Fru talman! Jag skall inte ge Göran Persson det
intrycket att jag inte betalar någon skatt. Min
senaste slutskattesedel från december innebar mer
än 500 000 kr i skatt -- över en halv miljon. Det var
faktiskt ingen förmögenhetsskatt.
Jag är tacksam för att Göran Persson ändå, även om
det är framtvingat, säger sig vara för Europa. Men
så kommer han med en massa förbehåll. Det är ju
just detta som är problemet. Det jag har beklagat
är att han inte, om han nu är blivande
finansminister, går ut och talar klart och tydligt om
betydelsen av Europa från ekonomisk--politisk
synpunkt. Vi kommer ingenvart med några som
helst former av stimulanser till investeringar eller
konsumtion eller vad det vara må om det finns
tvivel på att den blivande finansministern är
intresserad av att vi får delta i det europeiska
samarbetet.
Göran Persson sade litet lättvindigt att vem som
helst får vara med i den regering
Socialdemokraterna vill bilda. Men det har ändå
varit en tes att det inte skall bildas en
socialdemokratisk regering även om
Socialdemokraterna får egen majoritet, vilket det
av misstag har kommit att stå i motionen. Det skall
vara en koalitionsregering. Man har siktat in sig på
Folkpartiet.
Jag har funderat mycket över vad orsaken till detta
självuppoffrande tänkesätt kan vara. En förklaring
är sannolikt att man är medveten om vad som redan
har skett. Man måste ta på sig och bevara åtskilliga
av de förändringar som den nuvarande regeringen
har genomfört. Då får man ett alibi. Man kan säga:
Vi skulle vilja ändra på politiken, men vi har med
oss en koalitionspartner som har varit med om att
genomföra den. Så det går inte.
Den andra förklaringen är säkert att man behöver
talanger i den regeringen. Man har gjort sig av med
alla ekonomiskt kunniga personer i sitt parti. Jag
hinner inte räkna upp dem. Det är klart att det vore
bra att få behålla Anne Wibble som finansminister.
Hon begriper ju i alla fall vad det handlar om, och
hon står för en vettig politik. Hur den skall kunna
förenas med Göran Perssons begriper jag inte.