Herr talman! Dagens betänkande om författnings-
frågor berör lite olyckligt frågor som kommer upp
senare och som kanske också har behandlats tidigare.
Framför allt är det frågor som senare kommer upp i
ett mer samlat sammanhang med anledning av demo-
kratipropositionen som också behandlas nu. De
kommer kanske då att hanteras mer rättvist än vad en
del av dessa frågor görs i detta betänkande.
Herr talman! I dag har vi att behandla betänkandet
Författningsfrågor m.m. När vi i denna kammare
utifrån konstitutionsutskottets betänkanden ofta dis-
kuterar demokrati, demokratiskt arbete och demokra-
tisk utveckling handlar det naturligtvis också om våra
grundlagar och om var, hur och av vem beslut ska
fattas.
För min del tror jag att en förnyad och förstärkt
demokrati handlar om att få alla människor delaktiga
och ansvariga för gemensamma angelägenheter och
för vårt gemensamma samhällsbygge. Vägen dit
ligger i att skapa utrymme för gemensamma ageran-
den med utgångspunkt från just medborgarna.
Centerpartiet har förslag som innebär en mycket
radikal decentralisering av samhällets beslutsstruktu-
rer, från stat till region, från region till kommun och
från kommun till människor enskilt eller i samverkan.
I svensk grundlag står att läsa att makten utgår
från folket. Med Centerpartiets synsätt innebär det att
makten bör byggas underifrån och delegeras från
folket till de olika politiska representanterna med en
mer dynamisk växelverkan än vad som sker i dag.
Den decentraliseringspolitik som vi förespråkar byg-
ger på tanken om ett starkt självbestämmande på
varje samhällsnivå.
Sverige av i dag kan bäst beskrivas som en för-
hållandevis hårt centraliserad enhetsstat, vilket inne-
bär att landet huvudsakligen styrs utifrån riksdagens
och regeringens centralt fattade beslut. Sveriges
kommuner har inte så stort utrymme att påverka, trots
att kommunpolitikerna bäst borde känna till sina
invånares behov och önskemål. Motpolen till detta
system kan tyckas vara den federala staten, där det är
noga reglerat vad centralmakten får göra.
Den decentraliserade eller regionaliserade staten
kan beskrivas som ett mellanting mellan den decent-
raliserade och den federala staten, som ger ett stort
utrymme för lokala organ att skapa formerna för
välfärdens tjänster. Staten har här fortfarande en för-
hållandevis starkt styrande lagstiftning, och målen
med verksamheten är gemensamma över hela landet.
Sverige har tidvis bedrivit den här typen av målstyrd
politik. Men vi tycker oss nu kunna se en återgång till
en mer tydlig central detaljstyrning av den kommu-
nala verksamheten.
Herr talman! Den viktigaste uppgiften är nu att se
över den vertikala maktdelningen mellan stat och
kommun, mellan kommun och enskilda. Utgångs-
punkten för detta måste vara idén om det kommunala
självstyret, att makten i huvudsak utövas lokalt nära
medborgarna samt också hur det lokala inflytandet
ska skyddas.
Herr talman! Utvecklingen borde enligt våra ut-
gångspunkter gå mot att Sverige alltmer kommer att
bestå av förhållandevis självständiga regioner. Sveri-
ge kan successivt bli en mer regionaliserad stat ge-
nom att makt flyttas medvetet och konsekvent från
riksdagen till regionala nivåer såväl i fråga om be-
slutskompetens som makten över resurserna.
Utgångspunkten bör vara att öka människors
självbestämmande. En naturlig uppgift blir därför att
åstadkomma en förnuftig vertikal maktdelning där
högre administrativa nivåer förhindras att detaljstyra
och göra ingrepp i det lokala självstyret. Eftersom
makten enligt vår mening inte ska byggas centralt och
delegeras nedåt, vill vi formulera en princip om dele-
gation underifrån. Regioner och staten ska endast
fatta sådana beslut som inte kan hanteras på kommu-
nal nivå. Ett sådant synsätt innebär också att de lokala
och regionala beslutsnivåerna bör ha större möjlighet
att stärka självstyret. Ytterst bör man tänka sig att all
makt som riksdagen utövar går att härleda ur de fri-
villiga gemenskapernas vilja att avstå makt till, i tur
och ordning, kommuner, regioner och riksdag. En
fördjupning av den folkstyrda demokratin är nödvän-
dig för att öka legitimiteten i det demokratiska styrel-
seskicket.
Inom Centerpartiet pågår också en diskussion som
bygger på hur olika modeller för delegation under-
ifrån skulle kunna utformas för olika beslutsnivåer.
En möjlighet är att införa ett system i riksdagen, där
det också finns representation från kommunerna och
regionerna. Det behövs därför en bred diskussion om
hur en grundlag som utgår från att all makt ska kom-
ma underifrån ska utformas. Med syftet att stärka det
regionala och lokala självbestämmandet måste det
utredas var, på vilken nivå i samhällsstrukturen be-
slutsfattandet, makten och ansvaret ska ligga. Därför
är det viktigt att vi har en bred översyn av våra
grundlagar.
Jag ställer mig därmed bakom och yrkar bifall till
både reservationerna 1 och 2.
Helt naturligt arbetar Centerpartiet också för att
den regionala nivån med direktvalda regionfullmäkti-
ge ska bekräftas i grundlag, men jag avstår från att
yrka bifall till denna reservation i det här betänkan-
det.
Herr talman! Centerpartiet har länge krävt en
rättspolitisk utredning som bör se över formerna för
lagprövning i Sverige och hur dessa kan stärkas, t.ex.
genom att ta bort uppenbarhetsrekvisitet eller genom
att stärka Lagrådets ställning. Detta har riksdagen
redan fattat beslut om enligt Centerpartiets linje och
också beställt en sådan utredning av regeringen. Vi
förväntar oss att detta utredningsarbete snarast inleds.
När det gäller debatten om att stärka medborgar-
nas demokratiska redskap finns det förslag i det här
betänkandet som berör detta konkret genom frågorna
om både rösträttsålder och renodlade personval. Men
då detta hanterats i andra betänkanden, både tidigare
och efter detta betänkande, gör jag inget annat än
bekräftar att jag naturligtvis står bakom dessa reser-
vationer och övriga reservationer där Centerpartiet
finns med.
Jag yrkar bifall bara till reservationerna 1 och 2.