Fru talman! Efter att ha läst Socialdemokraternas
ekonomisk-politiska motioner och efter att i går ha
hört Ingvar Carlsson och i dag Göran Persson, så
slås jag av bristerna i deras politik. Den ger
intrycket av ett enda stort illusionstrick, ett enda
stort försök att förvilla svenska folket och få dem
att tro att Socialdemokraterna har
mirakellösningarna på Sveriges ekonomiska
problem. Så är det ju inte.
Göran Perssons anföranden är ofta fyllda med
retorik och förenklingar. Det märks inte minst i år,
när det är valår. 1994 tycks bli retorikens år. Om
man skalar bort retoriken är det i mycket ett
tomhetens budskap som vi har hört från Göran
Persson i dag.
Socialdemokraternas budgetförslag skulle om de
genomfördes inte underlätta den ekonomiska
uppgången -- tvärtom. De visar på bristande
förståelse för nödvändiga förbättringar för
företagande, långsiktighet och stabilitet i den
ekonomiska politiken. Man skjuter problemen på
framtiden, vilket innebär att kommande
generationer skulle få betala ett högt pris.
Göran Persson vill, som han betonat många gånger,
föra en ''klassisk socialdemokratisk politik''. Han
brukar tala om att ''Socialdemokraterna har gjort
det förr''. Jag tycker att det låter illavarslande. Vi
känner alltför väl till vad denna ''klassiska
socialdemokratiska politik'' innebär. Spåren efter
tidigare socialdemokratiska regeringar förskräcker
sannerligen.
Om Socialdemokraterna, mot förmodan, skulle
vinna regeringsmakten i årets val finns det
anledning att känna oro. Socialdemokraterna
skulle bana vägen för att flyttlassen åter börjar rulla
från glesbygden, landsbygden och småorterna in till
storstäderna. Socialdemokraterna skulle bana
vägen för en ny våg av betongpolitik och ökad
miljöskuld. Småföretagen skulle åter brandskattas
på kapital. De offentliga utgifterna skulle öka.
Sverige skulle ta flera steg tillbaka.
Göran Persson talar om att Socialdemokraterna har
gjort det förr. Avser då Göran Persson Stålverk 80,
Öresundsbro utan miljökrav, de nedlagda
bilfabrikerna i Uddevalla och Malmö? Eller talar
han om 80-talets storstadsexpansion? Kanske vill
han t.o.m. återinföra löntagarfonderna? Vi bör få
svar på de frågorna.
I en av de socialdemokratiska motionerna
motsätter man sig att flyttningsbidragen försämras
och upphör. Flyttningsbidragen är betydelsefulla,
heter det i motionen. Det innebär alltså att
Socialdemokraterna, om de vinner valet, tänker
möta högkonjunkturen med ny flyttlasspolitik --
folkförflyttning från landsbygd och glesbygd. Fru
talman! Bevare oss från en sådan
socialdemokratisk politik!
I spåren efter 1980-talets socialdemokratiska
kasinoekonomi för nu fyrklöverregeringen en sund
ekonomisk politik, som främjar jobben,
trygghetssystemen, miljön och utvecklingen i hela
landet.
Göran Persson talade om behovet av investeringar
i vägar och järnvägar. Det var precis det som
riksdagen beslutade om i fjol. Man kan ju fråga sig
var Göran Persson var under fjolåret, då han inte
har noterat de beslut som riksdagen redan har
fattat.
Regeringspartierna lägger nu grunden för en bättre
ekonomisk tillväxt, som klarar välfärdssamhällets
åtaganden. Utan en ekonomisk tillväxt kan vi inte
klara vården, skolan, omsorgsverksamheten,
pensionerna eller trygghetssystemen. Men -- och
det är viktigt -- ekonomisk tillväxt får inte vara ett
mål i sig. Det är ett medel för att uppnå målen.
En hög och uthållig ekonomisk tillväxt är
nödvändig för att vi skall kunna minska
budgetunderskottet och betala av på statsskulden.
Men den ekonomiska tillväxten får inte gå ut över
miljön. Därför är det bra att regeringen i
finansplanen mycket tydligt slår fast att en minskad
statsskuld inte får bytas mot en ökad miljöskuld.
Fru talman! En stark ekonomi förutsätter ett stort
inslag av privat finansiellt sparande hos hushåll och
företag. För tio år sedan hade vi ett negativt
hushållssparande. Nu har utvecklingen vänt. Sedan
1990 har det privata sparandet ökat med 22 % av
bruttonationalprodukten.
