Herr talman! Som föregående talare mycket rik-
tigt påpekade är det ett omfattande betänkande som vi
har att debattera. Det är en mängd olika frågor, av
vilka en hel del är av ganska betydande omfattning
både principiellt och när det gäller konsekvenser på
olika sätt. Denna kammare har en mycket arbetstyngd
vår, så vi har fått införa en viss frivillig disciplin vad
gäller antalet talare och talartidsbegränsning. Därför
finns det ingen möjlighet att beröra alla de frågor där
jag egentligen skulle vilja utveckla en del synpunkter.
För att inte glömma bort det ska jag redan inled-
ningsvis yrka bifall till reservation nr 13, Förberedel-
ser för monarkins avskaffande. Jag återkommer sena-
re till innehållet i den reservationen.
Nils Fredrik Aurelius förde ett resonemang med
utgångspunkt i begreppet maktdelning. Det är en
klassisk diskussionspunkt inom politiken och inom
statsvetenskapen, men jag tror inte att begreppet är
särskilt entydigt till sitt innehåll.
1809 års regeringsform nämndes. Det fanns i den
gamla regeringsformen element av maktdelning som
vid den tidpunkten kunde ses som steg i demokratisk
riktning därför att den makt som skulle delas och
balanseras var monarkens, kungens, makt.
Maktdelning i ett demokratiskt sammanhang blir
dock delvis något annorlunda. Om det är det suveräna
folkets, demos, makt som ska delas, begränsas eller
balanseras hamnar vi i ett annat läge från demokratisk
synpunkt.
Jag tycker att det i de länder där man gått allra
längst i maktdelningsfilosofin - det är väl framför allt
USA som åtminstone är mest känt bland oss här i
Sverige - finns många inslag i det statsskicket som
har med maktdelning att göra som inger betydande
betänkligheter från demokratisk synpunkt. De folk-
valda kan alltså inte fritt utnyttja den majoritet som
de fått i val, och Högsta domstolen spelar en bety-
dande politisk roll, i praktiken kanske en lagstiftande
roll. Jag ska inte gå in närmare på detta. Det finns
mycket både skrivet och sagt om detta. Enligt min
uppfattning är det ingenting som uppmuntrar till
efterföljd.
Ett parallellt spår är naturligtvis diskussionerna
kring den europeiska unionen, EMU och Europeiska
centralbankens ställning. Detta tas upp i en motion av
Bengt-Ola Ryttar. Reservation 16, under punkt 25,
från Vänsterpartiet och Miljöpartiet är knuten till den
motionen. I motionen påpekas helt riktigt att EMU är
principiellt tveksamt från demokratisk synpunkt i det
att man överför vad som borde vara och som egentli-
gen är politiska frågor till ett tjänstemannaorgan som
inte får inta några som helst politiska instruktioner
och som ska vara, som det heter, oberoende. Obero-
ende från vad? Jo, naturligtvis från folket och folkets
företrädare.
Från demokratisk synpunkt är EU-systemet som
det ser ut i dag och som det ser ut att utvecklas och, i
synnerhet, EMU-konstruktionen högst betänkliga.
Även monarkifrågan har med detta att göra.
Det raljeras ibland över oss som fortsätter att för-
söka föra en argumentation kring statsskicket och
kring ett möjligt avskaffande av monarkin och infö-
randet av ett republikanskt statsskick. Möjligtvis får
vi nog finna oss i att det raljeras lite grann över oss,
men vi kan också konstatera att det under senare år
har förts en alltmer seriös diskussion på tidningars
ledarsidor och i andra sammanhang om statsskicket
och om det över huvud taget är förenligt med demo-
kratins principer att fortsätta med ett monarkiskt
statsskick.
Vad innebär detta - vad är kärnan i monarkin? Jo,
det innebär att rikets främste företrädare, statschefen,
inte ska utses på grundval av demokratiskt förtroende
hos folket eller folkets företrädare och inte heller på
grundval av förtjänst och skicklighet utan på strikt
genetiska grunder. Jag har svårt att se att detta kan
vara en rimlig princip, även med beaktande av att
statschefen i vårt land har ytterst begränsad politisk
makt - i formell mening kanske ingen makt över
huvud taget. I reell mening finns det inte något poli-
tiskt element där - det är klart att det inslaget är be-
gränsat.
Detta är inte något som vi republikaner har glömt
bort. Jag tror att vi aktivt har bidragit till uppnåendet
av detta sakernas tillstånd. Dock förändrar det inte
själva grundprincipen, nämligen att en statschef,
rikets främste företrädare, bör ha den ställning och
värdighet, om än inte reell politisk makt, som bara
kan följa av att vara utsedd i demokratisk ordning.
I vår motion i frågan har vi den här gången skissat
på en republikansk författning som undviker det pro-
blem som jag tidigare noterade vad gäller USA, där
man har maktdelning mellan den folkvalde presiden-
ten och det folkvalda parlamentet. Vi undviker pro-
blemet med att skapa ett slags maktdelningsmodell
och föreslår i stället ett statsskick där statschefen
behåller sina strikt representativa funktioner men
utses av riksdagen - gärna på förslag från allmänhe-
ten, från partier och från nybildade medborgargrupper
som vill föra fram någon förtjänstfull person i den
diskussionen - och sedan blir föremål för val i denna
kammare.
Vi yrkar nu inte på att denna förnämliga författ-
ning ska införas, utan vi yrkar på att regeringen åter-
kommer med ett förslag som kan bli inledningen till
en bredare diskussion kring dessa frågor. De ovilliga
republikanerna - de som är republikaner men som
inte vill trycka på rätt knapp i denna kammare - bru-
kar hänvisa till att den breda folkmajoriteten ändå
brett stöder monarkin. Därför kan vi inte avskaffa
densamma.
Nåväl, låt oss acceptera det argumentet, som ju är
ett gott demokratiskt argument. Man kunde önska att
det användes i fler sammanhang. Men okej, låt oss
acceptera det och låt oss använda, vi som är principi-
ella republikaner, våra eventuella förmågor att argu-
mentera och att resonera till att föra en bredare dis-
kussion son skulle kunna leda fram till ett demokra-
tiskt acceptabelt och förnuftigt statsskick även i det
här landet. Det är alltså riskfritt för er som tänker på -
nomineringarna inför nästa val kanske redan är av-
slutade - er ställning och inte vill utmana alltför
mycket i en kontroversiell fråga. Ni kan i alla fall
biträda den här reservationen därför att den i det här
läget innebär att vi inleder en diskussion om stats-
skick, inte att vi avskaffar monarkin denna vår.
Som sagt, det finns mycket att resonera omkring i
det här betänkandet, men jag hinner inte med allt. Det
är personvalet - man vill renodla personvalet. Vi har
diskuterat det tidigare. Jag kan bara säga att jag blir
mer och mer betänksam i fråga om personvalet som
inslag i vårt valsystem. Som jag sagt tidigare i denna
talarstol finns det en fördel med det begränsade per-
sonvalsinslag som vi har i vårt valsystem, och det är
att det är begränsat. Det undergräver demokratins
funktion, skulle jag vilja påstå.
Mycket annat skulle man kunna resonera om, t.ex.
skilda valdagar. Det hinner jag inte med utan nöjer
mig med att i detta sammanhang yrka bifall till reser-
vation 13 om förberedelse för monarkins avskaffan-
de.