Fru talman! Johan Lönnroth har frågat mig om vår
ekonomiska politik. Jag skall svara på några av de
många frågorna. Till att börja med baseras
beräkningarna i vårt alternativ på de underlag som
statliga verk och myndigheter har lämnat i sina
anslagsframställningar. Det rör sig om Boverket,
Arbetsmarknadsstyrelsen, Kommunförbundet och
andra myndigheter som har uppgett vad en
stimulans av investeringar nu skulle ge i form av
sysselsättning. Därutöver har vi gjort jämförelser
med det makroekonomiska beräknandet som visar
vad ett visst antal människor satta i arbete
tillsammans med en förändrad kapitalbeskattning
ger i form av en sänkt sparkvot, vilket därmed
skulle bidra till en ökad privat konsumtion i vår
försörjningsbalans. Allt är noga redovisat,
genomarbetat och helt öppet.
Att Johan Lönnroth hänger på den diskussion som
Arbetsgivareföreningen och moderaterna har
startat för att misskreditera socialdemokratin är i
och för sig förvånande. Men om Johan Lönnroth
har intresse av att ta del av våra beräkningar står de
till hans förfogande.
Jag har varit väldigt försiktig att delta i debatten om
ny teori eller inte. Jag har den uppfattningen att det
kanske trots allt inte är så fruktansvärt komplicerat
när det kommer till kritan. Det handlar om att vi
måste spara och arbeta samt att produktionen
måste växa, om vi över huvud taget skall kunna ta
oss ur den situation som vi nu befinner oss i.
Att lansera en politik som bygger på snabba
genombrott för ett nytt tänkande tror jag inte på.
Därför är det alternativ som vi har lagt fram
uppbyggt på vår budgetprövning, satsning på
investeringar och satsning på att sätta människor i
arbete. Det är en god socialdemokratisk politik.
Gör gärna jämförelser med Gunnar Sträng, det har
jag ingenting emot.