Socialdemokraterna klagar ofta över det ökade
sparandet. Det måste bero på att de inte har frigjort
sig från 80-talstänkandet, som innebar skuldsatta
hushåll, hög inflation och det som slutade med
finanskrisen.
Göran Persson sade i sitt inledningsanförande att vi
måste handla nu, och han krävde mer besparingar.
Jag måste säga att det var bra mycket bludder i det
där.
I fjol kallade ju Socialdemokraterna besparingarna
i de olika transfereringssystemen för dråpslag. Man
tillbakavisade åtgärder och sade att det var att vrida
klockan tillbaka, från folkhem till Fattig-Sverige.
Nu ropar Göran Persson efter fler besparingar.
Men varför sade ni nej i fjol? Nu börjar det
accepteras, sakta men säkert. Det som var fel i fjol
tycks nu vara rätt. Men varför hade ni inte den
insikten då?
Många tecken tyder nu på att svensk ekonomi
återhämtar sig. Vägen tillbaka till sunda och stabila
statsfinanser är ännu lång och kräver uppoffringar.
Vi är i början av en konjunkturuppgång.
Till skillnad mot tidigare uppgångar kommer den
här konjunkturuppgången i skenet av den stora
skattereformen, flytande kronkurs och allt lägre
räntor. Det kräver ett fast grepp om finanspolitiken
och penningpolitiken för att vi inte skall skapa en
ny inflationsekonomi och överhettning.
Den ekonomiska politiken måste inriktas på att
minska budgetunderskottet. Det förutsätter att
saneringsprogrammet som riksdagen beslutat om
genomförs fullt ut. Det är ett minimikrav.
Sverige är på väg att bli en bra nation för
företagande och investeringar. Företagens
konkurrenskraft har förbättrats. Sverige
återindustrialiseras. Industriproduktionen och
exporten ökar. Tjänstesektorn ges nya möjligheter.
Miljöpolitikens inriktning leder till nya jobb. Ett
förverkligande av den socialdemokratiska politiken
skulle däremot innebära att uppgången i ekonomin
försvåras, fördröjs och försvagas.
Det ligger i löntagarnas intresse att villkoren för
företagandet förbättras, att nyetableringar
underlättas och industrins investeringar ökar. Det
ligger också i löntagarnas intresse att företagen har
goda vinstmarginaler så att nya investeringar kan
komma i gång.
Kampen mot arbetslösheten är i dag den viktigaste
politiska uppgiften. Genom en rad åtgärder har
regeringspartierna sett till att villkoren för
företagandet i Sverige har förbättrats.
Jag vill rikta en uppmaning till näringslivet och de
hundratusentals företagen runt om i landet. Nu är
det dags att stora såväl som små företag börjar
anställa människor för att minska arbetslösheten.
Vänta inte! Börja anställa nu! Se till att
människorna är på plats när konjunkturen tar fart
på riktigt!
Genom initiativ från bl.a. Centern har riksdagen
tidigare vid olika tillfällen beslutat om åtgärder för
att främja vissa bygginvesteringar. Vid två tillfällen
under fjolåret anvisade riksdagen totalt 1,3
miljarder kronor för att stimulera ROT-projekt
inom kommunsektorn. Dessutom får enskilda
möjlighet att göra avdrag för reparation av villan
eller bostadsrätten.
Nu handlar det väldigt mycket om byggande i
debatten, men låt mig säga att det inte handlar om
att bygga nya bostäder, som socialdemokraterna
vill. Tillgången på bostäder i Sverige är i dag god.
Däremot handlar det om att underhålla offentliga
byggnader, t.ex. skolor, vårdhem och daghem. För
min del är jag beredd medverka till att riksdagen nu
satsar ytterligare resurser på ROT-sektorn. ROT-
projekt, helst med miljöinriktning, kan skapa nya,
värdefulla arbetstillfällen runt om i landet. Men det
är viktigt att säga: De måste vara finansierade.
Herr talman! Nu rustas Sverige inför 2000-talet.
Regeringspartierna har lagt grunden för en uthållig
ekonomisk utveckling som ger sundare
statsfinanser, bibehållen låg inflation, lägre räntor,
fler investeringar och därmed lägre arbetslöshet. Vi
investerar också i kretsloppssamhället som hör
framtiden till. Det är för den politiken Centern och
regeringen begär väljarnas förtroende i årets val!