Herr talman! Det här betänkandet behandlar inte
bara en rad motioner om författningsfrågor utan ock-
så ett förslag om en grundlagsändring gällande Riks-
banken. Man justerar en tidigare felaktighet, nämli-
gen att Riksbanken nu ska ha möjlighet att utfärda
föreskrifter om betalningsväsendet.
Herr talman! Henrik Ibsen skaldade en gång i ti-
den följande: Allt vad du är, var fullt och helt och
icke styckevis och delt.
Det är en bra princip för oss människor att leva
efter, även om det i verkligheten inte alltid är lätt att
vara så där hel eller att alltid agera utifrån helheten,
att se helheten, att förstå sammanhangen. Men det är
viktigt, herr talman, att åtminstone ha ambitionen
"fullt och helt och icke styckevis och delt".
Efter huvudbeslutet för 1974 års regeringsform
har ett antal justeringar av grundlagen gjorts. Ofta
görs författningsutredningar under en kort period -
oftast inom en mandatperiod - inom begränsade om-
råden. Jag har viss erfarenhet från detta område, och
det har också andra inom utskottet.
Herr talman! Efter ett val funderar ofta regeringen
något år på om det behövs förändringar av grundla-
gen. Så småningom tillsätts en utredning som har
begränsad tid att arbeta på, kanske ett eller ett och ett
halvt år. På så sätt blir grundlagsfrågorna behandlade
"styckevis och delt".
Herr talman! Det ständigt begränsade tidsper-
spektivet är ett bekymmer i vårt författningsarbete.
Helheten och sammanhanget riskerar att gå förlorat.
Det är bl.a. av den anledningen som vi hösten 1998
lade fram en motion som innebär en totalrevidering
av grundlagen sett ur ett rättsnormsperspektiv.
En sådan översyn går inte att göra på något år,
kanske får man räkna med att det tar fem till sju år.
Författningsutredningen en gång i tiden satt i tio år.
Det är Kristdemokraternas uppfattning att det är dags
att lämna kortperspektivet och jobba med de här frå-
gorna på lite sikt - just för helheten och samman-
hanget, "icke styckevis och delt".
Herr talman! 1974 års regeringsform har varit i
kraft i mer än ett kvarts sekel. Under denna tid har
enbart partiella områden i den belysts. Det är dags att
ta ett mer långsiktigt och översiktligt grepp över re-
geringsformen och dess konsekvenser för det svenska
rättssamhället. En utredning som kan arbeta under
lång tid och med stor grundlighet bör därför utvärdera
hela regeringsformen och förstås i konsekvens med
denna utvärdering komma med förslag till eventuella
förändringar.
Herr talman! Det är nu glädjande att det finns en
bred minoritet av fyra partier som vill genomföra en
sådan utvärdering. Om vi har lite tålamod tror jag att
medvetenheten på den här punkten också kommer att
öka hos majoritetspartierna. Jag skulle här gärna vilja
citera en annan Henrik, nämligen Henrik Tikkanen
som sade: Den som inte kan se bakåt och inte vågar
se framåt måste se upp.
Så Göran Magnusson, Mats Einarsson och Per
Lager: Se upp!
Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.
Kristdemokraterna har i andra sammanhang påpe-
kat att subsidiaritetsprincipen bör bli vägledande även
för nationella förhållanden. Om den appliceras på
kommunal självstyrelse kan man konstatera att det
nog behövs en utökad respekt från statsmaktens sida
för den kommunala gemenskapens eget kompetens-
område. De nuvarande förhållandena är inte accep-
tabla. Vill man ha en reell kommunal självstyrelse
måste det till en kraftfull rättslig kompetens för
kommunerna. Då krävs också en reell lagprövnings-
rätt som kommunerna kan använda för att hävda sin
suveränitet.
