Herr talman! Det kan vara en poäng att säga att
jag är konservativ och Nils Fredrik Aurelius skulle
vara om inte revolutionär så i varje fall kanske radi-
kal. Jag ser det inte riktigt på det sättet.
Jag ser det som att de konservativa nu försöker att
bryta tillbaka och ändra det vi revolutionära en gång
har åstadkommit, nämligen folksuveräniteten. Det är
vad det handlar om. Det ska tillbaka så att det blir
svårare att fatta politiska beslut.
Det talas om lagprövningsrätt och författnings-
domstol. Nils Fredrik Aurelius fightades i fjol för att
ett riksdagsbeslut som har full majoritet men som en
tredjedel ogillar - jag talar nu om vanlig lagstiftning
- ska kunna underställas en folkomröstning för att de
som är emot det ska få en sista chans att förhindra
majoritetens genomförande.
Inte är väl det särskilt framåtsträvande eller ens
radikalt? Det är bara att konservativt ta tillbaka det
som de konservativa en gång har förlorat.
Jag vill säga något om den oberoende revisionen.
Först och främst tror jag att vi har anledning att fun-
dera på vad vi egentligen menar med oberoende. Det
blir så renlärigt på oberoendeområdet att riksdagen
egentligen inte ens kan anslå pengar till den nya obe-
roende revisionen. Var den ska få pengarna ifrån vet
jag inte, men den kan ju bli beroende av riksdagen
om den får ett anslag att jobba med. Det finns anled-
ning att fundera på vad detta oberoende egentligen
betyder.
Jag är inte ett dugg orolig för den oberoende revi-
sionen eller den nya riksrevisionen om det blir på det
sätt som riksdagen har beslutat. Den reviderar och
konstaterar hur läget är och redovisar sedan detta.
Riksdagen eller regeringen drar sedan de politiska
slutsatserna av reviderandet. Det är där jag tycker att
diskussionen har gått fel, nämligen när man tror att
revisionen ska avgöra vad som har varit rätt eller fel i
riksdagsbeslutet.