Fru talman! Jag skall gärna besvara detta.
Jag kan inte direkt överblicka när statsskulden blir
noll, och jag skall vara ärlig och säga att den nog
inte skall vara noll. Det är ett räknesätt som bara
är nyttigt för ett hushåll och kanske t.o.m. för ett
företag. För en nation, som ändå har rätt många
plusposter i form av tillgångar av olika slag, är det
inte fråga om att gå ända dithän. Men visst skall
ökningen av statsskulden upphöra. Statsskulden
bör t.o.m. minska jämfört med nuvarande nivå
eller den nivå som kan förutses.
Receptet för att åstadkomma det är att undvika
ökade utgifter. Jag satt strax före jul i en
förhandling med Dan Eriksson. Han spelade
kanske inte den dominerande rollen, utan det
gjorde en annan lång man som var med. Resultatet
blev tyvärr ökade statsutgifter i förhållande till
regeringens politik. Utgifterna ökade, t.ex. genom
en höjning av grundersättningen i
arbetslöshetsersättningen, med över en miljard
kronor. Det är där vi måste hålla igen, i synnerhet
nu när vi går in i en period då det faktiskt går uppåt
i ekonomin och då det kommer att kunna ges
tillfälle till fortsatta besparingar.