Herr talman! Man kan tänka sig att fastställa den
kommunala kompetensen i grundlagen. Möjligen kan
det vara svårt att i en sådan lagstiftning få en tillräck-
lig spännvidd, eftersom regeringsformen inte är en
detaljlagstiftning. Men frågeställningen skulle kunna
lösas - det var en idé som jag fick för något år sedan
- genom att man skapar en särskild lagstiftning för
den kommunala kompetensen lik den som gäller för
riksdagsordningen. I regeringsformen 8:16 anges att
beslut om riksdagsordningen kan fastställas på sam-
ma sätt som grundlag eller genom ett majoritetskrav
på tre fjärdedelar vid ett och samma tillfälle.
Det skulle mycket väl kunna tänkas att upprätta en
"kommunalordning" av samma dignitet och därmed
ge en större substans åt innebörden i den kommunala
självstyrelsen. Den frågan borde utredas. Egentligen
tycker jag att majoriteten är lite väl tam i hanteringen
i denna fråga. Regeringen har faktiskt aviserat en
utredning om ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun. Med en lite större tydlighet kunde vi enkelt
ha enats om att även grundlagsperspektivet borde ha
kommit med i arbetet med den ansvarsfördelningen.
Men jag förstår att det på sina håll finns en rädsla för
lokal folksuveränitet - det är bara på riksplanet som
majoriteten slår vakt om folksuveränitetsprincipen.
Herr talman! Valsystemet har ju sina brister, även
i grundlagsdelen. Vi kristdemokrater har lång och
gedigen erfarenhet från fyraprocentsspärrens undersi-
da så att säga. Vi vet en del om innebörden i orden
"katastrof för partiet". Det är intressant att Vänster-
partiet och Miljöpartiet konsekvent stöder vår ambi-
tion att utreda frågan avseende småpartispärren. Vi
har ju delvis gemensamma erfarenheter av denna
problematik, även om vi för vår del tidsmässigt leder
erfarenhetsligan. Vad som också är intressant att
notera är att ett par andra partier, som borde vara
uppmärksamma på detta område, går omkring och
låtsas som om ingenting hänt. Kanske vore det bra att
ta av skygglapparna!
Herr talman! Nytt för i år från oss kristdemokrater
är att vi tycker att det kan vara på tiden att fundera
något över riksdagens storlek. En gång i tiden före-
slog Författningsutredningen 290 ledamöter. Men vi
vet att den svåraste av alla segrar att vinna är den
över sig själv och det lyckades inte tvåkammarriks-
dagen med, utan antalet blev 350, sedermera 349,
som Nils Fredrik Aurelius var inne på tidigare. I ett
internationellt perspektiv har vi en stort parlament, ca
25 000 medborgare per mandat. I Tyskland är det
115 000 och i Frankrike 66 000.
Herr talman! En fråga som har funnits i debatten
länge gäller partibytares rätt. Det är min övertygelse
att vi blir tvungna att fokusera det området än mer
framöver. Är man invald på folkets vägnar i ett be-
slutande organ har man förstås när man blivit vald en
förfoganderätt över sitt mandat. Men är det verkligen
så självklart att man sedan har förfoganderätt - om
man lämnar sitt parti - till de mandat i nämnder eller
utskott där inte folket utan ens partigrupp har utsett
vederbörande? Jag tycker att man seriöst borde
granska den frågeställningen. Nu har vi inte fått något
stöd för en sådan granskning, men vi har väckt idén.
Jag skulle nog vilja sia om att den frågan kommer att
aktualiseras än mer framöver.
Herr talman! En liten kommentar med anledning
av domstolars och Domstolsverkets ställning. Mode-
raterna har en reservation 15 på denna punkt. Vi har
en likartad syn, men eftersom vår motion i frågan
behandlats i justitieutskottet och här i kammaren i
höstas, vill vi i ett särskilt yttrande bara markera vår
ståndpunkt i den frågan.
Herr talman! Vi står självfallet bakom samtliga
våra reservationer, men här och nu yrkar jag som sagt
endast bifall till reservation 1.