Fru talman! Det här blir en lite annorlunda debatt.
Nu ska vi ta ny sats och starta den egentliga utskotts-
rundan. Det har varit ett intressant meningsutbyte så
här långt, och jag antar att även den fortsatta debatten
kommer att tangera det som tidigare har berörts.
I gårdagens Expressen skrev en oberoende kandi-
dat till riksdagen, Mauricio Rojas, en artikel där han
skriver i rubriken: "Mona Sahlin banar väg för
rasism." Han skriver vidare:
"Den socialdemokratiska regeringen har skapat
skandalöst segregerade förorter med stora grupper av
bidragsberoende invandrare. På så sätt har de gått
rasisternas ärenden och krattat gången för politiker
som Pia Kjaersgaard."
Det ligger en hel del i den analysen.
Fru talman! Jag kommer inledningsvis att uppe-
hålla mig vid integrationsskrivelsen, och därefter
övergår jag till att tala om det som regeringen inte har
brytt sig om, i sin valhänta strävan att driva det man
kallar integrationspolitik i stället för att satsa på att
bryta utanförskap.
Jag yrkar inledningsvis bifall till reservation 1 un-
der punkt 1, angående målen för det som kallas integ-
rationspolitik.
Målen är mycket lika för oss och Folkpartiet, och
det är lätt att hitta gemensamma nämnare med Cen-
terpartiet och kd.
Däremot framstår det tydligt i skrivelsen att Soci-
aldemokraterna står tomhänta och utan visioner och
att de har ansvaret för den nuvarande, havererade och
misslyckade politiken.
Jag ansluter mig också till och stöder reservation
14 under punkt 7. Någon av reservanterna kommer
säkert att yrka bifall till den, men jag vill här deklare-
ra att vi från moderat sida kommer att stödja den i
voteringen.
Det spektakel vi upplevde i utskottet när Kom-
munförbundet hade sin diskussion med Migra-
tionsverket, inför sittande utskott, var rent förfärligt.
Barnkonventionen föreskriver att vi ska se till
barnens bästa. Det borde vara en självklarhet. I stället
har myndigheterna spelat Svarte Petter med barnen
och behandlar människor som kostnadsproblem. Den
insyn jag har fått visar att det är främst Kommunför-
bundet som har varit fyrkantigt, byråkratiskt och
krångligt, medan det av mig i vanliga fall ogillade
Migrationsverket har varit good guys i detta samman-
hang och uppvisat både uppfinningsrikedom och
kompromissvilja.
Det är sagt i en proposition att regeringen i dag
skulle få en rapport från den grupp som har jobbat
mellan Kommunförbundet och Migrationsverket. Jag
har inte kännedom om att den har kommit, och därför
är det angeläget att kammaren beslutar i enlighet med
den här reservationen.
Emellertid ligger ansvaret när det gäller det här
helt och hållet på regeringen. För mig är det obegrip-
ligt att man så här länge har kunnat åse denna strid
mellan myndigheterna utan att sätta ned foten och
klargöra vad som gäller. Det går inte att komma över-
ens - i så fall måste regeringen tala om att barnkon-
ventionen gäller och att vi nu ska se till barnens bästa
i första hand. Det är häpnadsväckande att det ännu
inte har skett.
När det gäller punkt 9, reservation 15, är det för
mig svårfattbart, näst intill obegripligt, att inte alla
genast inser att ett system med valfrihet och konkur-
rens när det gäller svenskundervisning för invandrare
skulle vara det bästa systemet. Det är orimligt att man
år efter år låter kommunerna bedriva en B-utbildning
med samma läroplan, lika för alla oavsett studiebak-
grund, lika många timmar och lika många dagar i
veckan, när människor har olika bakgrund, olika
förkunskaper och olika krav och möjligheter.
Resultatet är förskräckande. Det finns t.o.m. stu-
derande som har läst sfi i 14 år utan att ännu fått god-
känt. Möjligen kan det bero på att sfi-anordnarna i
kommunerna får betalt efter hur många som är på
kursen och inte efter resultat.
