Fru talman! Man kan förvisso, Johan Lönnroth,
beskriva även hemska scenarier för den svenska
ekonomiska utvecklingen, för jobb och välfärd,
avseende ett läge där vi är medlemmer i Europeiska
unionen. Ett sådant scenario skulle t.ex. med
sannolikhet besannas i Sverige, om den politik som
Johan Lönnroth och socialdemokraterna
förespråkar kom att genomföras. Då skulle inte ett
medlemskap räcka för att rädda jobb och välfärd.
Det är inte så enkelt att medlemskapet löser alla
våra problem, utan det måste självfallet
kompletteras med en bra inhemsk ekonomisk
politik. Det har självfallet stor betydelse för jobben
och välfärden i Sverige vad vi gör här och vilka
beslut som fattas i Sveriges riksdag.
I fråga om den kommunala situationen och läget
inom sjukvården ber jag av brist på tid att få
hänvisa till Bengt Westerbergs anförande i
kammaren i går, där detta gicks igenom ganska
noga.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att Johan
Lönnroth i sitt första inlägg frågade huruvida man
nu överväger, som han tyckte, en mängd konstiga
idéer som diskuteras av ekonomer inom OECD och
IMF och på alla möjliga andra håll. Jag tror, fru
talman, att det faktiskt är så i Sverige och i andra
länder att vi måste överväga och diskutera litet av
varje av alla de idétyper som förs fram i
diskussionen. Jag tror inte att någon av dessa idéer
löser alla problem, utan man måste gå igenom och
analysera litet grand här och litet grand där för att
verkligen få fram den starka ekonomi som ger
jobben och den tryggare välfärden.