Herr talman! När det gäller kontrollen av var-
dagslagstiftningen i förhållande till grundlagen är den
socialdemokratiska uppfattningen, eller kanske t.o.m.
vänsteruppfattningen, i författningsfrågorna att en lag
inte kan antas om den är oförenlig med grundlagen.
Tänker sig Nils Fredrik Aurelius att man ska anta
lagar i denna riksdag med tanken att det i varje fall
sitter något gäng någon annanstans och avgör om det
går eller ej?
Jag tycker att riksdagens ledamöter, valda av fol-
ket, ska ta ansvar för lagstiftningen så att det finns
överensstämmelser och kongruens mellan regelver-
ket, dvs. grundlagen, och de lagar som man vill
genomföra. Det måste vara på det sättet. Man kan inte
med berått mod stifta en lag här i riksdagen som stri-
der mot grundlagen. Det skulle försvaga det politiska
ansvaret för de valda riksdagsledamöterna.
När det sedan gäller förbundsstater och författ-
ningsdomstolar förekommer de i första hand för att
slita tvister mellan den centrala nivån och delstatsni-
vån. Hur man ska karakterisera alla de stater som Nils
Fredrik räknade upp här vet jag inte på rak arm.
Frankrike är naturligtvis inte någon förbundsstat och
har inget delstatssystem. Men det har egentligen hel-
ler inte en författningsdomstol i den allra vanligaste
meningen. Österrike är en förbundsstat. Jörg Haider
är delstatschef, eller vad det nu kan heta, i Kärnten.
Det är väl bekant att Österrike är en förbundsstat. Då
kan det behövas en domstol som sliter de olika tvis-
terna som kan komma att uppstå.