När det gäller punkt 12, reservation 19, om vali-
deringen tycker jag att det är häpnadsväckande att
Mona Sahlin och regeringen mest har pratat om vali-
dering men inte gjort så mycket. I dag slår sig statsrå-
det för bröstet och säger att det nu har kommit i gång
när det gäller läkarna och lärarna. Ja, men det är möj-
ligen trots, snarare än tack vare, regeringens insatser.
Men jag tycker att det är alldeles utmärkt att det här
har kommit i gång och att man äntligen kan validera
t.ex. utländsk läkarutbildning.
Under punkt 18, reservation 31, om arbete och
försörjning finns ett tydligt borgerligt alternativ. Vi
har valt att gå fram med separata reservationer, men
innehållet i dem är snarlikt.
Häromveckan presenterades en rapport på arbets-
marknadens område där vi i de fyra borgerliga parti-
erna visade att vi är helt överens om hur vi vill ändra
och avlöva AMS. Jag har ofta sagt att man ska lägga
ned AMS helt och hållet. Det finns olika hållningar
till hur man ska göra det praktiskt. Det viktiga är att
man flyttar makten från den här myndigheten till dem
som det verkligen berör. Utan arbete blir det inget
verkligt empowerment.
Under punkt 26, reservation 46, vill vi åter slå ett
slag för att höja statusen på medborgarskapet. Det är
inte av exkluderande orsaker, utan därför att ett
språkprov skulle kunna höja statusen på att erhålla
svenskt medborgarskap. Om man så småningom får
upp standarden på sfi-undervisningen är jag överty-
gad om att det är en självklarhet att det kommer att
vara inkluderande. Men man måste då samtidigt vara
generös med undantag för t.ex. åldriga invandrare
som inte kan förväntas lära sig svenska.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall endast till reser-
vation 1 under punkt 1.
När det sedan gäller det tomma innehåll som den
här integrationsskrivelsen uppvisar tycker jag att man
borde visa en verklig solidaritet, som innebär att
människor som kan och vill bör arbeta och ska ges
chansen att få försörja sig genom arbete.
Man ska också visa verklig solidaritet som inne-
bär att människor, även de verkligt sämst ställda, ges
makt över vardagen. Denna verkliga solidaritet inne-
bär också att samhälleliga och andra gemensamma
resurser koncentreras till dem som bäst behöver stöd
och hjälp. Jag tycker också att verklig solidaritet
betyder att man ska upphöra med det politiska fixan-
det av klåfingriga sociala ingenjörer och att man i
stället ska inta ett verkligt underifrånperspektiv.
Man bör satsa på arbete i stället för bidrag. Jag
tycker att det borde vara en självklarhet, och det har
framgått av debatten tidigare i dag. Det är flera talare
som har drivit den linjen, men det är tydligen svårt att
få förståelse från regeringshåll för att det är hindrande
strukturer på arbetsmarknaden som gör att det är svårt
för människor med utländsk bakgrund att komma in
på arbetsmarknaden. Det är nästan så att man skulle
vilja införa någon form av garanti, så att arbete blir en
rättighet.
Att leva på sin lön tycker jag också ska vara en
absolut rättighet. Det är fullständigt orimligt att man
tar ut höga skatter och faktiskt skatteplundrar fattiga
människor som försöker arbeta och försörja sig. Det
är en sak att man beskattar människor med höga in-
komster, men det är en helt annan sak att ta ut höga
skatter så att människor måste söka socialbidrag för
att ha råd att betala skatten. Det är ett orimligt system.
Skolan lämnar också många i sticket. Mona Sah-
lin sade i någon av replikerna, eller om det var i hu-
vudanförandet, att sökandet efter likhet var olyckligt.
Det håller jag med om. Det är bra att den insikten nu
finns. Men det är faktiskt de socialdemokratiska sys-
temen som har uppmuntrat det här sökandet efter
likhet - enhetsskola, lika barnomsorg, enhetlig hög-
skola och en sjukvård där alla står i kö på lika villkor
som är styrd av beskäftiga landstingspolitiker. Det är
den socialdemokratiska modellen som har gjort sö-
kandet efter likhet i Sverige som något typiskt
svenskt. Vi måste bort från det systemet. Vi måste få
en skola som faktiskt gör det möjligt för eleverna att
gå vidare i livet med ordentliga kunskaper och inte en
nivellerad skola där man låter alla gå vidare oavsett
kunskaper. Det är inte eleverna och studenterna be-
tjänta av.
