Herr talman! Först vill jag säga att det nyliberala
budskapet knappast skulle kunna formuleras bättre
av en moderat än i Per-Ola Erikssons anförande.
Att han är centerpartist och representerar ett av de
län i landet som troligen förlorat mest på den politik
han talar om i talarstolen är svårt att se. Men det är
en debatt Per-Ola Eriksson får klara ut på
hemmaplan.
Med Per-Ola Erikssons tonläge, med den oerhörda
hyllningen till regeringens konsekvens och fasthet,
blir det parodiskt när han slutar sitt tal med att säga:
Vi kommer att gå ifrån regeringens politik när det
gäller byggstimulansen.
Stå fast vid det regeringsförslag som föreligger, Per-
Ola Eriksson! Det är ju höjden av klokskap och
förstånd. Det är framlagt av Per-Ola Erikssons
partikamrat Börje Hörnlund. Bläcket har knappt
torkat.
Socialdemokraterna vet att när de framlägger sina
alternativ så är de väl förankrade ute i landet.
Därmed har Per-Ola Eriksson fått en opinion emot
sig, och då viker han sig direkt.
Det tycker jag i och för sig är bra, men det vore
klädsamt om det också påverkade Per-Ola
Erikssons sätt att uppträda i övrigt när han
beskriver regeringens alltigenom kloka politik.
Den håller inte ihop. Verkligheten kommer
successivt att tvinga Per-Ola Eriksson att backa, det
är alldeles uppenbart.
Jag har två frågor: Lägger Börje Hörnlund fram
förslaget om 300 plus 150 dagars stämplingstid i a-
kassan? Hur kan Per-Ola Eriksson motivera en
sänkning av förmögenhetsskatten med 2 miljarder
kronor från den 1 januari 1995 när vi inte har råd
med vettiga insatser i exempelvis vård och omsorg?
Är det god centerpolitik, eller är Per-Ola Eriksson
också på den punkten ombud för det nyliberala
systemskiftet?