-
heter och friheter som vi själva har. Det var en myck-
et stor seger.
Demokratin måste emellertid vinnas igen och
igen. Irrlärorna är inte försvunna - bara försvagade.
De kräver vår fortsatta vaksamhet till stöd för männi-
skans rätt och demokratins värde.
Men det handlar inte endast om det. När främ-
lingsfientlighet hotar är det inte bara vår skyldighet
att varna för konsekvenserna och framhålla de goda
värdenas styrka. Det är också nödvändigt att undan-
röja de orsaker som föder alltför många människors
avoghet mot medmänniskor från andra länder. Här
bär ett flertal europeiska regeringar ett tungt ansvar.
Den svenska regeringen är minst av allt något un-
dantag.
I skyddet för ett tolerant och öppet samhälle är en
mer framsynt integrationspolitik det viktigaste bidra-
get. Om vi däremot fortsätter som hittills kommer
främlingsfientligheten att få ny näring.
I Sveriges segregerade bostadsområden är arbets-
lösheten det alldeles avgörande problemet. Arbetslös-
heten slår ut människor ur sociala gemenskaper och
undanröjer möjligheten att ekonomiskt rå sig själv.
Det skapar beroenden hos dem som drabbas och föder
misstänksamhet hos många fler.
Att skapa förutsättningar för många och riktiga
jobb är därför integrationspolitikens huvudfråga. Här
står den avgörande striden mot främlingsfientlighe-
ten.
Fru talman! Sverige lever i detta hänseende far-
ligt. Jobb som många skulle velat ha har slagits ut -
ofta alldeles i onödan. Bakom den glättade statistiska
arbetsmarknadsfasaden är den riktiga arbetslösheten
hög och bidragsberoendet stort. Det gäller i synnerhet
många av dem som inte har sin historiska hemvist i
vårt land.
Fru talman! Staten ska behandla alla människor
som individer. Det gäller invandrare och flyktingar
lika väl som dem som bott länge i vårt land. Det
måste bli slut på en invandrar- och flyktingpolitik
som tenderar att se på människor som horder snarare
än som individer. När alla dessa enskilda människor
kommer hit ska deras sak behandlas fort och samti-
digt rättssäkert.
Det är vår skyldighet att inte göra dem som kom-
mer hit till socialstatens bidragstagare. Vi stöder bäst
genom att öppna arbetsmarknaden och ge alla chan-
sen att erbjuda sin insats. Det finns ingen brist på
arbete som behöver utföras i Sverige - bara brist på
förutsättningar för alla att få göra sin insats.
Det krävs inga märkvärdigheter för att åstadkom-
ma en bättre tingens ordning, men väl en grundläg-
gande insikt om hur jobb kommer till. Inte bara rege-
ringar utanför Sverige saknar uppenbar förmåga att se
det självklara. Också i vårt eget land väger andra
hänsyn ofta tyngre än att på allvar ta till vara flyk-
tingars och invandrares potential.
Gunnar Strömmer beskriver i en nyutkommen
bok, med egna erfarenheter från rättighetsarbete i
USA, hur det kan gå när individens rätt inte ges före-
träde. I en intervju i Dagens Nyheter står: "Men sta-
tens tvångsmakt får heller inte användas för att gynna
vissa grupper, skriver han för att väl hemma mötas av
krav från integrationsminister Mona Sahlin på lag-
stiftning om positiv särbehandling. 'Sverige står i dag
vid samma vägval där USA stod för fyrtio år sedan.
Den väg de nu överger som felaktig skulle vi alltså
slå in på. Det vore dystert', säger Gunnar Strömmer."
Precis så är det, fru talman. Sverige ska vara ett
samhälle där alla behandlas lika eftersom alla har
samma värde. Allt annat föder orättfärdigheter,
avund, misstänksamhet och rättsosäkerhet.
Med en hållning som den jag har angivit motver-
kas främlingsfientlighet och intolerans. Så skapas ett
samhälle där vi alla kan komma till vår rätt, och där
vi ömsesidigt kan ställa krav på varandra.
Främlingsfientlighet är inte en mänsklig egenskap
utan resultatet av dålig politik. Det är hoppfullt. Dålig
politik kan ersättas med en bättre, som ger varje män-
niska möjlighet att växa, och som därigenom undan-
röjer främlingsfientlighetens orsaker.
(Applåder)