Vi måste få en annan politik när det gäller boende.
En bra boendemiljö, även i förorten, är av stor bety-
delse. Här skulle man kunna tänka sig statliga lånega-
rantier eller annat så att det är möjligt även för dem
som bor i förortsområdena att köpa loss sina lägen-
heter om de vill det, eller så skulle de kunna få en
skattereduktion om de arbetar i bostadsområdet. Om
de hjälper till med att måla och hålla rent och snyggt
omkring sig borde det kunna innebära att hyran sänks
utan att det blir någon skatteeffekt av detta.
När det gäller en samlad, effektiv och rättssäker
antidiskrimineringslagstiftning är vi väl överens,
statsrådet Sahlin och jag. Där tror jag inte att det
råder någon som helst skillnad. Jag har några exem-
pel från det borgerligt styrda Stockholm som är in-
tressanta. Man har t.ex. börjat med flyktingguider.
Stockholms integrationsförvaltning införde under
2001 och 2002 flyktingguider som på frivillig väg
ställer upp. Det här tycker jag är ett utmärkt initiativ.
Det finns i dag 140 anmälda guider och 100 anmälda
flyktingar. Det här är någonting som man kan satsa
vidare på. Vi har fått propåer hit till riksdagen om att
vi riksdagsledamöter skulle kunna bli flyktingguider.
Det tycker jag är en utmärkt lösning. Det skulle vi
absolut kunna satsa på. Vi skulle kunna gå före och
visa att det är ett bra sätt att verkligen integrera. Här
gäller det att göra saker också, inte bara prata.
Jobbcentrum i Skärholmen är en ny innovation.
Skärholmen är en i någon mån segregerad stadsdel
som har satsat på ett jobbcentrum med utgångspunkt i
problemen som fanns i lågkonjunkturen. Nu inför
man ett försörjningsstöd som innebär att fr.o.m. den 1
juli kommer den som söker socialbidrag i Skärhol-
men att i stället garanteras ett arbete inom fem dagar,
förutsatt att man kan och vill arbeta och att man är
frisk nog att arbeta. Annars ska man naturligtvis få
stöd och hjälp på annat sätt. Det här tycker jag är en
utmärkt signal till människor om att arbete alltid ska
löna sig.
Herr talman! Regeringen och Mona Sahlin har fö-
reslagit en legaliserad etnisk diskriminering. Det som
kallas positiv särbehandling skulle naturligtvis få
förödande politiska följder. Ingenting skulle främja
framväxten av en ny och större främlingsfientlighet
mer än en lag vars syfte är att diskriminera etniska
svenskar. Syftet med lagen, tanken med den, är na-
turligtvis god, att man ska lyfta upp de människor
som i dag faktiskt diskrimineras, men det är fel väg
att gå. I stället ska man ge verklig makt till människor
och se till att de har arbete och kan försörja sig, så att
de kommer in i samhället på ett riktigt sätt. I stället
för det här borde alltså regeringen ägna sig åt att
förändra de strukturer som i dag hindrar hundratu-
sentals gamla och nya svenskar från att leva värdiga
och produktiva liv. Det handlar om skatter som hind-
rar arbete. Det handlar om arbetsrättsregler, lönebild-
ning, egoistiska fackföreningar som stänger ute allt-
fler från arbetsmarknaden, byråkrati och politiker-
makt som gör människor maktlösa - de blir maktlösa
klienter i stället för myndiga medborgare.
Fru talman! Jag vill definitivt ha fler myndiga
medborgare. Sluta då med dagens bidragspolitik som
faktiskt håller människor i utanförskap! Arbete ska
alltid löna sig. Arbete ska gälla från första dagen. Det
gäller även som en rättighet för asylsökande att de
ska kunna få jobba och försörja sig om de är arbetsfö-
ra från dag ett på flyktingförläggningen. Det är ovär-
digt att människor som arbetar måste söka socialbi-
drag. Är det månne något slags maktskäl som man
har halvt avsiktligt? Eller vad är det som gör att den
här eländesindustrin, som består av beskäftiga politi-
ker och välmenande socialarbetare, håller människor
kvar i ett utanförskap?