Herr talman! Det finns mycket att ta upp i det här
rikhaltiga betänkandet om författningsfrågor. Det har
också märkts på de inlägg som har gjorts hittills. Jag
väljer att koncentrera mitt inlägg på något som just nu
känns mycket aktuellt med tanke på höstens val,
nämligen personvalet.
Med personval ökar väljarnas inflytande över
partiets politik. Det ligger väl i linje med den liberala
ideologin. Genom att stödja en kandidat med en viss
politisk inriktning inom partiet snarare än en annan
kan väljaren direkt och indirekt utöva inflytande över
både partiets framtoning och innehållet i partiet. Per-
sonvalet flyttar makten i demokratin från partierna till
väljarna. Det myndigförklarar medborgarna, och det
är väldigt viktigt för oss liberaler.
Vid sidan av den principiella argumenteringen
menar Folkpartiet att personvalet medför flera andra
positiva effekter för demokratin. En sådan är att per-
sonvalet bidrar till förnyelse av partiets verksamhet
och arbetssätt. Den svenska demokratin uppvisar ju i
dag en mängd krissymtom. Valdeltagandet sjunker,
de politiska partierna tappar medlemmar och politi-
kerföraktet ökar.
Genom personvalet ökar betydelsen av personlig
kontakt mellan väljare och kandidat, och det är jätte-
viktigt. För att bli vald till ledamot i riksdagen,
landstinget eller kommunfullmäktige räcker det inte
längre att vara populär bara i det egna partiet. Det
gäller att hitta andra arenor och uppsöka nya männi-
skor för att skapa förtroende för min person och min
politik. Det tvingar oss kandidater till närkontakt och
dialog med medborgarna. Det här, vill jag säga av
egen vittnesbörd, är verkligen inte besvärligt. Det är
tvärtom väldigt positivt och roligt.
Ett tredje argument för personvalet är att det kan
leda till att nya människor, som inte kan så mycket
om traditionella partipolitiska strukturer, faktiskt nu
kan få en chans att via väljarnas förtroende få ett
förtroendeuppdrag. Grupper av människor som tidi-
gare har haft det svårt att ta sig fram i partipolitiken
för att de kanske upplevts som lite udda eller annor-
lunda, kan nu få ett gäng omkring sig som mobiliserar
och som hjälper kandidaten att få honom eller henne
vald genom en skicklig personvalskampanj.
Personvalet öppnar, rätt utnyttjat, för ökad mång-
fald bland landets förtroendevalda politiker. Det finns
de som pekar på faran att t.ex. kvinnor skulle miss-
gynnas av personvalet, men jag är övertygad om att
det absolut är överdrivet. I riksdagsvalet 1998 valdes
t.ex. tre ledamöter in i den folkpartistiska riksdags-
gruppen på ett sätt som gick ifrån listordningen, och
två av dem var kvinnor.
Jag är för egen del övertygad om att just kvinnor
kan ha väldigt stort utbyte av personvalet. Men inte
minst från socialdemokrater och vänsterpartister har
motståndet mot personval under många år varit
mycket starkt. Mats Einarsson gav för en liten stund
sedan väldigt tydligt uttryck för detta. Jag delar inte
hans ängslan. Den har ytterst grundats på den princi-
piella uppfattningen, och det tyckte jag också att Mats
Einarsson var inne på, att det är partierna som ska
utse vilka som ska vara ledamöter av riksdag, lands-
ting och kommunfullmäktige eftersom ledamöterna
representerar partierna.
Folkpartiet delar inte den åsikten. Riksdagsleda-
möter, landstingsledamöter och kommunfullmäkti-
geledamöter representerar väljarna - ingen annan.
Med den utgångspunkten är det naturligt att det är
väljarna som har den avgörande makten över vilka
som ska sitta i de beslutsfattande församlingarna.
Det finns kritiker som pekar på risken att partier-
nas roll i demokratin undergrävs om personvalsinsla-
get i valsystemet blir större - även där uppfattade jag
att Mats Einarsson hade den uppfattningen - och att
detta skulle kunna leda till instabilitet och minskad
beslutseffektivitet i det politiska systemet. Så lyder
argumenteringen. Vi från Folkpartiet menar att den
risken är kraftigt överdriven.
Rådet för utvärdering av 1998 års val har ansett
att några förändringar vad beträffar procentspärrarna
inte bör göras innan man fått ytterligare erfarenheter.
Enligt Folkpartiets mening finns det redan nu till-
räckligt starka skäl för att genomföra en förändring
som innebär att medborgarnas önskemål om vilka
som ska bli de ledande kandidaterna får genomslag
fullt ut. Det innebär alltså att vi vill ha bort de här
spärrarna, procentspärrarna.
Personvalet har fört väljare och valda närmare
varandra. Det stimulerar, som sagt, både arbetssätt
och verksamhetsformer. Den kritik som man har mött
har faktiskt snarare handlat om att personvalsinslaget
inte är tillräckligt tydligt. En kandidat kan få fler
personröster än en annan kandidat och trots detta inte
bli invald på grund av att hon eller han inte når upp
till den här procentspärren, 5 % respektive 8 %. I
stora valkretsar, i synnerhet i större partier, är det
mycket svårt att få en ändå tämligen populär kandidat
invald.
Därför är det nu, menar vi från Folkpartiets sida,
viktigt att ta bort de här spärrarna och lägga hela
makten över vilka som ska vara folkets representanter
i de folkvalda församlingarna direkt i medborgarnas
händer. Det leder också till ett rakt, enkelt och lättbe-
gripligt valsystem. Den som får flest röster för ett
parti i en valkrets blir utan reservation vald.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation 8. Jag instämmer naturligtvis också i de andra
reservationer som Folkpartiet har i den här frågan.